Mad Max Maraton: Del 3

Detta är den tredje och sista delen i min artikelserie om Mad Max. Denna gång blir det om Mad Max 3, eller "Mad Max Beyond Thunderdome" som den också heter.

Mad Max: Beyond Thunderdome
År: 1985
Land: Australien
Regissör: George Miller, George Ogilvie
Längd: 107 min

I Mad Max: Beyond Thunderdome återvänder Mel Gibson för en sista gång(om det inte blir en fyra då, och att Mel Gibson vill vara med) som Max. Han rider med sin kameldrivna vagn över ett kargt ökenlandskap troligtvis nått år efter Mad Max 2: The Road Warrior. Världen verkar ha blivit en ännu mer öde och mörkare plats än tidigare, och allt står som vanligt inte rätt till. Filmens premiss blir tidigt att Max blir rånad på sina kameler och sin vagn, av en pilot och hans son(intressant att nämna är att det är samma skådespelare som i Mad Max 2, som även där är en flygintresserad kille. Dock är det inte samma karaktär i de båda filmerna) och att målet är att få tillbaka dem.
I sin jakt kommer Max till staden Bartertown, en galen stad som drivs av grisskit(menar allvar!). Där träffar han Aunty Entity som spelas av ingen mindre än Tina Turner som styr staden. Personen(personerna?) som styr stadens energitillförsel(grisskit) är dock Master Blaster(tyckte du Humungus lät fånigt?) som Tina Turner inte är så glad på, och hon vill fort bli av med honom. Master Blaster består av egentligen två personer. Blaster, som är en stor muskulös man med en stor järnburk på huvudet och Master, som är en liten dvärg som sitter på jättens axlar och säger åt honom vad han ska göra. Max är som sagt ute efter att få tillbaka sina kameler och sina resurser, och erbjuds av Tina Turner att få ännu mer resurser som belöning om han gör sig av med Master Blaster. Max och Master Blaster skall slåss i den så kallade Thunderdome, en arena där folk får slåss med vilka vapen de så önskar. Detta är nog filmens bästa scen, vilket säger en hel del om filmen, resten är inte så tillfredsställande(ska komma till det).

Karaktären Master Blaster

På något sätt som jag inte minns hamnar Max utanför staden och träffar nå Tarzanungar som tror att Max är nån gammal pilot de träffat på förr. De tar sig tillbaka till staden, räddar Master från staden i en hejvild tåg vs motorfordon-strid. Och det var den filmen.

Den första filmen hade inte mycket att komma med, medan Mad Max 2 är en riktigt skön actionrulle, men Mad Max 3 vet jag inte vad jag ska tycka om. Mad Max-universumet har bara blivit ännu skummare än tidigare, och en onödig och tråkig skurk som Tina Turner höjer inte filmens betyg precis. Det ändå som filmen har att komma med är den dock så fåniga men charmiga karaktären Master Blaster, striden i Thunderdome och den sista jakten på tåget. Till skillnad från Mad Max 2, som är charmig i sin helhet, så blir Mad Max 3 nån knasig röra som man inte orkar med. Delen med Tarzanungarna är mest bara seg, tråkig och jobbig och hade lätt kunnat skippas. Och varför denna undertitel "Beyond Thunderdome"? Vadå "Bortom Thunderdome" liksom? Thunderdome har en jätte liten roll i filmen så det låter typ som "eh, filmen är faktiskt cool även utan Thunderdome..eller nått?".
Om du av nån anledning är sugen på att se en Mad Max film i ditt liv, så välj möjligtvis att börja med den första bara för att få grundhandlingen för att sedan gå över till The Road Warrior. Trean kan du enligt mig helt enkelt skippa för den har inte mycket att komma med.

Nu var det över med min artikelserie "Mad Max Maraton" efter tre delar. Vi får se vad bloggen kommer innehålla här näst!

SES!

bilder tagna från
horror.mdv.se
gamenight.4leafcoder.com

Mad Max Maraton: Del 2

I förra inlägget så skrev jag om den första Mad Max, rätt dåliga filmen i serien. Nu är det dags för Mad Max 2(eller The Road Warrior som den är känd som i USA.) från 1981.

