tag:blogger.com,1999:blog-21204966941853646992024-02-19T07:31:54.712+01:00KulturtipsetEn blogg där jag tipsar, recenserar, sågar och analyserar film, musik, spel, serier och annat. Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.comBlogger52125tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-60184885629173538642014-01-23T00:00:00.000+01:002014-01-23T00:00:15.760+01:00Årets album 2013 - Del 3Dags för del tre av min lista över de bästa albumen som släppts under år
2013. Det är alltså ingen topplista utan mer bara ett uppradande av de
albumen som jag tyckt varit riktigt bra under året, med en motivering
eller anekdot kring varför.<br />
<br />
Efter varje motivering länkar jag till den
bästa låten samt hela albumen på Spotify.<br />
<br />
Här är en spotifylista med den bästa låten från varje album. Listan uppdateras för varje del i listan som publiceras. <a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/1gDUglhYxRDHX2hVWXxyIx">Årets blandband 2013</a> <br />
<br />
<br />
Del 1: <a href="http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-1.html">http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-1.html</a><br />
Del 2: <a href="http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-2.html" target="_blank">http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-2.html </a><br />
<br />
<h2>
Anamanaguchi - <i>Endless Fantasy</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX1iI9tybDnUxU3XqSqCrSc0dihXB3o_ph4ExKaJr8MSe_nxRgzidVzYk6PxJRMpMxbn5Amz442r6d6lKzjsuuHsGG23_Q7ulG4P1dmS7DU8Gx9JfEQz8wRxddUDDMEAoeVq1cQ80rThR_/s1600/anamanaguchi.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX1iI9tybDnUxU3XqSqCrSc0dihXB3o_ph4ExKaJr8MSe_nxRgzidVzYk6PxJRMpMxbn5Amz442r6d6lKzjsuuHsGG23_Q7ulG4P1dmS7DU8Gx9JfEQz8wRxddUDDMEAoeVq1cQ80rThR_/s200/anamanaguchi.jpg" height="200" width="200" /></a></div>
De New York-baserade Anamanaguchi är bland annat upphovsmännen till musiken i spelet <i>Scott Pilgrim vs. The World: The Video Game </i>och har släppt mycket bitpop genom åren. Jag beskriver oftast deras musik som "rädda världen musik".<br /> Med den kickstartade plattan <i>Endless Fantasy </i>har de verkligen skapat ett lyckopiller fylld av härliga bitpopmelodier som får mig att fantisera om rymdresor och drakar. Med sina 22 spår(några är mellanspel) är det ett fulltankat album som du inte får missa om du på något vis gillar klassisk spelmusik eller bitpop.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Japan Air. </i><a href="http://open.spotify.com/track/79Mj6CUPQ6EtlNvM0XaRFD">Anamanaguchi – Japan Air</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/5hchtJ6859VJ38c0bc5R0S">Anamanaguchi – Endless Fantasy</a><br />
<br />
<h2>
Paramore - <i>Paramore</i> </h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgh7V1kTDawDav9kgH87CXqc-Uhe1nBgJdWTa08Kfm-F_bLStOaD2lEcvQ94TO_IUO7Y2gsgT75k50ojoh7pwVzGou-CfAyGhIkFEqGBUEsM6HOBQ0Hn89Cf9ZHCHE2gdynn4J-FJrVAgkp/s1600/Paramore-Paramore-2013.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgh7V1kTDawDav9kgH87CXqc-Uhe1nBgJdWTa08Kfm-F_bLStOaD2lEcvQ94TO_IUO7Y2gsgT75k50ojoh7pwVzGou-CfAyGhIkFEqGBUEsM6HOBQ0Hn89Cf9ZHCHE2gdynn4J-FJrVAgkp/s1600/Paramore-Paramore-2013.png" height="200" width="200" /></a></div>
Bandets fjärde album är kanske inte lika bra som de två föregående, men det levererar en hel drös med svängiga poprockiga låtar med råtuffa Hayley Williams i spetsen ändå. För mig är Paramore ganska nostalgiskt, då det var ett av de där banden som jag lyssnade på intensivt under gymnasietiden då det var den här typen av musik som gällde. De är kanske inte några proletärer på att skriva djuplodande texter, men vill man ha trevlig och lättsmält rock är det hit man ska gå. Hayley Williams har dessutom en väldigt egen röst som känns kaxig och nära på samma gång som hon har tagit till sin spets med detta album.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b> <i>Still into you. </i><a href="http://open.spotify.com/track/1yjY7rpaAQvKwpdUliHx0d">Paramore – Still Into You</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/4sgYpkIASM1jVlNC8Wp9oF">Paramore – Paramore</a><br />
<br />
<br />
<h2>
The Strokes - <i>Comedown Machine</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQwxsIuBMB6bpQypkvEOoAsR2t9skCQiM7VVuAXG0dNinuQKNSg_Zqimm9hHjxg_PBjiEUhXsfxLC4e2t4FapGjlOOEwD35wSW_dq88pwjEwrmebNydkkYfteTWI9H74wyk806-WD5NQQ0/s1600/strokes1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQwxsIuBMB6bpQypkvEOoAsR2t9skCQiM7VVuAXG0dNinuQKNSg_Zqimm9hHjxg_PBjiEUhXsfxLC4e2t4FapGjlOOEwD35wSW_dq88pwjEwrmebNydkkYfteTWI9H74wyk806-WD5NQQ0/s1600/strokes1.jpg" height="200" width="199" /></a></div>
När jag såg The Strokes på Peace & Love-festivalen 2012 var de sena och ryktade höga. Inte nog med det, så var jag själv ganska rejält berusad. Även om jag inte haft någon fantastisk liveupplevelse med bandet så är de sköna. Det ska sägas att <i>Comedown Machine </i>inte är ett av deras bästa alster. Det innehåller heller inte några självklara låtar som <i>Last Nite</i>, <i>Someday </i>eller <i>Reptillia</i>. Trots det tycker jag att det är ett album som är värt att nämna, eftersom det helt enkelt är en stadig The Strokes-platta med låtar som låter som de ska. Man hade kunnat önska sig lite mer, men med The Strokes är jag faktiskt nöjd med en helt vanlig skiva som inte gör något speciellt.<br />
<i> </i><br />
<b>Bästa låt: </b><i>One Way Trigger. </i><a href="http://open.spotify.com/track/5GKVcvTgnFYtfh25qKQtRg">The Strokes – One Way Trigger</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/4WnkQO4xD9ljQooB3VIxCV">The Strokes – Comedown Machine</a><br />
<br />
<h2>
Oskar Linnros - <i>Klappar och Slag</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjirY9WO4AGWtg62KIZ523aPwx0gPv4SmQu-1E1ZYv6iPrGPbPVCyRU_O5jFWrBnKwTihLIeA0H6NfogAa8zXsF_UkSlKkFopWU-3wuQJUuwp0u7_7o0jVwfixHiwW200vMOIcmDKQQ5C3u/s1600/oskar-linnros-klappar-slag-S.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjirY9WO4AGWtg62KIZ523aPwx0gPv4SmQu-1E1ZYv6iPrGPbPVCyRU_O5jFWrBnKwTihLIeA0H6NfogAa8zXsF_UkSlKkFopWU-3wuQJUuwp0u7_7o0jVwfixHiwW200vMOIcmDKQQ5C3u/s1600/oskar-linnros-klappar-slag-S.jpg" height="200" width="200" /></a></div>
Den ena halvan av rapduon Snooks debutalbum lyssnade jag utan tvekan sönder. Det var ett sånt där album som jag kunde lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna på. Så <i>Klappar och Slag </i>tävlar verkligen mot sin föregångare. Även om jag inte har en lika personlig relation till albumet så känns låtarna mer välpolerade. Oskar har lärt sig att vända och vrida på orden mer samtidigt som det är en bättre producerad platta i allmänhet. Inledningsspåret <i>Kan jag få ett vittne? </i>är ett oerhört starkt startskott som sätter standarden för resten av skivan. Gillade du den föregående är det bara att ge den här en chans, eller om du helt enkelt gillar musik på svenska.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Det är inte synd om dig. </i><a href="http://open.spotify.com/track/1V5CzGqsEJRz3jD4CL1xeZ">Oskar Linnros – Det är inte synd om dig</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/34lyXT8H9sHsYTgIh0qpSw">Oskar Linnros – Klappar och slag</a><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil4AN9iueEBcB-hu7FITgQHQoWKcKN9PsRFbPaFS5aWLwV9iriewQwHTo08nQq9Ngwa5b0J38OpG2iEF8MbS8__nhKACmkHK55Ve-p1CJ6tvs5VKQslmR0nAZTTNg4JDD5_cm_nCniNMdC/s1600/tears-on-tape-album-cover.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil4AN9iueEBcB-hu7FITgQHQoWKcKN9PsRFbPaFS5aWLwV9iriewQwHTo08nQq9Ngwa5b0J38OpG2iEF8MbS8__nhKACmkHK55Ve-p1CJ6tvs5VKQslmR0nAZTTNg4JDD5_cm_nCniNMdC/s1600/tears-on-tape-album-cover.gif" height="200" width="200" /></a></div>
HIM är utan någon som helst eftertanke det band som jag lyssnat mest på under åren. Under ett år på gymnasiet var det bara de som gällde. De har fått hänga med mig helt enkelt. <br />De senaste albumen som släppts har inte utvecklat konceptet nämnvärt utan har spelat vidare i samma hjulspår, och <i>Tears on Tape </i>är inget undantag. När det gäller HIM får de gärna låta som de alltid gjort, bara Ville Vallo fortsätter använda sin vemodiga röst tillsammans med de domedagsluktande gitarrerna. Trots att han sjunger ordet "love" 264 ggr under albumets gång(som vanligt) så finns det någon härlig uppriktighet i de tydliga poetiska texterna.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Love without tears. </i><a href="http://open.spotify.com/track/1u0VRwTGoVVfb6t8K7XsfC">HIM – Love Without Tears</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/4isdFoY1VXooI8zNJoIRKj">HIM – Tears On Tape</a> Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-52875472510463579662013-11-27T13:56:00.001+01:002013-12-18T21:20:27.679+01:00Årets album 2013 - Del 2Dags för del två av min lista över de bästa albumen som släppts under år 2013. Det är alltså ingen topplista utan mer bara ett uppradande av de albumen som jag tyckt varit riktigt bra under året, med en motivering eller anekdot kring varför. Efter varje motivering länkar jag till den bästa låten samt hela albumen på Spotify. <br />
<br />
Del ett kan du läsa här: <a href="http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-1.html">http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-1.html</a><br />
<br />
<h2>
Panda Da Panda - <i>Flaoua Paoua</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQSfbotgOJKqez9xfOGVewea2XWr-I1Ejyca26MY6VgrBWiT-x4W8QYaOqOm4izs5Nml3hmZZFq5DDDYmnILzJd8ny4B8VR9H75inJxDqEowWcoqhoi82egVdox86pAv4ZOs97xIj7Q35D/s1600/124720.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQSfbotgOJKqez9xfOGVewea2XWr-I1Ejyca26MY6VgrBWiT-x4W8QYaOqOm4izs5Nml3hmZZFq5DDDYmnILzJd8ny4B8VR9H75inJxDqEowWcoqhoi82egVdox86pAv4ZOs97xIj7Q35D/s200/124720.jpg" width="200" /></a></div>
<span style="font-weight: normal;">Panda Da Panda, eller Thibo Girardon som det svenska nya stjärnskottet heter, lyssnade jag frenetiskt på redan innan fullängdsalbumet <i>Flaoua Paoua </i>var släppt. Många av singlarna som jag redan lyssnat sönder finns representerade på albumet, men tillsammans med nytillskotten är det en en makalös platta. Galen överdriven skånska tillsammans med tokbra dansbeats, minnesvärda synthmelodier och meningsfulla låtrader är receptet på Pandas musik. Hans musik är sådan som jag gärna slår på för att tagga till innan jag ska<i> </i>på fest, då det får hela min kropp att vilja hoppa runt samtidigt som jag kan beröras av de relativt korta och simpla texterna. Tillsammans med de låtarna som jag redan hört och de nya låtarna gör att det här är en makalös skiva med galet många bra spår. Panda Da Panda ligger väldigt högt upp på listan över artister jag vill se live, så jag hoppas på att kunna få den möjligheten snart.</span><br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Får jag stanna. </i><a href="http://open.spotify.com/track/2Nio40CAZtdr9RaaCYugap">Panda Da Panda – Får jag stanna</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/6VpTMXnOPQUOhsUh3ptrjp">Panda Da Panda – Flaoua Paoua</a><br />
<br />
<h2>
Daft Punk - <i>Random Access Memories</i></h2>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhj7VhzDhoPMoafNE8q-XPXjCJvotetpzpXfcjOyxkBsrHGbGeIM0GbElAi3C1C1AdUYt7dXSFXm7SgalRYJ2PwfJmEFwYxUgRt5cH4Ir4BRa93cbcCWFjklFCPkwguuv9g3Yid-n40rrxf/s1600/4e6c6fb2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhj7VhzDhoPMoafNE8q-XPXjCJvotetpzpXfcjOyxkBsrHGbGeIM0GbElAi3C1C1AdUYt7dXSFXm7SgalRYJ2PwfJmEFwYxUgRt5cH4Ir4BRa93cbcCWFjklFCPkwguuv9g3Yid-n40rrxf/s200/4e6c6fb2.jpg" width="200" /></a>
<i></i>Med albumet <i>Discovery </i>som släpptes 2001 skapade Daft Punk sina robot-personas och ett makalöst album som håller sig oerhört bra även till idag. Det är ett album jag gärna slår igång när som helst utan att känna att jag skulle vara trött på den. Med <i>Random Access Memories </i>har de gjort det igen. Tillsammans med många andra pionjärer inom musik som gitarristen Nile Rodgers och kompositören Giorgio Moroder har de grävt bland decennier som 70- och 80-talet för att skapa den ultimata discoplattan. Jag kan tycka att det är lite synd att de har gått ifrån sin tidigare house-stil och att de samarbetat med andra och därmed förlorat lite av sin aura av musikgenier(en väldigt liten bit av den), men det hindrar mig inte från att lyssna på låtarna om och om igen sedan den släpptes i maj. Från Pharell Williams dansanta discodänga <i>Lose yourself to dance, </i>Julian Casablancas tragiska <i>Instant Crush </i>till den avslutande episka rymdresan <i>Contact </i>har de skapat ett album som kommer gå till musikhistorien. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om det här albumet, men det tar vi en annan gång. Robotarna levererar! <br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Give Life Back to Music</i>. <a href="http://open.spotify.com/track/0dEIca2nhcxDUV8C5QkPYb">Daft Punk – Give Life Back to Music</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/4m2880jivSbbyEGAKfITCa">Daft Punk – Random Access Memories</a><br />
<br />
<h2>
Wintergatan - <i>Wintergatan</i> </h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8BgYGuhJWvX4sYu3Gs1ZHfOj1hh6rMW_btElz-n6jIHdJyQNbphKi3Bp11kVlHhKll-Re0ci6Q6EFA_DdgjEAorPd0xP_T6OYPeIm8rbQybLoLTYQAJP_STwg-FqWdvp0exEumF3I4wKY/s1600/a2367528067_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8BgYGuhJWvX4sYu3Gs1ZHfOj1hh6rMW_btElz-n6jIHdJyQNbphKi3Bp11kVlHhKll-Re0ci6Q6EFA_DdgjEAorPd0xP_T6OYPeIm8rbQybLoLTYQAJP_STwg-FqWdvp0exEumF3I4wKY/s200/a2367528067_10.jpg" width="200" /></a></div>
<h2>
</h2>
Detektivbyrån var ett band som skapade helt otrolig musik som blandade orkester och elektroniskt för att ge oss makalösa låtar som både kunde göra en glad och ledsen på samma gång med sina känslosvall. För några år sedan bröt de tyvärr upp, men ena halvan av gänget gick ihop med några andra och bildade Wintergatan. På många sätt låter det exakt som Detektivbyrån och hade kunnat vara ett nytt album av dem, vilket absolut inte är något negativt. Dragspel, synthar och andra galna ljud bildar ett sound som inte liknar mycket annat. Den där typen av dragspelskomp som de gärna använder är något jag vill se mer av i populärmusik<i>. </i>Associationerna för mig till Ryssland, Prag eller andra östeuropeiska städer samtidigt som de blandar in trevliga synthslingor och sköna beats. Wintergatan är något du helt enkelt måste prova på om du inte redan gjort det. Kör bara!<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Slottskogen Disco Golf Club. </i><a href="http://open.spotify.com/track/4lef4w7o1CZlsFSF1rpRz1">Wintergatan – Slottsskogen Disc Golf Club</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/0OIm7izsWxxZL7yVjWR7ZR">Wintergatan – Wintergatan</a><br />
<br />
<h2>
Sigur Rós - <i>Kveikur</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGvp6t4uEkD8-MKYGIrs40CFyYmfmNVuaaB6zvcHhbLmhXA5S4CRLUjaCTG_Z-JGfhiRy0KF74_mGdgPEpSmJkJYupndaKjOmRcub4w8pIUcs2fj5dO_9cCpLd30KLFO0EV-z2CC-T14r5/s1600/sigur-ros-kveikur-608x589.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="193" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGvp6t4uEkD8-MKYGIrs40CFyYmfmNVuaaB6zvcHhbLmhXA5S4CRLUjaCTG_Z-JGfhiRy0KF74_mGdgPEpSmJkJYupndaKjOmRcub4w8pIUcs2fj5dO_9cCpLd30KLFO0EV-z2CC-T14r5/s200/sigur-ros-kveikur-608x589.jpg" width="200" /></a></div>
<i></i>Sigur Rós är ett av mina absoluta favoritband sedan några år tillbaka. Med sina otroligt känsloflödande låtar med ett originellt och stämningsfullt sound spelar det ingen roll om jag förstår isländskan eller inte. Det är helt enkelt bara vackert. Med förra albumet som kom 2012 imponerade de inte särskilt mycket utan den hade bara några fåtal låtar som fastnade. Med <i>Kveikur </i>är de nu istället tre i stället för fyra i bandet och de har tagits sig an ett aningen mörkare postrockigt sound som fortfarande är riktigt bra. Med den lite dubstep-inspirerade inledningslåten <i>Brennistein</i> brakar de av det nya och fortsätter genom mer eller mindre hela albumet att imponera med sina otroligt starka låtar som nästan kan få mig att gråta ibland. Albumet växte ännu mer efter att jag såg dem live i Malmö i slutet av november. Tillsammans med en väldigt nersläckt idrottshall, visuella effekter och sparsmakad ljussättning tar den sig in på topp tre över de bästa konserterna jag varit på.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Yfirborð </i><a href="http://open.spotify.com/track/0QrHBtkiICzUT5bsLyNqyo">Sigur Ros – Yfirborð</a><br />
Spotifylänk: <a href="http://open.spotify.com/album/0jk1nICWMJk5zMdwqwvHdk">Sigur Ros – Kveikur</a><br />
<br />
<h2>
Lady Gaga - <i>Artpop</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX6Ss9LjudQuMRZgj3dTcGh6Vv8cmr84joRA6vxnOzLC3tDf3ztfDHH9x-qN1MsejQVyr7vXzqmYhI78ow0FLocZ1ttLwVMBvmTQ15xomkWewoTvCefkr0WsLdBkpP260PQoxZ5G1bpV3R/s1600/BV_ag3xCEAAWNsx.jpg-large.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX6Ss9LjudQuMRZgj3dTcGh6Vv8cmr84joRA6vxnOzLC3tDf3ztfDHH9x-qN1MsejQVyr7vXzqmYhI78ow0FLocZ1ttLwVMBvmTQ15xomkWewoTvCefkr0WsLdBkpP260PQoxZ5G1bpV3R/s200/BV_ag3xCEAAWNsx.jpg-large.jpeg" width="200" /></a></div>
Ja, jag är ett stort fan av Lady Gaga. Till en början tyckte jag inte att hon var något spektakulärt, men när hon släppte låten <i>Bad Romance </i>med den tillhörande musikvideon blev jag "kär". Sedan dess har jag slukat varje galna musikvideo efter den andra. Hennes tredje album, Artpop, är verkligen tredje gången gillt. Det är ett mycket välproducerat album som innehåller många kommande hits(om jag får analysera hur popindustrin fungerar). <i>Venus</i>, <i>G.U.Y</i>, <i>Sexxx Dreams, Do what U want</i> och <i>Swine </i>är enligt mig redan hits som står sig med många av hennes tidigare alster. Det har heller inte varit någon hemlighet att Lady Gagas låtar många gånger handlar om sex, vilket är ännu mer påtagligt den här gången. Låtarna jag listade? Alla handlar om sex. Samtidigt som industrin ofta handlar om det tycker jag att hon sätter ner det på marken och gör något verkligt av det istället för att generalisera som många andra i branschen. Har du gillat hennes tidigare låtar är det bara att pumpa igång den här välproducerade plattan fylld av feeling, bra refränger och feta beats. Nu väntar jag bara på fler musikvideor.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Venus </i><a href="http://open.spotify.com/track/0mby3QJBZ5k4XDuds8dDyE">Lady Gaga – Venus</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/535qZk6ycJqQaa5qFPmq3k">Lady Gaga – ARTPOP</a>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-70522686375358834172013-11-20T18:01:00.000+01:002013-11-22T11:24:16.537+01:00Årets album 2013 - Del 1Det är dags att damma av den gamla bloggen och lista de bästa albumen under år 2013. Både 2011 och 2012 gjorde jag listor över de bästa albumen som släpptes respektive år. Precis som då är mitt musikintresse mycket stort och det går knappt en dag utan musik i mina lurar. Som tidigare är det ingen topplista med numrering, utan det är helt enkelt bara ett uppradande av de albumen som gjort störst intryck hos mig under åtet med en motivering varför. Under hela året har jag haft en anteckning på datorn där jag skrivit till de albumen jag lyssnat på som varit bra. Nu har jag sållat ut de absolut bästa, för att kunna tipsa er läsare. I år blir det kortare inlägg med fem album i varje istället för en vansinnigt lång "wall of text" som tidigare.<br />