Mad Max 2
År: 1981
Land: Australien
Regissör: George Miller
Längd: 91 min

Mad Max 2 känns som filmen George Miller egentligen ville göra när han gjorde den första. Den första är lågbudget som tusan och har riktigt skräpig handling, och knappt nån känsla av Postapokalyps. Denna film börjar med en tillbakablick som berättar om att världen gick under på grund av krig som utbröt av att det var dåligt med energitillförsel i städerna(varför var inte den här scenen med i första istället?). När väl filmen kommer igång möter vi återigen Max Rockatansky spelad av Mel Gibson, nu en ensam(förutom sin nya hund) och skadad man åkandes i sin V-8 Pursuit Special. Efter att ha röjt ner några bikers i inledningen, så stöter han på en bas fylld av olja och andra förnödenheter som försöker försvara sig mot den mäktige och onde Lord Humungus(vad är det för ett jäkla namn egentligen?!). Max roll är såklart att agera hjälte och tillslut rätta till allt till sin ordning.

Som jag tidigare sagt så är Mad Max 2 en så otroligt mycket bättre film än den första. Kameraarbetet är mycket bättre och skådespelet är några snäpp skarpare. Handlingen kanske inte är bättre än i den första, men den är gjord på ett sätt som gör att det blir mycket intressantare än i den dåligt regisserade föregångaren. Även den postapokalyptiska stämningen är på sin plats, då omgivningen är ett kargt ökenlandskap och allt ser skrotigt och smutsigt ut. Även karaktärsdesignen är långt mer spännande med skumma läderkläder, mohawks och hockeymasker(Humungus bär en hockeymask mycket liknande Jason i Friday the 13th-filmerna). Det är en rätt stor kontrast mot den första där de flesta gick runt i skinnjackor, och det mest avvikande var att antagonisten hade en konstigt färgad hockeyfrilla. Stridsscenerna är också häftigare, med snabba kamerabyten och mer spektakulära händelser. Även i den här filmen kretsar stridsscenerna kring biljakter. Till skillnad från föregångarens modifierade epatraktorer och motorcyklar så är det allt ifrån sandbuggys, lastbilar och andra stridsfordon som används.

Även karaktärerna är långt mer intressanta än i Mad Max 1. Max själv var visserligen ganska mångsidig karaktär i den första där han både var en familjefar, älskare och en hård framtidspolis. I denna är han äldre och kallare, vilket kan bli kanske stelt, men funkar bra i en film av den här genren. I resten av karaktärsensemblen finns en knasig tekniker som bygger flygmaskiner, en ganska jobbig tarzanliknande unge och en stolt Luke Skywalker liknande ledare. Men den roligaste och coolaste karaktären av dem alla är såklart Humungus! Klädd i Hockeymask, bar överkropp med läderbälten korslindade runt bröstet och ett par svarta speedos. Han pratar även i en mycket högtravande och mäktig röst, som är både fjantig och rolig, men även passande. Klädesvalet är minst sagt konstigt, framförallt eftersom det är väldigt homoerotiskt(även hans hantlangare är klädda i samma stil). Man kan ju undra vad de tänkte när de valde att skurkarna skulle vara klädda som de är. Det är också kul att han som spelar Humungus heter Kjell Nilsson, och är svensk.

Ett kort litet klipp när Humungus introduceras i filmen
http://www.youtube.com/watch?v=lme5M_z1n_s&feature=related

Mad Max 2: The Road Warrior är en skön underhållningsfilm med bra postapokalyptisk stämning, bra karaktärer och spännande scener och intrig. Man kan visserligen inte säga något annat än att den passar in i B-films facket, och att den har rätt cheesy skådespel och så, men det är bara att ta filmen för vad den är och njuta. Om du ska se en Mad Max film så ska du se Mad Max 2, ingen tvekan om den saken. Skippa gärna ettan och gå direkt till den här, och se sedan Mad Max 3: Thunderdome som iallafall är bättre än den första.

bild tagen från
blu-ray.com

Mad Max Maraton: Del 1

Mad Max-filmerna är egentligen filmer som jag tidigare knappt hört något om och har heller inte haft något stort intresse av att se dem. En vän som heter Max kallade sig ofta MadMax på forum eller på spel, utan att ha sett filmerna, så ett litet intresse att se dem har ändå funnits, men aldrig växt sig stort.
Det var inte heller jag som kom på idén att se filmerna, utan det var en vän som kom på att man kunde ha Mad Max maraton en dag, vilket det även blev i söndags. Vi samlades några stycken och och såg alla tre filmer i streck.