<br />
Här har ni del ett. Så läs, lyssna och njut. Skriv gärna egna listor också. <br />
<br />
Förra årets lista finner du om du sätter muspekaren till höger om raden. <a href="http://kvalsternackan.blogspot.se/2012/12/arets-basta-album-2012.html" target="_blank">Bästa albumen 2012</a><br />
<br />
<h2>
Pascal Pinon - <i>Twosomeness </i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4lWwVbMEzx0MQpWO6aYDG2IWtmNSD0GlHiakhbRVHN3T0KFDuosoUXXFroQPRflc-QxvgUkkxWCSaPmn3MJdOY1BEfAVwuo4pMyvFc5pPIAJDwVHna-tmiRZQmPakPnWEpMclaQCPmtnV/s1600/Pascal-Pinon-Twosomeness.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4lWwVbMEzx0MQpWO6aYDG2IWtmNSD0GlHiakhbRVHN3T0KFDuosoUXXFroQPRflc-QxvgUkkxWCSaPmn3MJdOY1BEfAVwuo4pMyvFc5pPIAJDwVHna-tmiRZQmPakPnWEpMclaQCPmtnV/s200/Pascal-Pinon-Twosomeness.jpg" width="199" /></a></div>
Isländsk musik har länge varit ett stort intresse med Sigur Rós i spetsen. Även om jag inte förstår språket för det mesta så finns det något vackert med det. Pascal Pinon består av de två tvillingsystrarna Ásthildur och Jófríður Ákadóttir från Reykjavik. Tillsammans har de med sitt andra album <i>Twosomeness</i> skapat otroligt mjuk och mysig musik som flera gånger påminner om Sigur Rós med sublima ljud och härliga musikslingor. Framförallt träffas jag av de ständigt närvarande två skilda stämmorna som de sjunger i vilket ger en trevlig harmoni i låtarna. Det går inte att undvika att nämna låten <i>Fernando </i>där systrarna sjunger på svenska med en mysig isländsk brytning. Jag har ingen aning varför de skrivit en låt på svenska, men det är en fin detalj på en platta som du inte ska tveka att slå på om du är sugen på att ha något otroligt mysigt i bakgrunden när du pluggar eller sitter på tåget en trött morgon.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Somewhere.</i><b><i> </i></b><a href="http://open.spotify.com/track/7lD7gxCk2Pt4lUmCZSWiMY">Pascal Pinon – Somewhere</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/44pxsSkBHvNDm2H5LiamIU">Pascal Pinon – Twosomeness</a><br />
<br />
<br />
<h2>
Sibille Attar - <i>Sleepyhead</i> </h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtN3FGVzPBpz523s7g_SXDNNdpoKd6SDSl7RI8s0IbuEztxACzkTlxElW_crG6qwCFZpFcZsMMnOVpjo9HBrVX9kXrp5ZHgLj_pjgAZVqb5rOqlquP0R0wGD6d5_dDcWJV25RyJc2GdIEr/s1600/tumblr_inline_milgfk88iT1qz4rgp.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtN3FGVzPBpz523s7g_SXDNNdpoKd6SDSl7RI8s0IbuEztxACzkTlxElW_crG6qwCFZpFcZsMMnOVpjo9HBrVX9kXrp5ZHgLj_pjgAZVqb5rOqlquP0R0wGD6d5_dDcWJV25RyJc2GdIEr/s200/tumblr_inline_milgfk88iT1qz4rgp.jpg" width="200" /></a></div>
Förra året hade jag med Sibille Attars EP <i>Flower's Bed</i> som innehåller flera av låtarna på fullängdsalbumet <i>Sleepyhead </i>som släpptes tidigare i år. Skivan tillför så pass många bra nya låtar att den är värd att ta med. Precis som tidigare har hon en otroligt härlig och unik röst. Hennes härliga kvinnliga "indieröst" är verkligen en av de bättre jag hört under de senaste åren. Hon låter helt enkelt som en mysig person. Låten <i>Alcoholics </i>är fortfarande en toppenlåt som handlar om att alla hennes vänner är alkoholister, inklusive henne själv. Singeln <i>Come Night </i>är en riktigt härlig dänga med en refräng med "oohooohooo"-inslag som funkar utan problem. Har du fortfarande inte lyssnat på Sibille Attar tycker jag att det är dags att göra det. Hon är verkligen en svensk artist som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Hon är värd mer. <i> </i><br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Come Night.</i><i> </i><a href="http://open.spotify.com/track/7f3Z7lmjvRBspix1Mrs325">Sibille Attar – Come Night</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/1se8RpZkm6o9VHG7HElEmI">Sibille Attar – Sleepyhead</a><br />
<br />
<i><br /></i>
<br />
<h2>
Hästpojken - <i>En magisk tanke</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKM1rCFqrXOM6lEZpaUlFZRJCwsYUhJHOhmlSyRk6D84UK7_lag-anD4cw_nkYlbAOvpY6gpCsR4v-hWi87lXGnWz7IZsctLl6J1um5I1Gift-XlV1rvU1UaGGJz2t7H1IduJdcOJC0kKR/s1600/H%C3%91stpojken-En-Magisk-Tanke-omslag-980x979.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKM1rCFqrXOM6lEZpaUlFZRJCwsYUhJHOhmlSyRk6D84UK7_lag-anD4cw_nkYlbAOvpY6gpCsR4v-hWi87lXGnWz7IZsctLl6J1um5I1Gift-XlV1rvU1UaGGJz2t7H1IduJdcOJC0kKR/s200/H%C3%91stpojken-En-Magisk-Tanke-omslag-980x979.jpeg" width="200" /></a></div>
Det går att finna tydliga likheter mellan Göteborgsbandet Hästpojken och stadens mest kända artist Håkan Hellström. De båda sjunger på ett "ostämt" vis med halvsprucken röst samtidigt som de sjunger rader om olycklig kärlek i hamnstaden. Hästpojken kommer kanske aldrig komma upp i samma nivå i kändisskap och skicklighet som Hellström, men många gånger kan jag känna mer från deras låtar. Det är någonting med Martin Elissons uppgivenhet i rösten som gör att det låter som att han verkligen menar det han sjunger. Ingen har väl missat låtarna <i>Sommarvin </i>eller <i>Samma Himlar </i>under sommaren, men speciellt i den sistnämnda finns det en genuin känsla i texten och sången som Håkan visserligen också är duktig på, men det här är snäppet bättre nästan. Deras tredje platta <i>En Magisk Tanke </i>har riktigt bra låtar rätt igenom och det känns som att de inte slängt in någon bara för att fylla den för sakens skull. Favoriten <i>Olskroken Stomp </i>får mig att vilja slå ut med armarna och sjunga med i texten när jag promenerar på stan med lurarna i öronen. Lyckligt vis kan jag hejda mig, men det får illustrera hur mycket jag gillar det här albumet<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Olskroken Stomp </i><a href="http://open.spotify.com/track/2WyoGwhwWNRfovDmgFHdZu">- Hästpojken – Olskroken stomp</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/6JhBemqIzPvdNzhaOUwrIt">Hästpojken – En magisk tanke</a><br />
<br />
<br />
<h2>
Johnossi - <i>Transitions</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig-RG6QaX-qKqoCoLOqeR-iUFWsWaEsyxmuF6ojwzC_matHHXUOae859GDev81SaUdya9kAJZGkNOjkK8MTg9_mRi_xujeybaAfLG6MS9rS_IzpkELLrS1YijHs5YYzuxw9Ya-x0AYonj5/s1600/johnossi.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig-RG6QaX-qKqoCoLOqeR-iUFWsWaEsyxmuF6ojwzC_matHHXUOae859GDev81SaUdya9kAJZGkNOjkK8MTg9_mRi_xujeybaAfLG6MS9rS_IzpkELLrS1YijHs5YYzuxw9Ya-x0AYonj5/s200/johnossi.jpg" width="200" /></a></div>
<i></i>Medlemmarna John Engelbert och Oskar "Ossi" Bonde sa i en intervju med musiktidningen Sonic att de ville skaffa ett nytt sound med sin senaste skiva <i>Transitions</i>. De ville lämna sin tid med låtar som <i>Man Must Dance, </i>skaffa ett mörkare sound samt bryta av från konceptet att bara köra på gitarr och trummor för att satsa på ett fylligare ljud. Dock måste jag säga att det känns som nästa steg i det soundet som de utvecklade fram med det förra albumet, <i>Mavericks</i>, vilket absolut inte är något dåligt. <i>Transitions </i>är fyllt till bredden med mäktiga, glada och lugna låtar där både instrumenten och Johns röst skapar en trevlig blandning av känslor. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se Johnossi live i samband med det nya albumet, vilket jag sörjer otroligt mycket eftersom det verkligen känns som ett "Anthem"-album pressat med låtar som troligtvis fungerar alldeles perfekt på en scen. Många av låtarna får mig att vilja stå framför scenen och sjunga med, slå näven upp i luften i takt med de pampiga delarna och dansa riktigt rejält. Förhoppningsvis får jag göra det snart, men fram tills dess får jag pumpa igång albumet när jag vill höra något riktigt mastigt.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>Bull/Bear - </i><a href="http://open.spotify.com/track/6qxcCheCTq1SlBe80ikZgG">Johnossi – Bull / Bear</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/4ORdPrWqNRgIR1oPEiTb2N">Johnossi – Transitions</a><br />
<br />
<h2>
Frightened Rabbit - <i>Pedestrian Verse</i></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXWOGmAjDM3_8Xz0J7A70F7Cit5cDGhMHD4-6pqTrE4tvMhGJWFv6MveptqWX6pCJLtHPTgGmslJvY09x1-0i67kIkVMnEOmIHTVj_dNJWoVPVgq72MCTjQ3hyphenhyphencEfGvrV7u7haW0LMfDPD/s1600/Pedestrian-Verse.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXWOGmAjDM3_8Xz0J7A70F7Cit5cDGhMHD4-6pqTrE4tvMhGJWFv6MveptqWX6pCJLtHPTgGmslJvY09x1-0i67kIkVMnEOmIHTVj_dNJWoVPVgq72MCTjQ3hyphenhyphencEfGvrV7u7haW0LMfDPD/s200/Pedestrian-Verse.jpg" width="200" /></a></div>
<i> </i>En av de absolut bästa spelningarna jag såg på Hultsfred (utanför Stockholm?!) i år var utan tvekan det lilla skotska bandet Frightened Rabbit som spelade första gången i Sverige vid det tillfället. Det märktes verkligen att bandet hade otroligt kul på scenen och det var något fint i att sångaren Scott Hutchison blev häpen att det faktiskt finns så mycket fans i Sverige så att de kan fylla ett tält. Jag har inte lyssnat på Frightened Rabbit innan det här albumet och har inte heller tagit mig tid att lyssna på något tidigare av dem, men <i>Pedestrian Verse </i>är utan tvekan något av det bästa som släppts i år. Deras indierockiga folkmusik träffar verkligen rätt på de flesta låtarna, vilket jag upplever ännu mer efter att ha sett dem live där låtarna fick komma till sitt absoluta rätta. En intressant detalj är att bandet startade som ett soloprojekt av Scott, som skrev egna låtar och spelade dem på mindre spelningar, för att sedan bli ett fulländat band med hans bror och en till medlem. Är du mätt på de mer kommersiella Mumford & Sons behöver du inte längre leta efter en fix, du har det framför dig på skärmen.<br />
<br />
<b>Bästa låt: </b><i>December Traditions </i>- <a href="http://open.spotify.com/track/66ot4oRAwNhkOyY3eGHCBm">Frightened Rabbit – December's Traditions</a><br />
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/63F9BBf5YCiPQrpndWA50x">Frightened Rabbit – Pedestrian Verse</a>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-83104383559807512952012-12-10T12:02:00.002+01:002012-12-19T13:54:39.202+01:00Årets bästa album 2012<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Musik är något av det viktigaste i mitt liv då en låt i bakgrunden kan skapa eller öka så mycket stämning och känslor. Det spelar ingen roll om det handlar om när jag sitter ensam framför datorn, tar en promenad eller sitter på bussen; det mesta blir helt enkelt mycket bättre av musik. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Förra året skrev jag en lista med de bästa albumen just det året, med inspiration från Calle som skrev en sådan lista på sin <a href="http://lagerkrantz.blogspot.se/" target="_blank">blogg</a>. Under det pågående året har jag antecknat varje bra album jag lyssnat på för att kunna göra en likadan lista för det här året. Listan är inte i någon nummerordning utan jag listar helt enkelt bara de album jag tycker har gett det starkaste intrycket, de härligaste och de som jag</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
helt enkelt lyssnat mest på med en motivering. Albumen behöver heller inte alls vara de bästa någonsin eller det bästa med artisten/bandet, men bara de har någon form av kvalitet som gör att det ändå blir en av de bästa plattorna för året. Listan är lång med mycket läsning, men se det som att du kanske kommer upptäcka fantastisk musik som du kanske inte hade hört annars. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Har gjort en lista med alla album och även en med de bästa från varje på Spotify. Vid varje text länkar jag också respektive album och favoritlåten på Youtube. Välj själv hur du vill lyssna! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Årets bästa album: <a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/4aFbpMKP43Zh295fem1gmR">Årets album 2012</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Årets bästa blandband: <a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/5aor5MqFJYeIf1vpNRx6Je">Årets blandband 2012</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Calles lista för året: <a href="http://lagerkrantz.blogspot.se/2012/12/2012s-basta-album-enligt-mig.html">http://lagerkrantz.blogspot.se/2012/12/2012s-basta-album-enligt-mig.html</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu sätter vi igång! <b> </b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Zomboy - <i>The Dead Symphonic EP </i></b> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIO5CFO-HSReaARNeAlsdehDwk3KwQmCWFMlGqeKnvC2GpxBSjifubOyAQjBtLn7gP2ixm4F0LIViHxqobM6EO8hpzky4HIkkvJddSvT49oMGUw1eDH9ZO1B9-4v1X_NzclZhNOGP3GFss/s1600/Zomboy+-+The+Dead+Symphonic+EP.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIO5CFO-HSReaARNeAlsdehDwk3KwQmCWFMlGqeKnvC2GpxBSjifubOyAQjBtLn7gP2ixm4F0LIViHxqobM6EO8hpzky4HIkkvJddSvT49oMGUw1eDH9ZO1B9-4v1X_NzclZhNOGP3GFss/s320/Zomboy+-+The+Dead+Symphonic+EP.jpeg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Zomboy är en ganska ny dubstepartist(eller brostep om du vill vara sån) som slog igenom med sin <i>Game Time EP </i>förra året med sköna låtar som "<i>Pirate Hooker</i>" och "<i>Organ Donor</i>". Zomboy jämförs väldigt ofta med det stora kommersiella ansiktet för dubstepmusiken, Skrillex, men han har helt klart något väldigt eget i sin musik som jag inte riktigt finner någon annanstans i genren. Han skapar musik som får mig att epileptiskt flumma framför datorn eller får mig att låtsas att spisen är ett mixerbord medan jag lagar mat med låtarna i bakgrunden. Med den senaste plattan <i>The Dead Symphonic </i>överträffar han utan tvekan sitt debutalbum med ännu tyngre beats som får mitt hjärta att pumpa i takt med låtar som <i>Vancouver Beatdown </i>och <i>Hoedown</i>(som har en sampling från Angry Birds-temat!). Zombay är lätt en av mina favoriter bland dubstepmusiken och det känns som att han har mycket att komma med i framtiden. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt</b>: <i>Hoedown</i>. Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=wmrdmgaGyKQ" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=wmrdmgaGyKQ</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b> <a href="http://open.spotify.com/album/6ge6VuZJzeUDYEooFySqwm" target="_blank">Zomboy – The Dead Symphonic EP</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>The Killers - <i>Battle Born</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEk2WCrpyLUpoKc_0vFUAoFwNUgO37MBumcgfx6wgleUsxfKMTzPrFubLSV4kMmi63tIe83ALZDr27mT4J_L0dKNZd58lWJpu7Eko6PoqweAznhLF0rmzTQfRye7opSdE2FxbCg8iyk2Jd/s1600/The_Killers_-_Battle_Born.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEk2WCrpyLUpoKc_0vFUAoFwNUgO37MBumcgfx6wgleUsxfKMTzPrFubLSV4kMmi63tIe83ALZDr27mT4J_L0dKNZd58lWJpu7Eko6PoqweAznhLF0rmzTQfRye7opSdE2FxbCg8iyk2Jd/s1600/The_Killers_-_Battle_Born.jpeg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The Killers är ett av mina absoluta favoritband(även om sångaren Brandon Flowers är mormon) sen jag upptäckte dem med albumet <i>Day & Age </i>från 2008 med fantastiska låtar som "<i>Losing Touch</i>" och "<i>Spaceman</i>". Det albumet har hörts mången gång i mina hörlurar på bussen och på tåget men också en hel del hemma under åren. Dock är mitt absoluta favoritalbum med bandet det första, <i>Hot Fuss. </i>som mer eller mindre bara har klockrena låtar som aldrig blir gamla. När jag hörde att bandet hade ett album på gång som skulle släppas i år sköts förväntningarna upp flera mil högt. Kunde de kanske göra en ny <i>Hot Fuss</i>? Nu är fallet tyvärr så att <i>Battle Born </i>inte ens är en av deras bättre plattor, då den inte alls har särskilt många låtar som fastnat hos mig. Dock har den några låtar som är så pass bra att albumet får en plats på den här listan. Jag kan inte låta bli att ryckas med i den känslotunga texten och den episka refrängen i "<i>The Way It Was</i>"<i> </i>eller singeln "<i>Runaways</i>". Andra nämnvärda låtar är den starka balladen <i>Here With Me </i>eller den pampiga "<i>Miss Atomic Bomb</i>". Dock har plattan som sagt inte tillräckligt många bra låtar för att ses som ett av de absolut bästa albumen som släppts under året, men de som är bra är verkligen bra, så <i>Battle Born </i>förtjänar en plats. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt</b>: <i>The Way it Was. </i>Youtube:<i> </i><i><a href="http://www.youtube.com/watch?v=W8w-wlQsEJs" target="_blank"> </a></i><a href="http://www.youtube.com/watch?v=W8w-wlQsEJs" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=W8w-wlQsEJs </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Spotifylänk: <a href="http://open.spotify.com/album/3wI8VXA1iBKoCguHQ8wbfK" target="_blank">The Killers – Battle Born</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Kent - <i>Jag är inte rädd för mörkret</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNt3KWCLW_L0QqrvEm85uVhVhOf75dHya-fTdaxOegIYvp471pKnpMZWaXqY0zEgB266BkR_uYNOPffcrq3aLhC6H_szLE5zFBuSaqWHJzAo7qMpIGCnrSyLIAKHSsvNY_Gx2LMqqXFfwf/s1600/Kent+-+jag+%C3%A4r+inte+r%C3%A4dd+f%C3%B6r+m%C3%B6rkret.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNt3KWCLW_L0QqrvEm85uVhVhOf75dHya-fTdaxOegIYvp471pKnpMZWaXqY0zEgB266BkR_uYNOPffcrq3aLhC6H_szLE5zFBuSaqWHJzAo7qMpIGCnrSyLIAKHSsvNY_Gx2LMqqXFfwf/s320/Kent+-+jag+%C3%A4r+inte+r%C3%A4dd+f%C3%B6r+m%C3%B6rkret.jpg" width="312" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kent är utan tvekan det band jag lyssnat mest på under hela mitt 22 åriga liv, så det kan lätt sägas att det är mitt favoritband. Eskilstunagrabbarna har funnits där när man haft det svårt men också under glädjedagar. Det finns ingen annan låtskrivare som Joakim Berg i det här landet eller ens på den här planeten. Texterna kan många gånger vara svåra att förstå men det finns oftast något där som vem som helst kan relatera till, plus att de flera gånger är väldigt fulla med känslor i kombination med den härliga musiken. Jag upptäckte Kent en stund innan de släppte albumet <i>Tillbaka till Samtiden</i> som nog kan vara den skiva jag lyssnat på absolut mest bland all musik. Låtarna slog till rätt i hjärtat och hjärnan och jag återkommer till dem då och då. De två efterföljande albumen <i>Röd </i>och <i>En Plats i Solen </i>lyckades enligt mig inte riktigt komma upp i den nivå som <i>Samtiden </i>kom till. Kent är också ett sånt band som har väldigt mycket fantastiska verk i sin historia så det är alltid med skräckblandad förtjusning man slår på ett nytt album för första gången. Så när den första låten <i>999 </i>släpptes var jag inte riktigt säker på vad jag skulle tycka. Det fanns något i låten som fascinerade mig och det kändes som att de kanske var på väg till den gamla stilen med mindre synthar och elektriska trummor, men den fastnade inte direkt. Efter många lyssningar fastnade den till slut. Dock blev det samma sak igen när hela albumet kom. Var skivan bra eller var den en flopp? Låtarna slog inte an direkt. <i>Jag är inte rädd för mörkret </i>har dock verkligen växt för varje gång jag slagit på albumet och många av låtarna fann jag inte på riktigt förrän jag såg dem live i somras på Peace & Love-festivalen i Borlänge, som utan tvekan är en av de mest magiska konserter jag varit på. Till slut har jag kommit fram till att albumet är fantastiskt. Det kanske inte är någon <i>Tillbaka till Samtiden </i>eller <i>Hagnesta Hills</i>, men den är verkligen fylld med fantastiska låtar. "<i>Petroleum</i>"<i> </i>är unik med sina Chtulhu-referenser, "<i>Jag Ser Dig</i>"<i> </i>berör varje gång med sina sublima referenser till den hemska händelsen i Utöya och "<i>Färger På Natten</i>"<i> </i>får igång mig varje gång. Kent levererar åter igen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Jag Ser Dig. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=mnlGmsoOBn0" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=mnlGmsoOBn0</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/0XRQBhtdlp5QveGubuxTxY" target="_blank">Kent – Jag är inte rädd för mörkret</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Den Svenska Björnstammen - <i>Ett fel närmare rätt</i></b><i> </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbAkJN2AiyMTG3Kc03rfPvXmwAYU3ZPcu3PR0bHFVmG-tsEOB2ese_azelqOfygDs2PowySkyjLaMn_2d_zd9dzKzzhhrwZFDtcCngLddKdf2R-yZNNh6IrCP-uBvNviTq22_v8fPzs58e/s1600/den_svenska_bjornstammen_ett_fel_narmare_ratt.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbAkJN2AiyMTG3Kc03rfPvXmwAYU3ZPcu3PR0bHFVmG-tsEOB2ese_azelqOfygDs2PowySkyjLaMn_2d_zd9dzKzzhhrwZFDtcCngLddKdf2R-yZNNh6IrCP-uBvNviTq22_v8fPzs58e/s320/den_svenska_bjornstammen_ett_fel_narmare_ratt.png" width="315" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det lär inte finnas många som missat Den Svenska Björnstammens megahit "<i>Vart jag mig i världen vänder</i>" som spelades överallt ett tag. När den låten kom förstod jag verkligen inte vad det var som var så fantastiskt med låten och avfärdade bandet mer eller mindre som skit. Sen råkade det vara så att jag gick förbi en konsert med dem på Peace & Love-festivalen i somras och stannade kvar och tittade en stund. Det var något med de unga grabbarna som kändes genuint äkta. Deras scenframträdande kändes inte tillgjort utan det var en äkthet i det de gjorde. En blandning av seriositet och flum flög i luften och låtarna träffade mig. När jag kom hem efter festivalen var det bara att slå igång skivan, och den fastnade direkt. Grabbarna från konstkollektivet är verkligen grymma på texter och får en vardaglighet att låta djupare än vad den är och deras röster bidrar även till detta.<i> </i>Albumets inledningstitel "<i>Ett fel närmare rätt</i>" kan till en början låta som en tjatig och dryg låt men utvecklas till en fantastisk liten berättelse om livets motgångar. Den Svenska Björnstammen är så mycket mer än "<i>Vart jag mig i världen vänder</i>". </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Ett fel närmare rätt. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=T23xAOa174k" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=T23xAOa174k</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/1dRSyjLs2uPXQmWBXO1PdO" target="_blank">Den svenska björnstammen – Ett fel närmare rätt</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Niki & The Dove</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIZlZIYpfFSfrzYV0cZdepKOMjfPjJw4fSB1uzvnp9cS8Wg63VvWeQTd6muxWPURKVKVpZTOT_5ADd7q5Qj2rkSQ5ra4f70iVd37ydFKTxVdwHK6WoBr1FSlVkdgM9SWJ5mVpFG68lP4V5/s1600/niki_and_the_dove+-+instinct.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIZlZIYpfFSfrzYV0cZdepKOMjfPjJw4fSB1uzvnp9cS8Wg63VvWeQTd6muxWPURKVKVpZTOT_5ADd7q5Qj2rkSQ5ra4f70iVd37ydFKTxVdwHK6WoBr1FSlVkdgM9SWJ5mVpFG68lP4V5/s320/niki_and_the_dove+-+instinct.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det svenska bandet Niki & The Dove som består av de tre personerna Malin, Gustaf och Magnus släppte förra året en EP kallad <i>The Drummer </i>som hade några riktigt bra låtar på sig som jag lyssnat många gånger på innan fullängdsalbumet kom. Albumet <i>Instinct </i>innehåller dessa låtar, plus flera stycken nya som är minst lika bra. Deras mäktiga electropop med Malins känslofyllda röst skapar något som jag inte riktigt stött på tidigare. Texterna handlar om allt mellan övernaturligheter och naturfilosofi. Det är sällan texter som verkligen berör på insidan men naturtemat är intressant och originellt. Jag kan heller inte klaga på att jag såg dem live i somras på en liten scen vid en kulle under en vacker natt. Deras scennärvaro var enorm och ljusshowen som skapades med hjälp av ett gäng dansare skapade en otroligt mysig känsla. Låtar som "<i>Mother Protect</i>" och "<i>DJ, Ease My Mind</i>" slår an i mina electronerver samtidigt som jag blir fylld av härliga känslor om naturen och vill ta mig till en klubb och drömma mig bort. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>DJ, Ease My Mind</i>. Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=VnexkG4RrtA" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=VnexkG4RrtA</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/54w8H12jmc6DdXsx85vhJ5" target="_blank">Niki & The Dove – Instinct</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b> Two Door Cinema Club - <i>Beacon</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnSrI7mH55C8xsVaEOdrn-x7tRqGflAdH8-yPhAmOSCjF-F15NwmVcmRncNC3CcpeAP4F4gvA76-3qPLZ2VCWEwfg9oNvNq33z4UjlchV-zffKE4BK0-uZZcTkMNXmjaKYy4YGbRCoUn3b/s1600/two+door+cinema+club+-+beacon.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnSrI7mH55C8xsVaEOdrn-x7tRqGflAdH8-yPhAmOSCjF-F15NwmVcmRncNC3CcpeAP4F4gvA76-3qPLZ2VCWEwfg9oNvNq33z4UjlchV-zffKE4BK0-uZZcTkMNXmjaKYy4YGbRCoUn3b/s320/two+door+cinema+club+-+beacon.jpeg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Egentligen har jag lyssnat mycket mer på deras debutalbum <i>Tourist History </i>från 2010 i år, men årets album <i>Beacon </i>har också sin kvalitet. Two Door Cinemas indierock är verkligen fenomenal med fantastiskt gitarr- och synthspel på de flesta låtar tillsammans med texter som flyter fram på ett sånt där härligt vis. Låtarna på <i>Beacon </i>har absolut inte nått fram till mig lika bra som t.ex. "<i>Come Back Home</i>"<i> </i>eller "<i>Something Good Can Work</i>"<i> </i>från det föregående albumet, men den har helt klart många bra låtar. Det är egentligen inte mer än mer av det goda, med låtar som <i>Someday </i>som får dig att smådansa och gå fortare när du promenerar med den i lurarna medan <i>Sun </i>får dig att sitta och digga med i en härlig takt. Har du inte hört Two Door Cinema Club tidigare måste jag dock rekommendera debutalbumet <i>Tourist History</i> framför denna, men <i>Beacon </i>har en given plats på listan i vilket fall som. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b> </b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Sun. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=sKyK1Mme9Sc" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=sKyK1Mme9Sc</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/7EgUEPvAqbLAHH3T60QLnW" target="_blank">Two Door Cinema Club – Beacon</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Sigur Rós - <i>Valtari</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgW9ITqpNQ44eziEZ0mq9f5JBmzekF_HTJ6qYRCN_YmKbBraNAS5e5D2WyRkFRIkURMrfGqxz_5CcoEe8Km5X_0Ar8VfLAmD_4uHbMc_laW_tCQQvkr0HwXbXKHZAK7ucs7lW_63bTvzu9i/s1600/Sigur+Ros+-+valtari.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgW9ITqpNQ44eziEZ0mq9f5JBmzekF_HTJ6qYRCN_YmKbBraNAS5e5D2WyRkFRIkURMrfGqxz_5CcoEe8Km5X_0Ar8VfLAmD_4uHbMc_laW_tCQQvkr0HwXbXKHZAK7ucs7lW_63bTvzu9i/s320/Sigur+Ros+-+valtari.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sigur Rós är egentligen ett ganska svårlyssnat band. De ofta sju minuter långa låtarna kräver tålamod, är oftast inte särskilt händelserika många gånger och de sjunger på isländska. Men jag gillar det. Det finns något magiskt i deras musik, i de långdragna gitarrdelarna och i de episka crescendon som de släpper loss då och då. Isländska är också ett väldigt vackert språk och Jonsis falsettröst gör det inte sämre precis. Sigur Rós är ett sånt där band där du inte sitter och lyssnar på enskilda låtar, utan du tar dig tid att lyssna igenom hela album för att få helhetsupplevelsen. Med detta sagt så finns det väldigt många bra album med dem, kanske till och med alla är riktigt bra när man ser dem som enskilda helhetsupplevelser. Så när det nya albumet <i>Valtari </i>skulle komma var förväntningarna väldigt höga, kanske högst på hela listan. Dessa förväntningar var kanske lite för höga, då slutresultatet absolut inte är en av de bättre plattorna med Sigur Rós. Det här albumet är det mest långsamma och minst händelserika av de som finns, men jag vet inte om jag egentligen tycker det är något dåligt. Den saknar riktiga hittar som "<i>Hoppípolla</i>" eller "<i>Gobbledigook</i>" men flera av låtarna på den nya är mycket vackra, framförallt favoriten "<i><span class=" yt-uix-expander-head" dir="ltr" title="Sigur Rós - Varúð (Varud)">Varúð</span></i><span class=" yt-uix-expander-head" dir="ltr" title="Sigur Rós - Varúð (Varud)">"(Varning) där Jonsi får sjunga ut på riktigt plus att det är en sån där låt som riktigt exploderar mot slutet. <i>Valtari </i>levde absolut inte upp till mina höga förväntningar, men det är en skiva jag kommer fortsätta lyssna på. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div id="watch-headline-title">
<b>Bästa låt: </b><i><span class=" yt-uix-expander-head" dir="ltr" title="Sigur Rós - Varúð (Varud)">Varúð. </span></i><span class=" yt-uix-expander-head" dir="ltr" title="Sigur Rós - Varúð (Varud)">Youtube: </span><a href="http://www.youtube.com/watch?v=Gf1h2PMPCAo" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=Gf1h2PMPCAo</a></div>
<div id="watch-headline-title">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/784AinfJcPwVdpbXR4U8mN" target="_blank">Sigur Ros – Valtari</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Hot Chip - <i>In Our Heads</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZsF2IbePcKxKy_pIovzyeqZ69FgJFwLy5ZIZhVODzYELOrGuhNnz4bu7g9s1KoK_YEKGpPddvdErlbzOoHjX9NJ638sx5mQQJXxcvWrfel_eNvjgKNU29g2C8tA-_Gp2BCgvlus6yEgMN/s1600/hot-chip-in_our_heads.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZsF2IbePcKxKy_pIovzyeqZ69FgJFwLy5ZIZhVODzYELOrGuhNnz4bu7g9s1KoK_YEKGpPddvdErlbzOoHjX9NJ638sx5mQQJXxcvWrfel_eNvjgKNU29g2C8tA-_Gp2BCgvlus6yEgMN/s320/hot-chip-in_our_heads.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hot Chip är inget jag lyssnat på innan det här albumet, men jag blir helt klart sugen på att lyssna på mer av dem efter att ha lyssnat på <i>In Our Heads</i> ett antal gånger. Hot Chip är någon form av electropop med mycket härliga synthslingor och allt möjligt annat trevligt som får det att rycka till i kroppen. Det som verkligen säljer den här plattan för mig är alla sköna melodier och beats som låtarna innehåller, då de står som ryggrad åt låtarna. Detta säger inte att något annat i låtarna behöver vara sämre för det. Sången är mycket trevlig och texterna är så där skapligt djupa men samtidigt lättsamma. Låtarna på skivan pendlar oxå mellan att vara väldigt glada och ganska tunga på sina ställen. Låten "<i>How do you do?</i>" är ett riktigt glädjepaket medan favoriten "<i>These Chains</i>" har riktigt känslosam text med en ganska melankolisk musik. Hot Chip är utan tvekan ett band jag ska kika närmare på och förhoppningsvis se live någon gång i framtiden. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>These Chains. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=cpSdeKrbcqc" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=cpSdeKrbcqc</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/0y3NABiBZ3rN1Hrj1Xql5i" target="_blank">Hot Chip – In Our Heads</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Markus Krunegård - <i>Mänsklig Värme</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjlugch5umVhcywZcERKdGuH6rNdQaBJYVcaHx2bj8L-ufcW2Zp7Q-7FO9G4HZQ7DthUlYy1XTqd7WbgP9dTN-Ib053PDLkZx4a-7QkRpE2jZIMOSoREIKP4xI3-UNqE_a5OeJTbn4fxX5/s1600/mansklig_varme-17760169-frntl.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjlugch5umVhcywZcERKdGuH6rNdQaBJYVcaHx2bj8L-ufcW2Zp7Q-7FO9G4HZQ7DthUlYy1XTqd7WbgP9dTN-Ib053PDLkZx4a-7QkRpE2jZIMOSoREIKP4xI3-UNqE_a5OeJTbn4fxX5/s320/mansklig_varme-17760169-frntl.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag kan börja med att jag sett Krunegård live fem gånger. Flera av dessa gånger i år. Markus Krunegård är en av mina absoluta favoritartister med sina väldigt relaterbara och finkomponerade texter. Det är sån där musik som jag inte kan låta bli att sjunga med i, vare sig det är hemma eller på konsert. Markus debutalbum som soloartist, <i>Markusevangeliet</i>, är en modern klassiker medan de två andra albumen som kom samtidigt är riktigt bra, men inte på samma nivå som den första. Redan innan albumet kom hann han släppa de tre låtarna "<i>Everybody Hurts</i>", "<i>Askan är den bästa jorden</i>" och "<i>Korallreven & Vintergatan</i>" och jag han nästan lyssna sönder dem. Dessa tre låtar är allihopa riktigt bra, men det bästa med albumet är att det innehåller flera minst lika bra låtar som "<i>Vår Sista Dans</i>" eller "<i>Minusgrader Rensar Luften</i>". Låtarna är som vanligt väldigt instrumentalt tillfredsställande, men som sig bör så är det texterna som briljerar mest. Texterna liksom rullar fram på ett sätt som inte många andra svenska artister kan. Winnerbäck och Kent må ha bra textkunskaper men det är något oslagbart med Krunegård. Sen går det inte att glömma att det knappt finns något som slår att stå med flera hundra andra och sjunga med i refrängen på "<i>Korallreven & Vintergatan</i>": </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"<i>Mänsklig värme snälla kom närmre. Mänsklig värme snälla kom närmre. Trettiosju grader celsius är allting som behövs</i>". </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Korallreven & Vintergatan. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=TJwCbAiT5hw" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=TJwCbAiT5hw</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/0snLl5NOtBxWegGE6BHJ4Y" target="_blank">Markus Krunegård – Mänsklig värme</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Deadmau5 - ><i>Album Title Goes Here<</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjffaClfjg9-6a7bTz0Kvb8OwKG5QC5pCu9DyCs6oJWKTk2mHpg2K_5Op0D8d12Qt9UKblyVTx4Zxm6h2NNlA15N-36M_kxxH76wEWpq_pg992k-D4eKIzBnNWjw7GqVas1O9YdvwKbgDBm/s1600/deadmau5-album-title-goes-here-packshot.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjffaClfjg9-6a7bTz0Kvb8OwKG5QC5pCu9DyCs6oJWKTk2mHpg2K_5Op0D8d12Qt9UKblyVTx4Zxm6h2NNlA15N-36M_kxxH76wEWpq_pg992k-D4eKIzBnNWjw7GqVas1O9YdvwKbgDBm/s320/deadmau5-album-title-goes-here-packshot.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Deadmau5 är en artist jag respekterar och tycker om väldigt mycket sen en tid tillbaka. Vad fan, jag har till och med byggt en egen hjälm vid ett tidigare tillfälle. Mycket av kärleken blossade fram efter att ha sett honom live för första gången på Peace & Love år 2011. Deadmau5 gör elektronisk musik som simmar mellan trance, techno, progressiv electro och house som många gånger är ganska händelselös. En låt kan vara sju minuter lång och upprepa sig om och om igen med några ändringar här och var eller en ny trumma eller melodi i bakgrunden, men inte mycket mer än det. Ändå tycker jag att det finns något väldigt kvalitativt i det. Det finns ett hantverk bakom. Många skulle nog påstå att hans musik är väldigt simpel och att låtarna troligtvis inte är särskilt svåra att göra själv, men mycket av dessa påståenden kommer bara från naivitet. Med det senaste albumet <i>>Album title goes here< </i>påvisar Joel Zimmerman återigen att han kan skapa fantastiska härliga låtar som passar i bakgrunden eller på dansgolvet. Flera av låtarna är visserligen spår som vi sett tidigare en längre tid som "<i>Maths</i>"<i> </i>eller "<i>The Veldt</i>", men de nya låtarna som plattan innehåller kompenserar för detta. Joel har t.ex. ännu en gång samarbetat med Wolfgang Gartner på låten "<i>Channel 42</i>"(precis som på "<i>Animal Rights</i>") vilket gett ett trevligt resultat medan hans egna låt "<i>There Might Be Coffee</i>" får igång mig varje gång med sin fantastiska melodi tillsammans med ett härligt beat. Det finns många elektroniska musiker i våra dagar, men det är inte många som kommer upp i Deadmau5 nivå. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>There Might Be Coffee. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=jwts1Bemb8M" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=jwts1Bemb8M</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/5cpwmGEav9fYtQi33w0YTj" target="_blank">Deadmau5 – > album title goes here <</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Mumford & Sons - <i>Babel</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRyBaMcVwdwZYpISShy4nlfr1g7a0HHOBuGGGyB0GEtNonEVvmUe6QL0tJuBhtetNuXip58QIfxQ4AQDia9wIF0Wdjv-3wcCoVq9AOrTqurd5By7oVE3Ub_rB5o15YZlMPHx5ObDq_0HdE/s1600/Mumford+&+Sons+Babel.