I det här inlägget skriver jag om den första Mad Max-filmen, för att sedan skriva om Mad Max 2 respektive Mad Max 3 i nästkommande inlägg.

Mad Max
År: 1979
Land: Australien
Regissör: George Miller
Längd: 88 minuter

Mad Max-filmerna brukar ofta kallas Post-Apokalyptiska. Den beskrivningen passar mycket bra på både Mad Max 2 och Mad Max 3, men den första filmen passar knappast in i det facket. Filmen utspelar sig i ett framtida Australien, där en polis vid namn Max Rockatansky(spelad av en mycket ung Mel Gibson) i början av filmen lyckas stoppa en galning kallad "Nightrider". "A few years from now"(som filmen fint börjar med) är nämligen en tid då lagen inte följs nämnvärt bra, och vägarna är fyllda med galna motorcyklister som gärna vandaliserar en bil eller två på vägen. Denna "Nightrider" råkar vara en medlem i farlig grupp motorcyklister, ledd av den skumme "Toecutter" som hemskt gärna vill hämnas på polisstyrkan. Under filmens gång stöter Max och hans kamrater på gruppen flera gånger, och en hel del av filmens handling kretsar också kring Max relation med sin fru och sin unga son, som han även försöker skydda från skurkarna. Handlingen har inte mycket att komma med precis, och den rör sig inte framåt på bästa sätt heller, då de flesta scener känns så slumpmässigt utlagda. Många scener känns korta och meningslösa och tillför inget till handlingen. Dialogen är verkligen inte den bästa heller, då det mesta som sägs är ren bullshit.
Som jag sa tidigare så skulle jag verkligen inte vilja lägga in den första Mad Max filmen i det "Post-Apokalyptiska" facket, då jag knappt kan se något som hör till den genren. Den ser helt enkelt ut att utspela sig i en en slätt i Australien, inte i en framtid efter katastrofen. Polisbilarna försöker se futuristiska ut men ser mest fjantiga ut och skurkarna försöker nog också se lite sci fi ut men det når verkligen inte ända fram. När de gjorde den första filmen så tror jag antingen att att budgeten var låg, eller så hade skaparna inte riktigt bestämt sig hur de ville att världen skulle te sig. Mad Max 2(som jag skriver om i nästa inlägg) känns som "Mad Max filmen de egentligen ville göra" om man jämför med den första.
Den första Mad Max filmen kan vara nödvändig och intressant att se innan Mad Max 2, då man får se varför Max blir Mad och det är även kul att se hur mycket de ändrat stilen till en mycket mer Post-Apokalyptisk stil med ödelandskap och skrot. Som film som står på egna ben har Mad Max inte mycket att komma med, men kan vara underhållande för stunden. Framförallt är bil/motorcykeljakterna farfyllda och ganska välregisserade.

2/5

Nästa gång blir det om Mad Max 2, en grymt mycket bättre film än den första!

bilder tagna från
blogs.theage.com.au

Filma!

Att göra egna filmer är något jag sysslat med en hel del för många år sedan. Det började med att jag och några kompisar filmade när vi åkte pulka en gång. Vi klippte inte utan såg bara inspelningen i sin helhet. Efter det gjorde vi filmer om den fiktiva karaktären "Magiska E-type". Namnet kom ifrån att jag klädde ut mig med en häxperuk och solglasögon, och de första filmerna var helt enkelt bara att jag och nån mer fuldansade till en E-type låt. Vi gjorde även 4 "avsnitt" av magiska E-type där han fjantade sig, träffade nya karaktärer(Magiska Arne Weise t.ex) och slogs mot sin ärkefiende "Döden". Dessa filmer gjorde vi med en sketen handkamera och vi klippte inte heller här, utan vi försökte göra bra klipp genom att stanna kameran på bra ställen och sen filma nästa scen.
Efter detta gjorde vi några avsnitt i en serie vi kallade "Män i Kläder". Namnet är en otroligt dålig parodi på "Men in Black" och handlade även här om två agenter som kämpar mot utomjordingar. Här klippte vi inte heller utan använde oss av samma teknik som tidigare. I första avsnittet var det bara jag, Max och Viktor som filmade, och vi hade säkert runt 6-7 karaktärer, så lite rörigt blev det.