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="311" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRyBaMcVwdwZYpISShy4nlfr1g7a0HHOBuGGGyB0GEtNonEVvmUe6QL0tJuBhtetNuXip58QIfxQ4AQDia9wIF0Wdjv-3wcCoVq9AOrTqurd5By7oVE3Ub_rB5o15YZlMPHx5ObDq_0HdE/s320/Mumford+&+Sons+Babel.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Mumford & Sons är ett folk-rockband som jag upptäckte ganska tidigt på året genom en vän. Jag blev självklart introducerad genom den fantastiska debutplattan <i>Sigh No More </i>som jag lyssnade oerhört mycket på de första månaderna kring upptäckten. Jag hann även att se dem live på Peace & Love(dock hade sångaren stukat ena handen), vilket var en upplevelse i sig. På ett sätt var det därmed perfekt att detta album, <i>Babel</i>, släpptes samma år som jag upptäckte dem. <i>Babel </i>når inte riktigt upp till samma nivå som <i>Sigh No More</i> på grund av att den enligt mig har ganska många tunna låtar, men de låtarna som är bra är minst lika bra som på den föregående. Mumford & Sons skriver låtar som rycker med mig fullständigt med den pampiga musiken och de klockrent finstämda texterna. Marcus Mumfords sång är mycket härligt även på denna skiva. Hans sångröst tas fram mest på den till en början ganska lugna låten "<i>Holland Road</i>". Mumford & Sons har en fin framtid framför sig. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Whispers in the Dark. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=HX-o61g3yKw&list=UUhPzV-uAKhVMguKI7RB8uGQ&index=8" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=HX-o61g3yKw&list=UUhPzV-uAKhVMguKI7RB8uGQ&index=8</a> (Live)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/5uJpRBjDkTW8wtwDimhkdm" target="_blank">Mumford & Sons – Babel</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><i> </i>Alina Devecerski - <i>Maraton</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCBXKxgJr5Q04mswPqeSdxIvJGwoUmrOW9rpQmDWAEiyPoc5ikrH0NL-y4tvCpke493ai7NAiOqIv8gd9VtEUikc3S3eIonRgu0WQnhmnX9BBj490ATUfC2iy5hvUizEFxarGE4YThRqkv/s1600/Alina-Devecerski-Maraton-omslag-print-680x680.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCBXKxgJr5Q04mswPqeSdxIvJGwoUmrOW9rpQmDWAEiyPoc5ikrH0NL-y4tvCpke493ai7NAiOqIv8gd9VtEUikc3S3eIonRgu0WQnhmnX9BBj490ATUfC2iy5hvUizEFxarGE4YThRqkv/s320/Alina-Devecerski-Maraton-omslag-print-680x680.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är nog inte många här i landet som inte hört hitsingeln "<i>Flytta på dej</i>", i alla fall om man varit på någon sorts festtillställning. Flickorna i lokalen tar i som hårdast och vissa killar hänger med, medan vissa mest svär och sliter sitt hår. Jag var mer eller mindre(kanske inte SÅ extremt..) en av de sistnämnda när låten började bli populär. I alla fall så tyckte jag illa om låten, men det var ändå något i den som fick mig att sjunga med i vilket fall. Mer och mer växte låten på mig och de nästkommande singlarna "<i>Jag svär</i>" och "<i>Ikväll skiter jag i allt</i>" påverkade mig likaså. Alinas texter har något som jag verkligen blir berörd av samtidigt som det finns något litet oseriöst och flummigt i dem. När väl albumet släpptes har jag inte kunnat sluta lyssna på den, speciellt inte på den starka låten "<i>Vem tog dig hem</i>" som jag känner igen mig i på ett personligt plan. Inte heller kan jag undgå att ryckas med i den arga refrängen i "<i>Facka ur</i>" eller den synthiga "<i>Ärligt talat</i>". Jag ser väldigt mycket fram emot Alinas framtida projekt och jag vill verkligen se henne live inom en snar framtid. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Vem tog dig hem. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=UZYneP5ayU4" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=UZYneP5ayU4</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/1rh1B8iLdXA1qFgXD7Tlhk" target="_blank">Alina Devecerski – Maraton</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><i> </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><i> </i>Imagine Dragons - <i>Night Visions</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCEzedLzUPrGh6wiWGSsOJaXPBtiSaodQsEbcmMV_N11UMMb6Ji-ZIFRlvOPPjNmO2gPJ0nCicF7MRq4AsVFmOcsgmjbrL_XetCkASIsgu0gm6WmbfrXsINNsowg3kraD95JPw2tvazkix/s1600/Imagine+Dragons+-+Night+Visions.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCEzedLzUPrGh6wiWGSsOJaXPBtiSaodQsEbcmMV_N11UMMb6Ji-ZIFRlvOPPjNmO2gPJ0nCicF7MRq4AsVFmOcsgmjbrL_XetCkASIsgu0gm6WmbfrXsINNsowg3kraD95JPw2tvazkix/s320/Imagine+Dragons+-+Night+Visions.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Imagine Dragons är ett relativt nystartat amerikanskt alternativt indierockband som i år släppte sitt debutalbum <i>Night Visions</i>. Du kan ha hört deras hit "<i>Radioactive</i>" antingen på radio eller i en trailer till spelet Assassins Creed III, en låt som absolut inte är den bästa med dem, vilket säger mycket om albumet. När albumet kommer till det tredje spåret "<i>It's Time</i>" blir skivan fenomenal de fantastiska låtarna bara stakar sig på varandra. "<i>Demons</i>" är en sån där låt som börjar lugnt och nedstämt för att sedan panga på med mäktiga trummusik i refrängen medan låten "<i>Bleeding Out</i>" gör något liknande fast med bakgrundskörer och pompa och ståt! Jag kan tycka att albumet är lite spretigt med ganska olika stilar på låtarna, men det är inget problem då det är så pass många låtar som levererar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Demons. </i>Youtube:<b> </b><a href="http://www.youtube.com/watch?v=NSoIWEGL1YM" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=NSoIWEGL1YM</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/0zkQZdAJBC7rAFdWATICBb" target="_blank">Imagine Dragons – Night Visions</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<b>Sibille Attar - <i>Flower's Bed</i></b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhed7tOaUsJ1xoigKrTD7nt89l5vXfIN-OxHUsjPQevcjQaN82mHcIFMqhjrZ8lGkzS7IlCR1rex-zfr1gAMxMi-zQXpDkZ_MNnUwDGaXtFTkFVDGzB8uzrddamz5ENKVq3QLhyJGITBsED/s1600/sibille+attar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhed7tOaUsJ1xoigKrTD7nt89l5vXfIN-OxHUsjPQevcjQaN82mHcIFMqhjrZ8lGkzS7IlCR1rex-zfr1gAMxMi-zQXpDkZ_MNnUwDGaXtFTkFVDGzB8uzrddamz5ENKVq3QLhyJGITBsED/s320/sibille+attar.jpg" width="320" /></a><b><i> </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sibille Attar är en härlig svensk tjej som varit med i banden Speedmarket Avenue, The Tourettes och [Ingenting]. Hon flyttade till Stockholm som femtonåring och det märks att hon levt livet i musikens tecken. Sibille Attar upptäckte jag genom att jag läste en artikel och intervju i tidningen Filter, och blev direkt intresserad utan att varken ha hört talas om henne eller hennes musik. Debutalbumet <i>The Flower's Bed</i> är bara fyra spår långt, men det levererar verkligen. Inledningsspåret "<i>Alcoholics</i>" är den mest radiovänliga låten där hon sjunger att "<i>All my friends are alcoholics</i>, <i>i am probably the same</i>" medan de andra tre låtarna är lite mer melankoliska och fina. Det märks att det är ett nytt projekt då det känns väldigt experimentellt många gånger. Avslutningslåten "<i>Trouble of the World</i>" spelas med nått konstigt stränginstrument och Sibilles röst hörs sprakigt och lite i fjärran. En fin debut och jag hoppas på ett fullängdsalbum inom kort. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>The Day </i>Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5sC6WuhHq7Q</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/5pXwm2nwKp3DUZZe70eHfa" target="_blank">Sibille Attar – Flower's Bed</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Lillasyster - <i>3 </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMpJI-tuAFOCzitCRfXLewYvBUH_YpZlLD3GE_061OyZ-WIll5yVpEovMGHwCNqjOh46W7xLFejlUIOcML4mXiDE9teBkZd1WZls0Ot6gh_FWylTTBznIZPsMET2aAt45F6FaD5TJDEXn/s1600/lillasyster3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="305" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMpJI-tuAFOCzitCRfXLewYvBUH_YpZlLD3GE_061OyZ-WIll5yVpEovMGHwCNqjOh46W7xLFejlUIOcML4mXiDE9teBkZd1WZls0Ot6gh_FWylTTBznIZPsMET2aAt45F6FaD5TJDEXn/s320/lillasyster3.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b> </b>Jag kan inte låta bli att älska bandet Lillasyster och deras hårda och smutsiga låtar på svenska. Jag var aldrig något fan av Lok när de var aktuella men jag fastnade direkt för Lillasyster första gången jag hörde dem. Martin Westerstrands texter är ibland väldigt fina men kan snabbt växla över till oseriöst och nästan lite fånigt, men det är nog därför jag gillar dem. Jag är dessutom uppväxt med hårdrock(har gått ifrån det ganska mycket de senaste åren) så det är nog också något sådant bakomliggande. Det tredje albumet som helt enkelt heter 3 är inte alls lika bra som de två första men den har absolut sina fina punkter med första låten "<i>Total panik</i>" eller låten "<i>Vad skulle mamma säga</i>" som handlar om bandet själva och det märks att de inte tar sig själva eller sin musik på särskilt stort allvar. Sen finns det självklart sedvanliga låtar med titlar som "<i>Dra åt helvete</i>" och "<i>Gött med stryk</i>". En skiva jag slår på när jag känner för något hårdare. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Vad skulle Mamma säga. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=3e5RxqFssaw" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=3e5RxqFssaw</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/2TjELkmo2W7yEmJGZbv7sR" target="_blank">Lillasyster – 3</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Of Monsters and Men - <i>My Head Is An Animal </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3NiugvdH1oYIrse98THj5aU8ks9oXGZCwgdNpVbWRrutp4vugHxCt8cj1f91afmirCPvHUFWeb9Brl-oAIKC8wJczjfmbj4WQ4r3qIE7jNzEYvampK4FpDcSWgBqAtLBV1CPz_-l7_NMh/s1600/monstersandmen.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3NiugvdH1oYIrse98THj5aU8ks9oXGZCwgdNpVbWRrutp4vugHxCt8cj1f91afmirCPvHUFWeb9Brl-oAIKC8wJczjfmbj4WQ4r3qIE7jNzEYvampK4FpDcSWgBqAtLBV1CPz_-l7_NMh/s320/monstersandmen.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Bandet Of Monsters and Men är precis som Sigur Rós från Island, men ungefär där slutar de att vara lika varandra. Bandet skapar musik som tar influenser från indierock och pop, men även en del folkmusik. De har även en manlig och en kvinnlig sångare som fungerar väldigt bra tillsammans. Det blir mycket fina kontraster på vissa låtar. Albumet <i>My Head is an Animal </i>är deras debutalbum som slagit stort över hela världen på kort tid, och jag förstår varför. Bandet gör slagkraftiga låtar med mysiga känslor och välstämd sång. Har du hört minst en låt med dem har du troligtvis hört "<i>Little Talks</i>"<i> </i>som spelats en hel del på radio de senaste månaderna. Gillar du den finns det ingen anledning att inte plocka fram det fulla albumet och lyssna igenom hela, då den är full med likvärdiga låtar(och ibland bättre) som passar till många tillfällen. Of Monsters and Men är verkligen ett sånt där band jag önskar till Peace & Love-festivalen i sommar, då det skulle ge mig en mycket stor anledning att dra dit. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>King And Lionheart</i>. Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=5AiSrCPvpco" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=5AiSrCPvpco</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/4p9dVvZDaZliSjTCbFRhJy" target="_blank">Of Monsters And Men – My Head Is An Animal</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Savant - <i>ISM</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiwNIQt2XLmoJGR-Y8Lsa_TX07771rpYFNdpkNFgg6yCRNy4wfH3Wcxp1UAB408UPQPSJ1rDuRXiNeju3oOGhJViVIt6MPdSGJgqr7XI6tcXlo5rDtr-sTjAkUHXvYyUw0f_kSTnXi8MCl/s1600/Savant+-+ism.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiwNIQt2XLmoJGR-Y8Lsa_TX07771rpYFNdpkNFgg6yCRNy4wfH3Wcxp1UAB408UPQPSJ1rDuRXiNeju3oOGhJViVIt6MPdSGJgqr7XI6tcXlo5rDtr-sTjAkUHXvYyUw0f_kSTnXi8MCl/s320/Savant+-+ism.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Savant är vad jag förstår svensk, och har gjort en hel del plattor tidigare där han kombinerar dubstep och electro med bitpop. För mig var han helt okänd tills jag såg albumet på Spotifys "What's New" då jag direkt blev intresserad av det färgglada och finurliga omslaget<b>. </b>När jag väl slog igång albumet började mitt elektroniska hjärta att pumpa och jag blev kär. Låtarna är verkligen ingen sån där rörig och galen dubstep utan det är mer en blandning av melodier och härligt tungt wob wob. När jag slår igång albumet framför datorn så börjar jag inte sällan att röra på mig konstigt och kan inte sluta förrän plattan är slut. Jag kan inte säga att det finns en dålig låt på albumet faktiskt, med låtar som "<i>The Beat</i>" och "<i>Nightmare Adventures</i>". Tveka inte att kika in Savant(som för övrigt är ett neuropsykiatrisk syndrom) om du gillar dubstep. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>The Beat. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=weRiAwPR5xQ" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=weRiAwPR5xQ</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/3GrC1zTE4cduwr9zHgqNIR" target="_blank">Savant – ISM</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Funeral Suits - <i>Lily of the Valley</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh489g2LFMLcpUZKE6azc9gpM4RdE5_Rrp8LQxdUROs8vYUWPC4PIuutnmqtg9xOArz-DAKK8hHJFW52tp7f65YDTwxUDrfg1a3505M0bdcQi_BLBS9ZGPFMrSBw38a8gtf0rtlSf27BqKs/s1600/funeral+suits+-+lily+of+the+valley.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh489g2LFMLcpUZKE6azc9gpM4RdE5_Rrp8LQxdUROs8vYUWPC4PIuutnmqtg9xOArz-DAKK8hHJFW52tp7f65YDTwxUDrfg1a3505M0bdcQi_BLBS9ZGPFMrSBw38a8gtf0rtlSf27BqKs/s320/funeral+suits+-+lily+of+the+valley.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Funeral Suits fann jag av en ren slump då jag satt en eftermiddag och klickade mig vidare på musikvideor på Youtube. Då var jag där, på musikvideon till "<i>All Those Friendly People</i>" och fastnade ganska fort för den till skillnad från mycket annan musik jag upptäckte under den sessionen. Funeral Suits är ett alternativt rockband från Irland som gör sin debut med plattan <i>Lily Of The Valley</i>. Det som utmärker dem speciellt är de väldigt närvarande gitarriffen på låtarna som mer eller mindre är låtarnas ryggrad, sen skadar det inte en aning att sångaren är så pass bra på att sjunga och skapa texter. Det lilla man hör av irländskan är bara trevligt också. Men som sagt så är det de distinkta elgitarrerna som man minns mest av låtarna då de klämmer ut fantastiska melodier och riff som skapar trevlig indiemusik. Funeral Suits är utan tvekan listans mest okända album, så är du sugen på något lite annorlunda och kvalitativt ska du trycka dig vidare till Spotify. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>All Those Friendly People</i>. Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=5j4l_NdkYMQ" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=5j4l_NdkYMQ</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/0AtOjrwJtog7ZT2IaM9sh0" target="_blank">Funeral Suits – Lily of the Valley</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Boss Fight - <i>Caps On, Hats Off </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvIjQQf4F8tQfgVjraxHNOyaknjSuwoa-7_QT5K36mlFubEvpjz04FMfB2o6HAsjcIKG9LK7LU8TEOXBSiB03Cb7QGHWIAPrdT2MHaJND2RLAMvIvu9-dufVkby-7C-GM0Gg44ydsM6Olb/s1600/Bossfight+-+caps+on+hats+off.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvIjQQf4F8tQfgVjraxHNOyaknjSuwoa-7_QT5K36mlFubEvpjz04FMfB2o6HAsjcIKG9LK7LU8TEOXBSiB03Cb7QGHWIAPrdT2MHaJND2RLAMvIvu9-dufVkby-7C-GM0Gg44ydsM6Olb/s320/Bossfight+-+caps+on+hats+off.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vad mer kan man egentligen säga om Bossfight än att det är trevlig bitpop? Bossfight är tre svenska killar som tillsammans gör härligt blippande melodier med skönt dunk i, precis som all annan bitpop. De gör helt enkelt sån där musik som får dig att frenetiskt vifta på armarna i takt med blipbasen och får dig att vilt hoppa runt framför datorn. Har du något som helst intresse för tv-spel(speciellt då spel i 8- och 16-bitars grafik) så kommer du nog uppskatta musiken. Finns inget mer att säga. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Be Gone Mr. Gawne.</i> Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=74S2RwVaynI" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=74S2RwVaynI</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/48WD8UrcE1utp3AB6xAQgW" target="_blank">Bossfight – Caps On, Hats Off</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><i> </i>Dada Life - <i>The Rules of Dada</i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghjDn9g0MbU2YXkBcZdGNnKzO6CHy-UWf5CCZ-TfH6ep3RRnk2VwWUDVWJSULpVBUXZRJ-kzMGTEX3jgNAFROabeJ6vJnMzls19v59wdBalyvbaDVHdI21KJ6M5Tn9fXsofT4ETkwKruXp/s1600/o-DADA-LIFE-RULES-OF-DADA-570.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghjDn9g0MbU2YXkBcZdGNnKzO6CHy-UWf5CCZ-TfH6ep3RRnk2VwWUDVWJSULpVBUXZRJ-kzMGTEX3jgNAFROabeJ6vJnMzls19v59wdBalyvbaDVHdI21KJ6M5Tn9fXsofT4ETkwKruXp/s320/o-DADA-LIFE-RULES-OF-DADA-570.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dada Life gör enligt mig den bästa klubbmusik då deras låtar också minst lika bra passar där hemma. Det känns som att de verkligen försöker göra den absoluta klubbmusiken med tunga och melodier som är lätta att komma ihåg, och enligt mig lyckas de väldigt väl på den punkten. Det gör det inte mindre underhållande att de har någon försmak för bananer i sitt bildliga språk och att de har de så kallade "The Rules of Dada" som innehåller t.ex. regeln: "Never bring your brain to a rave" eller "Arriving beautiful - leaving ugly". Deras senaste album som heter just <i>The Rules of Dada</i> innehåller förvissa låtar som hörts förut som singlar under året("<i>Kick out the epic motherfucker</i>", "<i>Feed the Dada</i>", "<i>Happy Violence</i>" och "<i>Rolling Stones T-shirt</i>"), men det är inget problem när dessa är så pass bra låtar. Varje gång jag hör en låt med dem hemma längtar jag tillbaka till dansgolvet för att pumpa omgiven av rök och människor. Jag längtar även tillbaka till konserten jag såg i somras som faktiskt många gånger slog de båda Skrillex-konserter jag sett på fingrarna. Dada Life är verkligen många gånger den ultimata housemusiken med sina simpla beats och tunga låtar. <b> </b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>So Young So High. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=fUyF6xfzHMA" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=fUyF6xfzHMA</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/1lqbyIuEs1vy1lfgdKvCu0">Dada Life – The Rules Of Dada</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Billy Talent - <i>Dead Silence </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSf3_sEXNAbPLh2FYMQIOhIH1kZEU6p2_GSRdVMOcwcJeDgeaWgSj_pOVWjSRBKsNAdpLvwa-iXqiip_ut3XCVaDuRBxGpiTH4XSg19r32Ns0aZ5YvbuhkeRlsJXuziStjocfwvOJ577tU/s1600/billy_talent_dead_silence_album_artwork_cover_art_large_wallpaper.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSf3_sEXNAbPLh2FYMQIOhIH1kZEU6p2_GSRdVMOcwcJeDgeaWgSj_pOVWjSRBKsNAdpLvwa-iXqiip_ut3XCVaDuRBxGpiTH4XSg19r32Ns0aZ5YvbuhkeRlsJXuziStjocfwvOJ577tU/s320/billy_talent_dead_silence_album_artwork_cover_art_large_wallpaper.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Billy Talent är ett band som följt med mig sen tiden innan gymnasiet med sina härliga riff, sköna texter och tunga melodier. Speciellt deras andra album <i>Billy Talent II</i> har en speciell plats i mitt hjärta med låtar som "<i>Devil in a Midnight Mass</i>" eller "<i>Fallen Leaves</i>". Med det här albumet bryter de trenden med att kalla plattorna för deras nummer och har kallat detta för <i>Dead Silence</i> istället. Med det nya albumet kan du förvänta dig exakt detsamma soundet som de givit oss på de tre tidigare albumen, så det är absolut inget nytt med den, men varför ändra på ett vinnande koncept. Billy Talent fortsätter att leverera sköna riff med refränger i fokus med låtar som "<i>Surprise Surprise</i>" eller låten med det sköna namnet "<i>Viking Death March</i>" som mer får mig att tänka på ett norskt black metal-band än alternativ rock. Sen måste jag säga att albumet är enormt fint med de mörka färgerna och de gulliga hajarna. Albumomslag har egentligen ingenting med musiken att göra, men de kan bidra med känslor. <i>Dead Silence</i> är mer av det goda helt enkelt. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Surprise</i> <i>Surprise</i>. Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=ZGbNq_flErA" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=ZGbNq_flErA</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/3yuCvOuQzeRrUJ4IUZJU65" target="_blank">Billy Talent – Dead Silence</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Donkeyboy - <i>Silver Moon </i></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4kC6osKcy83bfb2UcV9nTzx8vYLIKF9r_caI1SwKau5sa9XziF-D0baEbJ2aBkWp2lPjvHHgEVxCR09_MtE857iFDhDs5NEzfLS7YtA2SqFqZRj8RLB6MUpgYBmxt_IU4ghSUNc3vBDKb/s1600/donkeyboy_Silver-Moon-640x640.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4kC6osKcy83bfb2UcV9nTzx8vYLIKF9r_caI1SwKau5sa9XziF-D0baEbJ2aBkWp2lPjvHHgEVxCR09_MtE857iFDhDs5NEzfLS7YtA2SqFqZRj8RLB6MUpgYBmxt_IU4ghSUNc3vBDKb/s320/donkeyboy_Silver-Moon-640x640.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det norska popbandet Donkeyboy slog igenom 2009 med sitt debutalbum <i>Caught in the Life</i><i> </i>som spelats i mina hörlurar mången gånger under åren, så glad blev jag när de släppte det nya albumet<i>Silver Moon</i> i år. <b> </b>Det som Donkeyboy återigen är kungar på är härliga elektroniska melodier med låtar som "<i>City Boy</i>" eller "<i>Drive</i>" som får mig att röra mig i datorstolen. Den trevliga sången som kommer från Cato Sundberg är också mycket speciell med en mjuk stämma tillsammans med en alltid närvarande pålagd basslinga. Donkeyboy gör musik som på få sekunder gör mig glad och kan ändra ett trist humör till det motsatta. De lyckas verkligen med det igen med albumet <i>Silver Moon</i> och många gånger ännu bättre än debutalbumet. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bästa låt: </b><i>Drive. </i>Youtube: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=tqzSbdwJkY8" target="_blank">http://www.youtube.com/watch?v=tqzSbdwJkY8</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Spotifylänk: </b><a href="http://open.spotify.com/album/6vNVvWECWw4lYzwGLOEW6B">Donkeyboy – Silver Moon</a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var årets lista! Hoppas att ni som läst hittar något till ert tycke som ni inte hört tidigare även om listan är enormt lång. Blir bara glad om jag får mer folk att lyssna på det jag gillar! Nu ser jag fram emot det kommande året, 2013, då Johnossi, IAMX och många fler släpper nya album. Under 2013 hoppas jag också att jag kommer kunna se många av de band/artister som jag tipsat om här live, då livekonserter kan göra så mycket för ett album. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vi ses nästa år! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-66227934579439430282012-11-21T22:17:00.000+01:002012-11-21T22:17:22.325+01:00En liten återkomst? Senast jag skrev ett inlägg på min blogg iår var i Maj. Det var ett inlägg där jag gjorde reklam för mitt elektroniska projekt <a href="http://soundcloud.com/pyramidic" target="_blank">Pyramidic</a>(som är döende, men det kanske går att ge det hjärt & lungräddning).<br />
<br />
Det blev inte så mycket respons.<br />
<br />
En annan anledning till att jag mer eller mindre slutat med bloggen är att jag skrivit på <a href="http://spelnyheterna.se/" target="_blank">Spelnyheterna.se</a> under året, vilket har tagit mycket av min skrivande tid. Av min tid på sidan har jag lärt mig väldigt mycket om journalistiskt skrivande och även utvecklat mitt skrivande en hel del. Det är jag mycket tacksam för, och jag ser verkligen fram emot framtiden för sidan.<br />
<br />
På Spelnyheterna får jag dock inte utrymme att skriva om vad som helst eller hur som helst så jag börjar känna att det är dags att komma tillbaka. <br />
<br />
I början av året skrev jag en bloggtext där jag skrev och tipsade subjektivt om de<a href="http://kvalsternackan.blogspot.se/2012/01/det-gangna-arets-basta-album.html" target="_blank"> album under år 2011</a> som jag tyckte var bäst. De jag lyssnade mest på, de som betytt mest och de som helt enkelt var bäst enligt mig.<br />
<br />
I år tänkte jag att det ska bli samma grej igen. Samma koncept där jag helt enkelt skriver om de bästa albumen, utan någon numrerad eller listad ordning utan bara i sig. Antingen kommer listan nån gång mot slutet av året eller i början av nästa. Det är inte säkert att det här betyder att bloggen kommer tillbaka på riktigt, men den här listan kommer i vilket fall som helst. <br />
<br />
Så se fram emot det. Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-85462507429879017652012-05-26T21:08:00.003+02:002012-05-26T21:08:51.096+02:00Ett litet elektroniskt projekt: Pyramidic<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpe76q75geCbDZ0eS-jxzZ0bSJkxylgBw4FAry0QUM4R1IGFAV0MPT6gtNlpwlQCBjTQ9qdIuomZVA-cNrv9KZH06Lhmsq9hEy8k2t8-jL8O_PYJc0FzL_GLkyAE3fO-dvNiUrZWV_DUqa/s1600/PyramidCEL.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpe76q75geCbDZ0eS-jxzZ0bSJkxylgBw4FAry0QUM4R1IGFAV0MPT6gtNlpwlQCBjTQ9qdIuomZVA-cNrv9KZH06Lhmsq9hEy8k2t8-jL8O_PYJc0FzL_GLkyAE3fO-dvNiUrZWV_DUqa/s320/PyramidCEL.jpg" width="241" /></a></div>
I några månader nu har jag pillat lite med elektronisk musikprojekt kallat Pyramidic på min lilla bärbara dator och blivit riktigt nöjd med två låtprojekt som fortfarande är under arbete. Under en tid har jag funderat på att ladda upp dessa ofärdiga låtar på Soundcloud.com för att visa lite vad jag gjort, men det har inte blivit av förrän nu. Under en tid nu har jag inte heller pillat med låtarna men jag tror att inspirationen börjar komma tillbaka! <br />
<a href="http://www.blogger.com/goog_1896422049"><br /></a><br />
<br />
Dessa låtar kan du lyssna på här! <br />
<a href="http://soundcloud.com/pyramidic/pyramidic-i-saw-everything">http://soundcloud.com/pyramidic/pyramidic-i-saw-everything</a><br />
<a href="http://soundcloud.com/pyramidic/pyramidic-03-51-original-work">http://soundcloud.com/pyramidic/pyramidic-03-51-original-work</a><br />
<br />
Maskoten(eller vad man ska kalla det?) är min idé som jag kom på tidigt under arbetet med låtarna, men bilden är gjord av ingen mindre än Erik Malm. Gå in på hans blogg och kika på sköna monster!<br />
<br />
<a href="http://hullingen.blogspot.se/">http://hullingen.blogspot.se/ </a>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-64929953785420588182012-04-27T10:52:00.000+02:002012-04-27T10:53:36.065+02:00Recension på Spelnyheterna.seFör några dagar sen så kom jag i kontakt med den växande spelsidan spelnyheterna.se och skickade in en ansökan om att bli skribent. Det sidan gör mest just nu är att länka nyheter från andra sidor, men de ämnar att växa och bli mer en sida som faktiskt skriver egna nyheter, artiklar och recensioner i en större grad. Jag länkade min blogg och skickade med min b-uppsats som referenser. Efter ett tag låg mailet där i min mailbox, att jag hade fått "jobbet"!<br />
Min första uppgift blev att skriva en presentationstext om mig själv, vilket var lite roligt då jag skulle skriva om mig själv i tredjepersonsperspektiv. <br />
Men för någon dag sen så fick jag uppgift att spela spelet <i>Fez </i>och sedan recensera det, och här är recensionen:<br />
<br />
<a href="http://www.spelnyheterna.se/Nyhet/578/Recension-Fez">http://www.spelnyheterna.se/Nyhet/578/Recension-Fez</a><br />
<br />
Jag är väldigt peppad inför min kommande tid på spelnyheterna.se och det kan nog verkligen vara en bra startpunkt på något större.Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-1689077305551857202012-03-15T21:52:00.004+01:002012-04-19T12:08:40.189+02:00Flow, Flower och Journey<a href="http://media.giantbomb.com/uploads/0/6508/234499-thatgamecompany_logo_large.gif"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 300px;" src="http://media.giantbomb.com/uploads/0/6508/234499-thatgamecompany_logo_large.gif" alt="" border="0" /></a>Här i dagarna släppte spelföretaget Thatgamecompany det efterlängtade <span style="font-style: italic;">Journey </span>till Playstation 3. Tidigare har de släppt de lite konstnärliga mer upplevelsebyggda spelen <span style="font-style: italic;">Flow </span>och <span style="font-style: italic;">Flower</span>. Innan släppet av <span style="font-style: italic;">Journ</span><span style="font-style: italic;">ey </span>har man inte riktigt förstått eller vetat vad det verkligen är för spel, så allt för hypad har man inte kunnat vara. Jag har absolut varit peppad på det men inte extremt.<br />Men nu när <span style="font-style: italic;">Journey </span>nyligen släpptes så tänkte jag att jag borde spela de två andra spelen innan för att få en bild av vilka Thatgamecompany faktiskt är och så att jag vet ungefär vad jag kunde förvänta mig av spelet. Så, det började med att jag skaffade <span style="font-style: italic;">Flower</span>.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">Flower<br /></span></span><span style="font-weight: bold;"><span>Utgivningsår: 2009<br />Konsol: Playstation 3</span></span><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"><br /></span></span></span><a href="http://allgamesplayed.com/wp-content/uploads/2011/07/flower-playstation-3-ps3-056.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 575px; height: 323px;" src="http://allgamesplayed.com/wp-content/uploads/2011/07/flower-playstation-3-ps3-056.jpg" alt="" border="0" /></a></span><span><span style="font-style: italic;">Flower</span></span><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span><span><span>är ett väldigt svårt spel att förklara på rak arm, men jag ska försöka. </span></span><span><span>Om man ska ta hjälp av wikipedia så menar de att spelets genre är "poetic adv</span></span><span><span>enture"</span></span><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">.</span></span><span><span> </span></span><span><span>I spelet styr du inte någon karaktär på det sätt som i de flesta andra vanliga traditionella spel som finns på marknaden, utan du styr vinden förflyttar blomblad. "Ska det vara kul?!", undrar du förstås som vanligtvis spelar det senaste Call of Duty och </span></span><span><span>skriker svordomar genom ditt headset till främling</span></span><span><span>ar. Med detta sagt så menar jag att <span style="font-style: italic;">Flower </span>inte är för vem som helst, utan du ska gärna vara öppen för något ny</span></span><span><span>tt, en ny konstnärlig upplevelse du troligen inte stött på tidigare, åtminstone inte i spelmediet.<br /><br />I <span style="font-style: italic;">Flower </span>styr du som sagt vinden som för med sig blomblad genom ett vackert landskap. I början av spelet ser du en blomma i en kruka på ett fönste</span></span><span><span>rbräde för att sedan med hjälp av Ps3-kontrollens rörelsekänslighet knuffa iväg e</span></span><span><span>tt blomblad ut genom det öppna fönstret som vetter ut </span></span><span><span>mot en storstadsdjungel. När spelet väl börjar på riktigt så ser du ett blomblad i närbild omringat av en vacker äng, och ditt uppdrag är att blåsa runt det här blombladet och närma sig blommar för att släpp</span></span><span><span>a lös fler och fler blomblad för att till slut göra en lång vacker slingrande orm av dem som flyter i luften genom det vackra landskapet. Spelet är uppbyggt i kapitel i form av blommor på fönsterbrädet som alla har olika teman såsom mörker, elektricitet, stad och helt enkelt landskap. Det är svårt att inte verka p</span></span><span><span>re</span></span><span><span>tentiös när man beskriver <span style="font-style: italic;">Flower</span>, just på grund av att spelet just är det. Som du hittills förstått så är det inget vanligt spel som du sätter dig och slöspelar en vanlig söndagseftermiddag då du vill underhållas av häftiga vapen eller en intressant och regelrätt berättelse, utan mer en konstnärlig upplevelse som du streckspelar igenom(spelet är runt 1 till 1 och en halv timme långt). Egentligen skulle man kunna beskriva spelet som skapl</span></span><span><span>igt variationslöst, just på grund av att man b</span></span><span><span>ara blåser runt blomblad hela tiden, men variationen på kapitlen och deras teman gör att det blir en resa som faktiskt engagerar och intresserar. Musiken i spelet är något som verkligen bidrar till denna mysiga och avslappnande resa. Avslappnande är också ett ord som beskriver spelet väldigt bra. När jag spelade igenom spelet var jag nästan helt inne i spelet och bara njöt av det. Så om du är sugen på ett mysigt spel som du klara</span></span><span><span>r av på cirka en timme för en billig penning p</span></span><span><span>å 45 kr så ska du sätta dig i soffan direkt och göra den transaktionen!<br /><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/KT-xs4EVH4E" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" width="420"></iframe><br /><br /><br /><span style="font-weight: bold; font-style: italic;">Flow<br /></span><span style="font-weight: bold;"><span style="font-weight: bold;">Utgivningsår: 2007<br />Konsol: Playstation 3<br /><span><span><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"><a href="http://thatgamecompany.com/wp-content/themes/thatgamecompany/_include/img/flow/flow-game-screenshot-4.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 540px; height: 303px;" src="http://thatgamecompany.com/wp-content/themes/thatgamecompany/_include/img/flow/flow-game-screenshot-4.jpg" alt="" border="0" /></a></span></span></span></span></span></span><span><span>Efter att ha gett sig på <span style="font-style: italic;">Flower </span>blev jag genast sugen på att spelat något mer av Thatgamecompany, så då gav jag mig på deras första spel kallat <span style="font-style: italic;">Flow. Flow </span>började som ett gratis flashspel på internet men gjordes senare till Playstation 3(vilket jag spelade) och Playstation Portable. Efter att ha spelat det vackra blomspelet så var förväntningarna på det här väldigt höga, men de förverkligades inte riktigt. <span style="font-style: italic;">Flow </span>kä</span></span></span></span><span><span><span><span>nns mycket mer som ett tidigt experiment för att se vad man kan uttrycka med spelmediet än vad <span style="font-style: italic;">Flower </span>var, som visserligen också känns väldigt experimentellt, men det känns också mer som en faktisk berättelse som man engagerar sig i. Om du spelat Will Wrights(mannen bakom <span style="font-style: italic;">The Sims</span>) spel <span style="font-style: italic;">Spore </span>från 2008 så känner du direkt igen dig vid det här spelet, då det påminner extremt mycket om den första fasen i det spelet. I spelet är du någon sorts stiliserad organism som flyter kring i vatten och även här styr du</span></span></span></span><span><span><span><span> med rörelsekänsligheten i kontrollen. Ditt uppdrag är att äta små pluppar som kommer ifrån andra organismer, större som mindre. Under tiden som du äter blir du större och större och till slut så utvecklas du till en bättre organism lik sådana som du tidigare varit försvarslös mot. Det finns faktiskt inte mycket mer att säga om spelet, mer än att kontrollen är otroligt bångstyrig och att det lätt blir tjatigt. Till skillnad från <span style="font-style: italic;">Flo</span></span></span></span></span><span><span><span><span><span style="font-style: italic;">wer </span>som till en början kan verka tjatigt men faktiskt är varierat med hjälp av olika saker, så är <span style="font-style: italic;">Flow </span>samma sak hela tiden bara att du ändrar utseende, men det är ändå samma sak du gör hela tiden. När jag spelade väntade jag mest på att det skulle ta slut.<br /><span style="font-style: italic;">Flow </span>var helt enkelt en besvikelse, men det ska kanske inte heller ses som ett försök till ett vackert mästerverk utan mer som ett skap</span></span></span></span><span><span><span><span>ligt intressant experiment som man kan pröva om man känner för det.<br /><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;">Journey<br /></span></span><span style="font-weight: bold;">Utgivningsår: 2012<br />Konsol: Playstation 3<br /><span><span><span><span><span style="font-weight: bold;"><span style="font-weight: bold;"><span><span><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"><span><span style="font-weight: bold; font-style: italic;"><span><span><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"><a href="http://thatgamecompany.com/wp-content/themes/thatgamecompany/_include/img/journey/journey-game-screenshot-7.