På senare år var jag med i Mora Mediacenter, där man fick träffas i grupper och göra film. Nu blev det även klippning med avancerade program, men här blev det inte heller så jättebra filmer precis. Där slutade jag senare, och tappade lite av mitt intresse för att filma, vilket jag ångrar en hel del faktiskt. Har sett filmer som Max gjort och så och blir alltid så inspirerad och sugen på att göra film jag med.

Nu går jag som ni vet Filmvetenskap här på Högskolan i Gävle, och den här veckan ska vi faktiskt få göra film. På schemat står det först "Filmteknik - introduktion" och sedan "Arbete med laborativ kameraövning". Det ska bli jättekul att ta upp det glömda intresset igen. Visserligen är det bara en kameraövning så jag tror inte att vi ska göra nån avancerad handlingsdriven film precis, men vi ska få göra fler filmer i framtiden. Så idag ska det bli spännande att se vad det är vi kommer få göra.

Citizen Kane - Världens bästa film?

För lite mindre än en vecka sen så drog Filmvetenskap A igång, som jag egentligen har längtat efter hela förra året. Litteraturvetenskap i all ära, men film ligger mycket högre på intresselistan för mig.
I tisdags såg vi den gamla musikalklassikern "The Wizard of Oz" från 1939 med Judy Garland i huvudrollen som den unge Dorothy som vill bort från sitt gråa Kansas(minst sagt, eftersom Kansas är i svartvitt och Oz i färg) och "över regnbågen". Har sett filmen en gång tidigare för flera år sedan, men det var så länge sen så jag knappt kommer ihåg den sen dess, så det var kul att se den igen nu när jag är lite mer insatt i filmer och hur de fungerar.

Igår såg vi en film som många gånger har kallats för "Världens bästa film" från många håll, nämligen "Citizen Kane" från 1941 som är en stark kontrast mot tisdagens film. Citizen Kane berättar historien om den fiktiva tidningsmagnaten Charles Foster Kane och hans liv. Det som gör filmen så intressant är dess uppbyggnad, då den börjar med en otroligt snygg inzoomning på Kane's privata slott Xanadu(se bild) där man får se att han faller ihop och dör. Hans sista ord är "Rosebud" innan han dör, vilket är resten av filmens stora mysterium. Vad menade han?

En tidningsjournalist vid namn Jerry Thompson ger sig på uppdraget att ta reda på vad han menade med sitt sista ord, genom att resa runt och intervjua Kane's gamla vänner och fiender.
Det är här det blir intressant, eftersom varje karaktär han intervjuar väljer att poängtera olika saker i sina berättelser och bilder av den store mannen. Nån väljer att berätta om honom som den farlige konkurrenten som skrev alla stora rubriker, en annan berättar om honom som den glade och inflytelserika mannen medan en av hans fruar målar upp honom som en svinig man. Genom deras berättelser får vi som åskådare av filmen en djupare och djupare bild av honom och karaktären blir mer och mer intressant.
Det är även intressant att se de olika karaktärerna som berättar om Kane, utifrån en annan berättares synvinkel så även de andra karaktärerna blir starkt uppmålade. Fastnade speciellt för Jebediah Leland(spelad av Joseph Cotton, sedd i tex Casino och Shadow of a Doubt) som är Kane's närmaste man inom tidningsvärlden, som mer och mer börjar ifrågasätta Kane's tankegångar och mål.

Är då Citizen Kane världens bästa film?
Svaret från mig är nej. För sin tid är filmen otroligt bra och den kom med många nya innovationer som Hollywood många gånger tog efter(och fortfarande gör). Dess kameraarbete är typiskt för senare Hollywoodfilmer och berättartekniskt kom den med många nya tekniker. Berättarmässigt är den helt otrolig och som åskådare blir man intresserad av plotten.
Om man ska sätta filmen i ett nutida perspektiv så ser jag den mer som en film som blev en mall för hur en bra film skulle göras, men enligt mig så har många andra filmer efter den gjort det bättre. Men i ett historiskt perspektiv så är Citizen Kane en milstolpe inom filmvärlden, som helt klart är värd att se om man är intresserad av filmhistoria.