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 575px; height: 323px;" src="http://thatgamecompany.com/wp-content/themes/thatgamecompany/_include/img/journey/journey-game-screenshot-7.jpg" alt="" border="0" /></a></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span><span>Till sist gav jag mig an det aktuella <span style="font-style: italic;">Journey </span>bara dagar efter att jag spelat företagets två tidigare spel. <span style="font-style: italic;">Journey </span>hyllas redan som ett fantastiskt spel som uttrycker både känslor och en konstnärlig vibb, och jag kan inte annat än hålla med den stora massans hurrarop. I spelet är du en namnlös kåpklädd varelse som vandrar genom ett stort ökenlandskap. Ditt mål syns i fjärran, ett stort majestätiskt berg som det lyser ett stort vitt ljus ifrån. <span style="font-style: italic;">Journey </span>är absolut deras mest traditionella spel då du faktiskt styr en karaktär, dessutom med de vanliga styrspakarna istället för den rörelsekänslighet. Men detta betyder inte att det inte är ett minst lika vackert och originellt spel som <span style="font-style: italic;">Flower</span>. Även detta spel kan verka variationslöst om du bara beskådar bilder eller hör talas om det. "Gå igenom en öken? Det har jag redan gjort med Nathan Drake i <span style="font-style: italic;">Uncharted 3, </span>och där fick man ju skjuta också!<span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;">" </span></span>tänker du när du läst min beskrivning, men det är mer än bara öken. Du får besöka olika tempel och varierade ökenlandskap, men också annat som jag inte tänker avslöja.<br />Något som gör <span style="font-style: italic;">Journey </span>till något alldeles extra är att det också är ett multiplayer spel för två spelare. Skillnaden är dock att din andra spelare inte sitter bredvid dig i soffan eller är en vän på din vänlista på PSN, utan när som helst under äventyrets gång så kan du stöta på en annan spelare som också spelare spelet samtidigt som dig. Detta skapar en känsla av att du möter en främling som du måste samarbeta med för att klara dig, och ju mer och mer ni spelar så börjar ni bry er om varandra. Du kan heller inte prata med varandra via headset eller textmeddelanden, utan din ända form av kommunikation är små meningslösa läten din karaktär kan framstöta.<br />Mer om <span style="font-style: italic;">Journey </span>vill jag inte avslöja, då det är ett spel som verkligen skall upplevas utan att veta allt för mycket om spelet. Denna upplevelse är ett spel jag skulle vilja att de flesta någon gång prövar på, även om du spelar väldigt mycket spel eller nästan aldrig har tagit i en spelkontroll. Spelet bevisar verkligen att spelmediet är en uttrycksform som kan uttrycka på originella och tidigare oupptäckta vis. Spelet tar bara någon timme att spela igenom och jag rekommenderar att spela det i en sittning(eller rättare sagt, du kommer VILJA göra det!) och det kostar kring 100 kr på Playstation Store.<br /><br />Så sätt fart!<br /><br />Vänta tills det har mörknat, vira in dig i en filt, värm en kopp te och förberedd dig på något alldeles extra! <br /></span><span style="font-weight: bold;"></span></span></span><br /></span><span style="font-weight: bold;"></span></span>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-45741807004704311952012-02-17T11:48:00.006+01:002012-02-19T00:08:55.128+01:00Konsertåret 2012Konserter är något av det bästa jag vet här på denna jord. Det finns få saker som slår känslan när man står framför en scen inför en spelning med ett band som man gillar väldigt mycket, när de börjar spela den första låten. Scenen vaknar till liv och likaså åskådarna.<br /><br />2012 kommer bli ett fantastiskt konsertår. Kanske det bästa. 2011 var visserligen inte fy skam med ett besök på Peace and Love där jag såg akter som <span style="font-style: italic;">30 Seconds to Mars</span>, <span style="font-style: italic;">Håkan Hellström </span>och inte minst <span style="font-style: italic;">Deadmau5</span>, kanske den bästa spelningen jag varit på. Året avslutades med ett besök i huvudstaden med dubstep med <span style="font-style: italic;">Koan Sound</span>, <span style="font-style: italic;">Flux Pavillion </span>och mästaren <span style="font-style: italic;">Skrillex</span>. Men 2012 har stark potential.<br /><br /><a href="http://media.nintendo.com/nintendo/bin/ctA5enPoRXd1btXU05velMGkZAL3lYsg/7eVfOkcR8eBrcjc1LC3wHjKAoOVgDLvd.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 520px; height: 293px;" src="http://media.nintendo.com/nintendo/bin/ctA5enPoRXd1btXU05velMGkZAL3lYsg/7eVfOkcR8eBrcjc1LC3wHjKAoOVgDLvd.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Det började med Score: Tv-spelskonsert i Sundsvall 10/2, vilket var en orkesterföreställning med musik från olika klassiska tv-spel såsom <span style="font-style: italic;">Sonic the Hedgehog</span>, <span style="font-style: italic;">Final Fantasy IX </span>och Commodore 64. Jag hade aldrig tidigare varit på en orkesterkonsert så när de väl satte igång så häpnade jag rätt rejält. Det var ett sådant otroligt tryck i musiken som jag knappt varit med om tidigare. Det bästa var när de spelade en svit från <span style="font-style: italic;">Final Fantasy IX</span>, mitt kanske absoluta favoritspel genom tiderna. Rysningar genom kroppen. Avslutet med låtar från <span style="font-style: italic;">Super Mario Galaxy </span>var inte helt fel det heller.<br /><br /><a href="http://www.thegauntlet.com/wallpaper/1/974.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 466px; height: 349px;" src="http://www.thegauntlet.com/wallpaper/1/974.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Sedan blev det <span style="font-style: italic;">Rammstein</span> 17/2 på Globen i huvudstaden Stockholm. <span style="font-style: italic;">Rammstein</span> är ett band jag ganska länge har lyssnat på, men jag har aldrig varit något riktigt stort fan. Det är något som jag tror kan ändras nu efter att ha sett dem. <span style="font-style: italic;">Rammstein</span> hade en otrolig show på alla plan. Det hela började med att en flera meter lång stålbro med industriella och steampunkiga-drag sänks ner från taket framför scenen som bandet sedan stämningsfullt går upp för. Sen all eld! Man har väl hört tidigare att <span style="font-style: italic;">Rammstein</span> använder mycket eld i sina shower, men det var mycket mer originellt än vad jag trodde. Brinnande vingar, missiler, brinnande pilbåge och eldkastarmasker är bara några av sakerna de gjorde med elementet. Detta tillsammans med enorma industriella spotlights och stora skitiga fläktar hängandes från taket gjorde det till en grym scenshow. Även bandet själva bidrog med detta. Till låten <span style="font-style: italic;">Mein Teil</span> som handlar om ett kanibalistfall från Tyskland så kom sångaren Till Lindemann ut med kockkläder och blodiga knivar. På scenen stod en stor gryta som keyboardisten placerades i. Till gick och hämtade en eldkastare och började koka honom! Helt galet! Sen att musiken spelades felfritt och fantastiskt gjorde saken inte sämre. Spelade in en hel del så filmer kan nog komma ut på youtube senare.<br />Som förband var det svenska bandet <span style="font-style: italic;">Deathstars</span>, som jag diggar riktigt mycket pågrund av den ständiga mäktiga basrösten och deras lite fiktivnazistiska/ryska stil. De var även de riktigt grymma men när väl <span style="font-style: italic;">Rammstein </span>drog igång så glömde man nästan bort att de hade spelat.<br /><br /><a href="http://werun.nyheter24.se/popdrommen/files/2012/01/Cover_Everybody_300CMYK.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 456px; height: 456px;" src="http://werun.nyheter24.se/popdrommen/files/2012/01/Cover_Everybody_300CMYK.jpg" alt="" border="0" /></a>Sen i Mars, nämligen 29e blir det till att besöka huvudstaden igen för att avnjuta en av mina favoriter, iallafall min svenska favorit: Markus Krunegård. Detta blir tredje gången jag ser honom live(plus att jag såg <span style="font-style: italic;">Serenades </span>i sommras), och det med glädje. Dagen innan konserten så släpps hans nya album <span style="font-style: italic;">Mänsklig Värme</span>, som jag verkligen hoppas på. Den släppte singeln, <span style="font-style: italic;">Everybody Hurts</span> levererar verkligen så jag tror absolut att det kan bli ett grymt album. Ska bli spännande att se han igen och se om han blivit ännu bättre live än tidigare. Något att se fram emot!<br /><br /><a href="http://www.kingsandangels.se/wp-content/uploads/2011/10/in-flames_116641239_124298677.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 500px; height: 333px;" src="http://www.kingsandangels.se/wp-content/uploads/2011/10/in-flames_116641239_124298677.jpg" alt="" border="0" /></a>I april blir det <span style="font-style: italic;">In Flames</span>, ett band som jag verkligen gillat i många år. Denna konsert blir här i Gävle så det blir ingen resa för detta. <span style="font-style: italic;">In Flames </span>har jag sett en gång tidigare. I idre, på dagen uppe på ett fjäll, med dåligt ljud, failande teknik och allmänt ganska trist, så det ska bli kul att se dem i en lokal. Maxim, där de ska spela, har jag tidigare sett <span style="font-style: italic;">The Ark </span>vilket var mycket grymt så jag tror att det här kan bli fantastiskt bra. På Maxim kommer bandet väldigt nära publiken så det är ett plus.<br /><br /><a href="http://whatsupsthlm.se/images/content/article/6123_deadmau5_pa_soderstadion.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 480px; height: 333px;" src="http://whatsupsthlm.se/images/content/article/6123_deadmau5_pa_soderstadion.jpg" alt="" border="0" /></a>Sist men inte minst blir det min älskade <span style="font-style: italic;">Deadmau5</span>(läs det inte som <span style="font-style: italic;">DeadmauFEM </span>eller <span style="font-style: italic;">DeadmauFIVE</span>, då dör du!) i Stockholm, den kanadensiske DJn! Såg som tidigare nämnt <span style="font-style: italic;">Deadmau5 </span>på Peace and Love 2012, vilket var en otrolig upplevelse som hittills inte har blivit slagen i konsertväg. När jag fick reda på att han kommer till Sverige iår så kunde jag inte sluta le och bestämde mig för att köpa biljett direkt när de släpptes, för jag kan verkligen inte missa detta. Han har även utökat sin show sen sist, så det blir inte samma sak igen. Dessutom så spelar han på en större arena denna gång så det här kan bli enormt! Längtar!<br /><br />Det tar inte slut här! I sommar blir det till att besöka Peace and Love i Borlänge för ett tredje år för att avnjuta konserter med <span style="font-style: italic;">Lars Winnerbäck</span>, <span style="font-style: italic;">Skrillex</span>, <span style="font-style: italic;">Dada Life </span>och <span style="font-style: italic;">Melissa Horn</span>. 2012 kommer iallafall i konsertväg bli ett fantastiskt år! På återseende!Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-63590510613775722372012-02-11T11:42:00.003+01:002012-02-11T11:52:48.798+01:00SCORE, Tv- och dataspelsmusik live<a href="http://www.kollacity.se/scenkonstbolaget/8607-score-tv-spelsmusik-med-nordiska-kammarorkestern-original.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 548px; height: 308px;" src="http://www.kollacity.se/scenkonstbolaget/8607-score-tv-spelsmusik-med-nordiska-kammarorkestern-original.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Igårkväll var jag på SCORE TV-spelsmusik på Tonhallen i Sundsvall med två sköna killar. Har länge velat gå på en sådan här orkesterkonsert med tv-spelsmusik som Play! eller de Final Fantasy-konserter som varit i landet de senaste åren, så nu tog jag chansen!<br /><br />Eftersom jag aldrig har varit och sett en orkester tidigare så hade jag inga förväntningar utan trodde helt enkelt bara att det skulle vara riktigt grymt. Det var mer än grymt. Det var en otroligt mäktig känsla i rummet hela tiden och jag rös mer än vad jag gjort under någon konsert tidigare. Vet inte om jag fått så mycket känslor av en livespelning heller tidigare. Det bästa var när de spelade några låtar från Final Fantasy IX, mitt absoluta favoritspel! Då drog det på smilbandet och rös till i kroppen en hel del kan jag säga. Det var inte helt fel med några avslutande Zelda-låtar och till sist Super Mario Galaxy som levererade helt otroligt. Konserten hölls av Orvar Säfström som om jag inte minns fel var med i programmet Kontroll på SVT för flera år sedan. Han hade riktigt grymt mellansnack mellan varje låt och berättade lite om spelet, kompositören och låten inför varje framträdande. Finns egentligen inget jag kan klaga på, förutom att de inte spelade alla de låtar som jag hade önskat från vissa spel, men det gör inget.<br />Detta fick mig verkligen sugen på att gå på fler liknande evenemang då det har var en kväll som inte går att glömma.<br /><br />Tack för idag!Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-61816174000591963262012-01-23T17:14:00.002+01:002012-01-23T17:32:14.387+01:00Krunegård är tillbaka!<div style="text-align: justify;"><a href="http://www.bengans.se/assets/images/products/69/94/79.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 256px; height: 256px;" src="http://www.bengans.se/assets/images/products/69/94/79.jpg" alt="" border="0" /></a>Markus Krunegård.<br /></div><br /><div style="text-align: left;">Kanske min absoluta favoritartist därute, åtminstone är han en av de bästa när det gäller smarta texter är relaterbara och som känns långt in. <br /><br />År 2008 kom han med sitt briljanta debutalbum som soloartist, <span style="font-style: italic;">Markusevangeliet</span>, med fantastiska låtar som <span style="font-style: italic;">Ibland gör man rätt, ibland gör man fel</span>, <span style="font-style: italic;">Den som dör får se </span>och den självklara <span style="font-style: italic;">Jag är en vampyr</span>(förknippa den för i helvete inte med Twilight-serien..).<br />Året därpå släppte han två nya album samma datum, nämligen <span style="font-style: italic;">Prinsen av Peking </span>och <span style="font-style: italic;">Lev som en gris, dö som en hund</span>. Fastän han släppte två album samtidigt så lyckades båda två leverera massor av härliga låtar.<br /><br />Ett favoritcitat från låten <span style="font-style: italic;">Lev som en gris, dö som en hund </span>är:<br /><br /><div style="text-align: center;"><span style="font-style: italic;">Andra behöver sova en natt, för oss räcker det lätt med en kvart.</span><br /><span style="font-style: italic;">Andra behöver fylla på igen, vi kör på som om inget har hänt. </span><br /><br /><div style="text-align: left;">På något sätt relaterar jag till den textraden på något vis...<br /><br />Förra året gjorde Markus en liten sidogrej, nämligen bandprojektet Serenades tillsammans med Adam Olenius från Shout Out Louds(som jag tidigare nämnt på min blogg). Serenades gjorde en fantastisk platta enligt mig, men det kändes inte riktigt som det rätta. Jag började sakna den riktige Krunegård, han med de sköna svenska texterna som betyder något. När han höll på med Serenades som mest så trodde jag att det var slut på Krunegårdsolot, men jag hade fel.<br /><br />Häromdan släppte han den nya låten <span style="font-style: italic;">Everybody Hurts </span>som jag de senaste månaderna har sett fram emot riktigt mycket, och jag är inte besviken. Låten blandar influenser från Serenades, soloprojektet och känns även lite Laakso(Markus tidigare band).<br /><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/25MdO306x2k" allowfullscreen="" width="560" frameborder="0" height="315"></iframe><br />Spotifylänk: http://open.spotify.com/track/1TuNtgEfmtOrbsEpScR831<br /><br />28/3 släpper han sitt nya album <span style="font-style: italic;">Mänsklig Värme </span>som jag hoppas kommer bli ännu bättre än de tidigare albumen. Ser verkligen fram emot albumet och ser nästan ännu mer fram emot när jag ska se honom live 29/3 i Stockholm.<br /><br /><div style="text-align: center;"><span style="font-style: italic;">Jag lärde mig att änglar bara finns i snö</span><br /></div></div><span style="font-style: italic;"></span></div><br /><br /></div>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-64454981857790323602012-01-12T11:51:00.008+01:002012-02-15T18:52:25.955+01:00Ingen mindre än The Toxic Avenger<span style="font-weight: bold;">Del 1 av 4 i serien "The Toxic Avenger och hans äventyr"</span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.filmschoolrejects.com/images/toxic-avenger.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 590px; height: 280px;" src="http://www.filmschoolrejects.com/images/toxic-avenger.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Jag hade under en period ett event en gång i veckan kallat "B-filmskväll" där ett gäng knäppa människor samlades hemma hos mig i min lägenhet för att i fyra timmar titta på två riktigt värdelösa skräp b-filmer. Många klassiska b-filmer har betats av som <span style="font-style: italic;">Troll 2</span>, <span style="font-style: italic;">The Robot Monster</span>, <span style="font-style: italic;">Shark Attack 3 </span>och <span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;">Plan 9 from outer Space</span></span></span><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;">. </span></span></span>Men en filmserie som verkligen har etsats fast i min hjärn bark är <span style="font-style: italic;">The Toxic Avenger. </span><br /><br /><span style="font-style: italic;">The Toxic Avenger </span>är en b-film från 1984 regisserad av Lloyd Kaufman från företaget Troma. Det intressanta med just Troma är att de är ett filmföretag som helt och fullt satsar på att göra riktigt skräpiga b-filmer med allt vad det betyder. <span style="font-style: italic;">Toxic Avenger </span>är nog det mest kända de har släppt, och inte utan anledning skulle jag säga. Det finns fyra filmer i serien, vilka jag kommer gå igenom i senare blogginlägg. Nu sätter vi igång!<br /><span style="font-style: italic;">Toxic Avenger </span>handlar om den nördige och utanför nörden Melvin som jobbar som städare på ett badhus. Melvin blir hela tiden trakasserad på badhuset och blir en dag lurad av hela badhuset att ta på sig en ballerinaklänning så ska han få ligga med en riktigt bimbo, men ute i badhuslokalen väntar alla besökare och skrattar åt honom. Detta leder till att han faller ner för ett fönster, där det utanför råkar stå en lastbil fullproppad med tunnor med radioaktivt avfall(grönt så klart!). Den livrädde Melvin springer hem till mamma och förvandlas till ett "hideously deformed creature of superhuman size and strenght, med sönderbränd ballerinakjol och kladdig mopp i högsta hugg. Han blir The Toxic Avenger! Och han vill hämnas de som gjort honom ont och stoppa all ondska och korruption i staden Tromaville!<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.bloodsprayer.com/wp-content/uploads/2010/11/The-Toxic-Avenger-Remake-6-4-10-kc.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 570px; height: 345px;" src="http://www.bloodsprayer.com/wp-content/uploads/2010/11/The-Toxic-Avenger-Remake-6-4-10-kc.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Toxic Avenger är vad jag skulle kalla den ultimata b-filmen. Fantastiskt dåliga men åh så charmiga effekter tillsammans med en hel del gore och störtskön dum humor. Det är en så otroligt smaklös film samtidigt som man bara sitter och ler konstant åt alla dumheter. Många b-filmer kan absolut vara roliga i stunder pågrund av alla missar och fula scener, men de flesta lider av symptomet att till största del vara sömndrivande tråkiga. Det är inte fallet med den här filmen, kanske pågrund av att Troma gör riktigt dåliga och smaklösa filmer med flit. Toxic Avenger kan visserligen vara lite seg i små stunder och lite sådär facepalmframbringande, men inte i lika stor grad som många andra b-filmer jag sett(jag tittar på dig Shark rosso nell'oceano/Monster Shark!).<br />Min absoluta favoritscen i filmen som också är väldigt bra illustrerande över vad The Toxic Avenger är för en film är en scen där han stoppar ett rån på en snabbmatsrestaurang. Till en början är det en ganska vanlig dåligt regisserad närstridsfight, men när han tar det till köket startar kaoset. Toxie doppar en snubbes händer i fritösen, krossar en killes ansikte i en glassmaskin och använder sig av massor med redskap från ett snabbmatsrestaurang. Många liknande scener återfinns genom seriens gång, men det här är den absolut bästa.<br /><div style="text-align: center;"><iframe src="http://www.youtube.com/embed/qXZ9B1vsvQc" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" width="420"></iframe><br /></div><div style="text-align: center;"><span style="font-style: italic;">Den makalösa scenen om du vill ha ett litet smakprov...</span><br /></div><br />Manuset är också något som bidrar till kackigheten i filmen. Skådespelarna känns ibland valda bara för att de är så fruktansvärt dåliga och iq-befriade, och de levererar det dåliga manuset uselt. De bästa är ändå att Toxic Avengers röst är pålagd i efterhand, med en röst som låter som vilken vanlig klassisk actionhjälte som helst. Han blir visserligen vanskapt efter olyckan, men han får absolut en bästa röst.<br /><br />Är du en filmtittare som uppskattar b-filmer och inte ännu har kommit i kontakt med The Toxic Avenger och hans äventyr så ska du inte göra något annat än att direkt få tag i filmen och sätta dig ner med ett gäng likasinnade och bara njuta av det som presenteras framför dina ögon.Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-62465606783162149562012-01-04T14:11:00.014+01:002012-01-04T23:56:28.439+01:00Det gångna årets bästa albumMin vän Calle Krantz(vars blogg du kan finna <a href="http://lagerkrantz.blogspot.com/2012/01/2011s-basta-album-enligt-mig.html?spref=fb">här</a>) listade nyligen i sin blogg sina bästa album från 2011, vilket gjorde mig väldigt inspirerad att göra något liknande. Mitt 2011 har visserligen varit ganska fyllt med elektronisk musik som house, electro och dubstep, så listan innehåller därmed mest sådant, men även annat bra har dykt upp under året. Så denna gång återbesöker jag musikens värld och lämnar filmen för en stund.<br /><br /><a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/2NYDSvg2S4lXCTZzHoTvzH">Call</a><a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/2NYDSvg2S4lXCTZzHoTvzH">es bästa album 2011</a>, länk till Spotify för Calles albumlista<br /><br />Min lista är inte numrerad i någon nummerordning utan jag listar helt enkelt bara de bästa albumen 2011, enligt mig. Here we go!<br /><br /><span style="font-size:130%;"><span style="font-weight: bold;">År 2011:s bästa album</span></span>:<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Skrillex - <span style="font-style: italic;">Bangarang Ep</span></span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://flash.atlrec.com/store/bigbeat/skrillex_bangarang_300.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 220px; height: 220px;" src="http://flash.atlrec.com/store/bigbeat/skrillex_bangarang_300.jpg" alt="" border="0" /></a>Skrillex blev otroligt stor inom dubstepscenen förra året med först sin Ep <span style="font-style: italic;">My name is Skrillex </span>och sedan den redan moderna klassikern <span style="font-style: italic;">Scary M</span><span style="font-style: italic;">onsters and Nice Sprites </span>som innehöll fantastiska låtar som <span style="font-style: italic;">Kill Everybody </span>och den senare tillagda singeln <span style="font-style: italic;">First of the Year - Equinox</span>. Skrillex är en artist som jag lyssnat på väldigt mycket under året(och hunnit med att se live!) och då speciellt nämnda album, men eftersom det släpptes 2010 så platsar det inte på listan. Dock släppte han en EP vid namn <span style="font-style: italic;">Bangarang Ep</span> dagen innan julafton med sju låtar. <span style="font-style: italic;">Bangarang </span>är visserligen inte alls ett lika stort mästerverk som det tidigare albumet och det är inte riktigt samma hårda och jag får absolut inte den där känslan av perfektion när jag lyssna på låtarna, men det är absolut ett album att lyssna på om man gillar genren. Ett album som jag garanterat kommer diskhodansa till mycket 2012!<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">The Devil's Den (<a href="http://www.youtube.com/watch?v=OGNHLc4FWwA">länk</a>)</span><br /></span><span style="font-size:85%;">Spotifylänk: </span><a href="http://open.spotify.com/album/5XJ2NeBxZP3HFM8VoBQEUe">Skrillex – Bangarang EP</a><span style="font-size:85%;"> </span><div style="text-align: left;"><br /></div></div><span style="font-weight: bold;">Håkan Hellström - <span style="font-style: italic;">2 steg från Paradise</span></span><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;"><br /></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/music/album/image0/tvastegfranparadise-frntl.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 241px; height: 241px;" src="http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/music/album/image0/tvastegfranparadise-frntl.jpg" alt="" border="0" /></a>Ja, Håkan Hellström kan inte sjunga och låter som en kråka. Men bra sångröst är inte alltid det viktiga i musik.<br />När det gäller Hellström så handlar det om de härliga musikaliska melodierna tillsammans med de talande texterna, och <span style="font-style: italic;">2 steg från Paradise </span>är inget undantag från den formeln. Med låtar som <span style="font-style: italic;">River en vacker dröm</span>, <span style="font-style: italic;">Shelley</span>, <span style="font-style: italic;">Vid protesfabrikens stängsel</span><span style="font-style: italic;"> </span>rycker han tag i många hörn av känslospektrumet med glädje, sorg och kärlek på båda sidorna av myntet. Tycker även att nästan alla spår är värda att lyssna på, alla har sin lilla fina berättelse och känsla.<br />År 2011 blev också året då jag fick se Håkan live för första gången, som den sista spelningen på Peace & Love-festivalen på den största scenen. Blåsinstrument, sprudlande känslor,<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">Shelley<br /></span></span><span style="font-size:85%;">Spotifylänk<span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;">:</span></span></span><a href="http://open.spotify.com/album/2nOzYO8LlFATIKd9S3qNUt">Håkan Hellström – 2 steg från paradise</a><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span></div><br /><br /><span style="font-weight: bold;">In Flames - <span style="font-style: italic;">Sounds of a Playground Fading<br /></span></span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8n6qXbopi4hlwAk-jPHCS5ycO0fGxrRwiduPCP_nXP0uSKvUHUgVVJqVKALdnQ1E7L_htdi5tS-iNyY7CpDcmR_wu-YIy5WQDKL0TLdciKFcdJASBsJT5Kejh1inEmztpbZkWoMf169aE/s1600/inflamesplayground.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 232px; height: 232px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8n6qXbopi4hlwAk-jPHCS5ycO0fGxrRwiduPCP_nXP0uSKvUHUgVVJqVKALdnQ1E7L_htdi5tS-iNyY7CpDcmR_wu-YIy5WQDKL0TLdciKFcdJASBsJT5Kejh1inEmztpbZkWoMf169aE/s200/inflamesplayground.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5693776393109741042" border="0" /></a>In Flames är ett band som länge funnits vid min sida. In Flames är för de som inte vet ett melodiskt death metal-band från Göteborg som är stora över hela världen och har haft många hits genom åren. <span style="font-style: italic;">Sounds of a playground fading </span>är inget <span style="font-style: italic;">Clayman</span>(2000), <span style="font-style: italic;">Come </span><span style="font-style: italic;">Clarity(2006)</span> eller ens <span style="font-style: italic;">A sense of purpose</span>(2008) men det är absolut en nämnvärd platta från året. Soundet från det senaste albumet är kvar fast inte riktigt lika poppigt, eller vad man ska säga. Jag är ett sådant där In Flames-fan som gillar de väldigt melodiska låtarna med refränger som fastnar. Denna skiva har visserligen flera låtar som är på det viset men det är inte riktigt lika pang på som det tidigare albumet. <span style="font-style: italic;">Sounds of a playground fading </span>är dock musikaliskt ett otroligt härligt band med sköna riff, gitarrplink och som vanligt en härlig rispig röst från Anders Fridén.<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;">The Puzzle</span> </span><br />Spotifylänk<span style="font-style: italic;">:</span></span><a href="http://open.spotify.com/album/06yfpcNmffdp132tSibhgo">In Flames – Sounds Of A Playground Fading</a><br /><div style="text-align: left;"><br /><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-size:100%;">Justice - <span style="font-style: italic;">Audio, Video, Disco</span></span></span><br /><br /></div><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></div><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://5166-hypetrak.voxcdn.com/images/2011/09/justice-audio-video-disco2.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 265px; height: 239px;" src="http://5166-hypetrak.voxcdn.com/images/2011/09/justice-audio-video-disco2.jpg" alt="" border="0" /></a>Den franska electroduon Justice debuterade med sitt fantastiska album <span style="font-style: italic;">A Cross t</span><span style="font-style: italic;">he Universe</span> 2008. Justice må vara ganska lika Daft Punk ljudmässigt och känns lite som deras efterträdare(de är två och de är franska också), men Justice har ändå ett eget sound som står på egna ben. Med 2011:s album <span style="font-style: italic;">Audio, Video, Disco </span>är detta än mer markant och albumet är fullt med härliga låtar. Det är också en sån där platta som är en mycket bra uppbyggnad med låtarna, att de ligger på rätt plats på skivan. Ingen kan väl ha undgått låten <span style="font-style: italic;">Civilization </span>med dess starka refräng?<br /><span style="font-style: italic;">Audio, Video, Disco </span>har inte alls lika samma genomgående kristna tema som deras debutalbum(även om de fortfarande har ett stort kors som logga), vilket är najs så att de inte fastnar på samma spår(inget ont mot det kristna temat iofs!).<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">On'n'On<br /></span>Spotifylänk:<span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span><a href="http://open.spotify.com/album/4B3LGUCt5OsnJtzed6fLby">Justice – Audio, Video, Disco.</a><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span></div><br /><span style="font-weight: bold;">Veronica Maggio - <span style="font-style: italic;">Satan i Gatan</span></span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/music/album/image0/satan_i_gatan-13806516-frntl.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 266px; height: 266px;" src="http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/music/album/image0/satan_i_gatan-13806516-frntl.jpg" alt="" border="0" /></a>Ingen kan väl ha undgått att ha hört <span style="font-style: italic;">Jag kommer </span>under 2011. Nu kan man ju säga vad man vill om just den låten, men albumet <span style="font-style: italic;">Satan i Gatan </span>är ett otroligt bra och kompakt litet popalbum. Veronica är inte längre under regi av sitt ex Oskar Linnros utan har hjälp av andra men också skrivit mycket själv. Här yr känslorna verkligen åt höger och vänster och jag tolkar albumet på många sätt som att det handlar om hennes förhållande med Linnros med låtar som <span style="font-style: italic;">Satan i Gatan </span>med textrader som: "<span style="font-style: italic;">Du kan gråta mitt på gatan, men jag glömmer aldrig bort </span><span style="font-style: italic;">vad du gjort. Du får passa dig som sata</span><span style="font-style: italic;">n, men jag glömmer aldrig bort vad du g</span><span style="font-style: italic;">jort</span>" eller låten <span style="font-style: italic;">Alla mina låtar</span>. Maggio är otroligt bra på att skriva texter som berör, mycket på grund av hennes känslofyllda röst som höjer låtarna väldigt mycket. Veronica, du har gjort det igen!<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">Mitt hjärta blöder<br /></span>Spotifylänk:</span><a href="http://open.spotify.com/album/6RpMQwX9ulss1GYoWbXAAF">Veronica Maggio – Satan i gatan</a><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span></div><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-size:100%;">Kill the Noise - <span style="font-style: italic;">Kill kill kill<br /></span></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.indierockreviews.com/wp-content/uploads/2011/12/kill-kill-kill-ep.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 273px; height: 273px;" src="http://www.indierockreviews.com/wp-content/uploads/2011/12/kill-kill-kill-ep.jpg" alt="" border="0" /></a>Kill the Noise är ett ganska nytt ansikte i dubstepgenren och detta är deras första riktiga fullängdsalbum. Dubstep är verkligen vad som är på tapeten just nu, så jag tycker att mycket låter väldigt likadant och inte sticker ut från mängden, men denna platta är något alldeles extra. Otroligt tunga låtar med fantastiska bassdrops och sköna dubstepmelodier som verkligen inte bara är massa oljud som många kan tycka om genren. <span style="font-style: italic;">Kill Kill</span><span style="font-style: italic;"> Kill </span>är verkligen en av de bäst producerade albumen i genren jag hört, då ljudet känns väldigt tungt men samtidigt rent, inte någon överdriven bas som tar över här inte. Så om du vill höra något riktigt röjvänligt så ska du kika upp detta album!<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">Deal with it<br /></span>Spotifylänk:<span style="font-style: italic;"> </span></span><a href="http://open.spotify.com/album/3FIC2jEXBHTSEb0ZdoLvpJ">Kill The Noise – Kill Kill Kill</a><br /><div style="text-align: left;"><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-weight: bold;">Serenades - <span style="font-style: italic;">Criminal Heaven<br /></span></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.metro.se/_internal/gxml%210/r0dc21o2f3vste5s7ezej9x3a10rp3w$pseeczd5gli446duf2rfwutgvaplzeq/Serenades.jpeg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 283px; height: 283px;" src="http://www.metro.se/_internal/gxml%210/r0dc21o2f3vste5s7ezej9x3a10rp3w$pseeczd5gli446duf2rfwutgvaplzeq/Serenades.jpeg" alt="" border="0" /></a>Det här är ett album som jag tidigare nämnt i min blogg, men det är absolut en skiva som är värd en plats på den här listan. Serenades består av Markus Krunegård(en av mina husgudar, känd från Laakso och sin solokarriär) och Adam Olenius från Shout Out Louds. Tillsammans har de skapat något väldigt härligt och mysigt vid namn <span style="font-style: italic;">Criminal Heaven</span>, ett album med drag från den amerikanska västkusten och även från de bådas andra musik. Det är även massor med stråkar, körer och tunga trummor som verkligen gör att man spritter till i kroppen. Serenades släppte tidigare en Ep med några av låtarna från albumet, men jag såg dem live redan i sommras innan de hade släppt det. Redan då fastnade jag för de osläppta låtarna och när den väl kom blev jag inte besviken. De har även lyckats med bedriften att göra en riktigt bra jullåt vid namn <span style="font-style: italic;">Come Home</span> som spelades en hel del i mina öron kring jul. En av 2011:s absolut mest lyssnade album från min sida.<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">Come Home<br /></span>Spotif</span>y<span style="font-size:85%;">länk:<span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span><a href="http://open.spotify.com/album/1HjL9FIpAsY4qsNrrpRBfS">Serenades – Criminal Heaven</a><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"> </span></span></span></div><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-weight: bold;">Kapten Röd - <span style="font-style: italic;">Fläcken som aldrig går bort<br /></span></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.streetfashion.se/wp-content/uploads/2011/07/00-Kapten-R%C3%B6d-Fl%C3%A4cken-Som-Aldrig-G%C3%A5r-Bort-600x599.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 284px; height: 284px;" src="http://www.streetfashion.se/wp-content/uploads/2011/07/00-Kapten-R%C3%B6d-Fl%C3%A4cken-Som-Aldrig-G%C3%A5r-Bort-600x599.jpg" alt="" border="0" /></a>Det här albumet betyder sommaren för mig. Kapten Röds tidigare album har jag lyssnat en hel del på sen det kom ut, men nu i somras såg jag honom på Peace & Love-festivalen i Borlänge vilket var en mycket glad och härlig reggiekonsert. På konserten spelade han massor av låtar från den nya skivan som precis hade släppts(under festivalen), så det var kul att få höra dem live första gången. Här är verkligen en skiva där han har lyckats överträffa sin debut med fantastiska och dansvänliga gungiga reggielåtar som samtidigt berättar något väldigt viktigt många gånger. En textrad från låten <span style="font-style: italic;">Ju mer dom spottar </span>som fastnat är: "<span style="font-style: italic;">Gå med dom som vill dig väl även om dina fickor är tomma. Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar. Ju mer dom spottar på mig desto snabbare kommer jag blomma". </span>Ett otroligt inspirerande album!<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt:<span style="font-style: italic;"> </span></span><span style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">In kommer ting<br /></span></span><span style="font-size:85%;">Spotifylänk:</span><a href="http://open.spotify.com/album/3B4QGsos9iNRUSLuceNZzV">Kapten Röd – Fläcken Som Aldrig Går Bort</a><br /><br /><div style="text-align: left;"><span style="font-weight: bold;"><span style="font-size:100%;">Bon Iver - </span></span><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">Bon Iver<br /></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/music/album/image0/bon_iver_bon_iver-14493032-frntl.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 294px; height: 294px;" src="http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/music/album/image0/bon_iver_bon_iver-14493032-frntl.jpg" alt="" border="0" /></a>Bon Iver är inget jag lyssnat på innan det här albumet men det här är deras andra skiva. Och vilken fantastisk skiva! Till att börja med har låtarna namn på olika platser, som <span style="font-style: italic;">Perth, Michicant </span>eller <span style="font-style: italic;">Holocene</span>, vilket kan ses lite pretentiöst men enligt mig så är det ett fantastiskt grepp. Plattans väldigt nedstämda och lugnande sound följer med hela vägen och verkligen drar in en i någon sorts trans. Otroligt härlig sång med galet bra instrumentspelande med härliga stråkar och otroliga plinkanden på guran. En fantastisk skiva att bara sätta igång och lyssna på liggandes på en soffa, i en säng eller varför inte på bussen och bara ta in allt som uttrycks. <span style="font-style: italic;">Bon iver </span>är ett album som troligtvis kommer leva vidare länge till hos mig.<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">Minnesota, WI<br /></span>Spotifylänk:<span style="font-style: italic;"> </span></span><a href="http://open.spotify.com/album/7pTARJYCVO49nFXB1Mo5re">Bon Iver – Bon Iver</a><br /><br /><div style="text-align: left;"><span style="font-weight: bold;">Feed Me - Feed Me's Big Adventure<br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://i2.listal.com/image/products/1000/B004L5UIM0/music/feed-mes-big-adventure.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 280px; height: 249px;" src="http://i2.listal.com/image/products/1000/B004L5UIM0/music/feed-mes-big-adventure.jpg" alt="" border="0" /></a>Feed Me är kortfattad vad jag skulle definiera som Deadmau5 på droger. Härliga beats med galna melodislingor som får dig dansglad på nolltid är vad som står på menyn här! Med titlar som <span style="font-style: italic;">Silicone Lube</span>, <span style="font-style: italic;">Grand Theft Ecstacy </span>och <span style="font-style: italic;">Green Bottle </span>så är det också svårt att hålla på smilbanden. Det tillsammans med Feed Me's härliga gröna maskot som pryder det fräcka albumomslaget. Perfekt album att ha i bakgrunden när man gör annat.<br /><br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bäst låt: <span style="font-style: italic;">Grand Theft Ecstacy<br /></span>Spotifylänk: </span><a href="http://open.spotify.com/album/6ZYWza5xk3QKj4aWihcKcD">Feed Me – Feed Me's Big Adventure</a><br /><br /><div style="text-align: left;"><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-size:100%;">IAMX - Volatile Times<br /></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.audiocred.com/wp-content/uploads/2011/03/iamx-volatile-times.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 270px; height: 270px;" src="http://www.audiocred.com/wp-content/uploads/2011/03/iamx-volatile-times.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-size:100%;">Till att börja med så vill jag berätta den lite roliga berättelsen kring hur jag upptäckte IAMX. Innan jag skaffade min nya mobil, en Samsung Galaxy SII så tittade jag på lite videos om den för att se hur den var.<br /></span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-size:85%;"><span style="font-size:100%;"><span style="font-size:100%;"><span style="font-size:100%;">När personen som recenserade mobilen skulle visa hur musikprogrammet var så spelade han låten </span><span style="font-style: italic;font-size:100%;" >Music People </span><span style="font-size:100%;">av IAMX, jag gillade det och sökte direkt på Spotify. Inte varje dag man finner musik på det viset.<br />IAMX är ett projekt av Chris Corner, från bandet Sneaker Pimps. Resultatet skulle jag säga är något sorts mörk indierock med elektroniska inslag i med texter som många gånger handlar om sex, att sälja sig, religion och annat intressant. En väldigt trevlig skiva må jag säga!<br /></span><br /></span></span></span><div style="text-align: right;"><span style="font-size:85%;">Bästa låt: <span style="font-style: italic;">Bernadette</span></span><br /><span style="font-size:85%;">Spotifylänk:</span> <a href="http://open.spotify.com/album/0zjxRWVZxQ6eqwzmXfsNB6">IAMX – Volatile Times</a> </div><span style="font-size:85%;"><span style="font-size:100%;"><br /><br />Det var då alla album de bästa albumen från 2011 som jag lyssnat på mest. Insåg att väldigt mycket jag lyssnat på och älskat 2011 är album från 2010 så det var mycket som inte kunde hänga med här. Det ska bli spännande att se vad 2012 har att erbjuda inom musik.<br /><br />Här har jag sammanställt en Spotifylista med alla al</span></span><span style="font-size:100%;">bum som ingår i den här listan om du är sugen: <a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/3qjRLQtPIMcVtRfgMuZv10">Bästa album 20</a><a href="http://open.spotify.com/user/kvalsternackan/playlist/3qjRLQtPIMcVtRfgMuZv10">11</a></span><span style="font-size:85%;"><span style="font-size:100%;"><br /></span><span style="font-style: italic;"> </span></span></div></div></div></div></div><span style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;"> </span></span></div></div></div>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-26284589921646706792011-12-12T23:24:00.008+01:002011-12-13T00:11:54.711+01:00Daft Punk gånger 2<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR_4L_m_zHkojUVyaK3F_e_3OjHj9mAPD5pZXHOJ5sC7CuVF9ABPFTXNeoXRojpg9Vu_Ol62FuAJXGIA-V0gl1XlwyCRrE-ptDV-YG1AY2OSyLOp0qKP8-C-QJlxLSZ2KqFEivy04A1OEj/s1600/daft+punk.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 520px; height: 390px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR_4L_m_zHkojUVyaK3F_e_3OjHj9mAPD5pZXHOJ5sC7CuVF9ABPFTXNeoXRojpg9Vu_Ol62FuAJXGIA-V0gl1XlwyCRrE-ptDV-YG1AY2OSyLOp0qKP8-C-QJlxLSZ2KqFEivy04A1OEj/s400/daft+punk.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5685377289809401954" border="0" /></a>Daft Punk är den elektroniska musikens största ikoner långt före favoriten Deadmau5 eller Skrillex och började redan med sin musik på 90-talet. Låten <span style="font-style: italic;">One More Time </span>är en av de första låtarna som använde sig av autotune(som man kan höra i väldigt många klubblåtar nuförtiden). Någon som gör denna franska duo så unik och ger en extra krydda till deras musik är just att de är två robotar, och att de till hundra procent försöker dölja sina riktiga identiteter vilket ger en viss mystik kring dem.<br />Man kan säga vad man vill om deras små sellouts lite här och där, som att deras låtar används i reklamfilmer eller att de skrev soundtracket till filmen <span style="font-style: italic;">Tron Legacy</span>(bra musik dessutom, till en riktigt snygg och underhållande film!), men jag tycker fortfarande att de lyckas bibehålla den där mystiken och sin unika känsla. Deadmau5 tex visar sig ofta utan sin Mau5head på bild, i sina livestreams och till och med på konserter lite då och då(älskar han ändå!).<br />De har inte bara en cool image utan självklart fantastisk musik också, annars hade jag inte gillat dem. Daft Punk ligger verkligen högt upp på listan över konserter jag vill se innan jag dör! Skulle gråta glädjetårar åt höger och vänster om de skulle komma på någon festival i sommar eller om de kom till Sverige som egen konsert.<br /><br />Men nu till saken!<br /><br />Daft Punk har inte bara gjort skön musik och klär sig konstant som otroligt häftiga robotar, utan de har också hunnit med att regissera några av sina musikvideos(som den ruggiga Technologic, youtuba den!) men de har även två filmer på sitt alster. Först den japanskt animerade filmen <span style="font-style: italic;">Interstella 5555 </span>från 2003 och sen <span style="font-style: italic;">Elect</span><span style="font-style: italic;">roma </span>från 2006.<br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">Interstella 5555</span></span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.watchcartoononline.com/thumbs/Interstella-5555-English-Dubbed.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 272px; height: 358px;" src="http://www.watchcartoononline.com/thumbs/Interstella-5555-English-Dubbed.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Interstel</span><span style="font-style: italic;">la 5555</span>(The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem som den så galna undertiteln lyder) är inte någon vanlig film precis utan en animeanimerad musikvideoaktig film som ljudmässigt nästan bara består av låtarna från Daft Punks album <span style="font-style: italic;">Discovery </span>och några fåtal andra småljud. Filmen är producerad av de två frontmännen i Daft Punk, men den är animerad av animeringsstudion Toei Animation med japanen Leiji Matsumoto(har gjort animen<span style="font-style: italic;"> Galaxy Express 999</span>, inget jag sett) i spetsen.<br />Filmen handlar om att en ond snubbe fångar några utomjordingar och tar dem till Jorden för att återskapa dem till dem absolut största bandet någonsin. Dock förslavar han dem och gör dem hjärndöda på köpet. Ett utomjordiskt fan får höra vad som hänt och åker och försöker rädda dem från den onde musikproducentens klor. Filmen må ha handling men den är mer eller mindre uppbyggd som så att den är uppdelad i delar, en del för varje låt från albumet. Tillsammans med den snygga animeringen, simpla men sköna historien och musiken så blir det en riktigt intressant och underhållande film. Man får dock mest ut av den om man lyssnar på Daft Punk och helst har lyssnat på albumet tidigare, men kan tänka mig att man kan gilla den även om man inte är särskilt insatt(iallafall om man gillar musiken när man ser den).<br />Vissa partier är dock svagare än andra då mest beroende på vilken låt som körs under scenen, och den är inte alltid otroligt snygg, men när den är, så är den!<br /><br /><div style="text-align: center;"><iframe src="http://www.youtube.com/embed/gAjR4_CbPpQ" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" width="420"></iframe><br />Ett smakprov på hur filmen låter och ser ut, här när utomjordingarna håller på att jordboifierade(vilket jäkla ord!)<br /><div style="text-align: left;"><br /><div style="text-align: left;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">Electroma<br /></span></span><div style="text-align: left;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioqAIZ08jHTICUPK8GitPGYj0qbI2EtSmcJVcDOksRYOv7Nk3X0YsMHvTmp8oU1k2OPLBD2gtHGSED4trF-aaG3gzd1eVmC0tRsT_7OxivzJGEyLgVaC0mRKaAuq2pszDVLw9JawYbhFQ/s1600/daft+punk+electroma.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 564px; height: 296px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioqAIZ08jHTICUPK8GitPGYj0qbI2EtSmcJVcDOksRYOv7Nk3X0YsMHvTmp8oU1k2OPLBD2gtHGSED4trF-aaG3gzd1eVmC0tRsT_7OxivzJGEyLgVaC0mRKaAuq2pszDVLw9JawYbhFQ/s1600/daft+punk+electroma.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Elektroma </span>är en film från 2006 och är inte alls lika känd som <span style="font-style: italic;">Interstella 5555</span>.<br /><span style="font-style: italic;">Elektroma</span> är till att börja med en sjukt pretentiös film. Filmen är regisserad av dem själva och handlar om de två robotarna och deras strävan att bli människor. Filmen innehåller inte något som helst tal och är väldigt snygg visuellt sätt. Jag vill nästan jämföra den visuellt med Tarkovskij(<span style="font-style: italic;">Stalker</span>, <span style="font-style: italic;">Solaris</span>) eller Sergio Leoné(<span style="font-style: italic;">Den onde, den gode, den fule</span>), då den har väldigt långsamma tagningar och klipp. Den är även väldigt snyggt klippt. Den har inte någon musik alls av Daft Punk, vilket man hade kunnat förvänta sig, utan har istället musik av andra musiker. Musiken i filmen är dock väldigt bra och ger en mycket mysig stämning.<br />Filmen utspelar sig i ett fiktivt Californien där alla invånare är robotar med likadana hjälmar som de båda i Daft Punk. Filmens handling går ut på att de vill bli människor(för att de vill vara unika? Eller kanske är det en bild av verkligheten, i vår värld är vi människor likadana och Daft Punk unika redan som robotar) och deras lyckanden och misslyckanden på vägen. Det är en mycket vacker minimalistisk berättelse som berättas framför oss och jag blev helt inne i vissa scener. Vissa scener kan vara lite väl pretentiösa och långsamma men för det mesta så är det långsamheten som skapar stämningen och gör den så pass bra.<br /><span style="font-style: italic;">Electroma </span>är en film som jag rekommenderar till alla som gillar visuella filmer av det här slaget, även om du inte gillar Daft Punk. Om man gillar Daft Punk(som jag!) så kan man se det som en fördjupning i duon och deras image.<br /><br />Tack och adjö för den här gången! Nu är jag tillbaka!<br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;"></span></span></div></div></div></div>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-65148008068820755982011-09-08T11:04:00.006+02:002011-09-08T11:31:46.580+02:00Musiktipset?!Idag tänkte jag göra något helt nytt: tipsa om några musikplattor!<br />Precis som film och tv-spel, så har även musik en väldigt stor plats i mitt liv, kanske störst av alla tre. Lyssnar på musik väldigt mycket av min vakna tid och då upptäcker man väldigt mycket nytt och bra hela tiden.<br /><br />Nu kör vi!<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Musiktips 01:</span> <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Serenades - Criminal Heaven</span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://i979.photobucket.com/albums/ae273/mikkisays/mikkisays2/IndiePopElectronicSerenades-CriminalHeaven-2011MP3320kbps.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 418px; height: 393px;" src="http://i979.photobucket.com/albums/ae273/mikkisays/mikkisays2/IndiePopElectronicSerenades-CriminalHeaven-2011MP3320kbps.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />'<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Serenades består av ingen mindre än en av mina absoluta favoritmusiker: Markus Krunegård(som bland annat gjort Laakso, Hets och soloprojekt), men även Adam Olenius som tidigare är sångare i bandet Shout out Loads som dock jag inte lyssnat särskilt mycket på. Serenades började med att släppa en EP kallad <span style="font-style: italic;">Birds </span>bestående av fyra låtar. Jag fastnade direkt för den härliga blandning av olika genrer som brittpopp och västkust. Vissa har kallat musiken för pretentiös, vilket det kanske också är, men jag gillar det verkligen. Det är framförallt kul att höra Krunegård sjunga på engelska igen, som med Laakso. Jag gillar framförallt texterna på plattan, som sig bör handlar en hel del om kärlek, men de gör det mycket bra tycker jag och känslan infinner sig verkligen i låtarna. Jag såg även Serenades live i sommras på Peace & Love-festivalen i Borlänge innan de hade släppt <span style="font-style: italic;">Criminal Heaven</span>, så det var kul att höra alla låtar från plattan innan den släppts.<br /><br />Skivan finns på Spotify: <a href="http://open.spotify.com/album/1HjL9FIpAsY4qsNrrpRBfS">Serenades – Criminal Heaven</a><br />Eller börja med att pröva låten <span style="font-style: italic;">Birds </span>som det finns video på:<br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/qdTVpKE0YYU" allowfullscreen="" width="560" frameborder="0" height="345"></iframe><br /><br /><span style="font-weight: bold;"><br />Musiktips 02: <span style="font-style: italic;">IAMX - Volatile Times<br /></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.elektroskull.com/wp/wp-content/uploads/2011/03/iamx_volatile_times.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 484px; height: 441px;" src="http://www.elektroskull.com/wp/wp-content/uploads/2011/03/iamx_volatile_times.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />IAMX är ett soloprojekt av Chris Corner som tidigare varit medlem i bandet Sneaker Pimps(som jag aldrig hört talas om tidigare eller lyssnat på). Jag hittade IAMX på ett litet underligt sätt måste jag säga. Jag satt och tittade på filmer om min mobil Samsung Galaxy S2 innan jag skulle få den för att få reda på lite hur den fungerade och så på youtube, och när killen som håller i guiden ska demonstrera musikspelaren så spelar han en låt av IAMX, och jag blir direkt intresserad och letar upp det på Spotify.<br />Jag har mest lyssnat på plattan <span style="font-style: italic;">Volitile Times</span>, och gillar den väldigt mycket. IAMXs musik handlar om allt från sex till religion, men också en hel del om musikindustrin och independent är vägen att gå. Genremässigt så är IAMX någon sorts indierock med elektroniska inslag. Även IAMX är väldigt känslomässig musik och kan precis som Serenades kallas pretentiöst, men det ser jag inte som något dåligt.<br /><br />Skivan på Spotify: <a href="http://open.spotify.com/album/0zjxRWVZxQ6eqwzmXfsNB6">IAMX – Volatile Times</a><br />Video på låten <span style="font-style: italic;">Bernadette </span>som har en otroligt snygg musikvideo:<br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/VyEaHN7QKik" allowfullscreen="" width="560" frameborder="0" height="345"></iframe><br /><br />Det får räcka med två skivor den här gången, då det kan ta en stund att smälta en skiva. Får se om det här blir ett återkommande inslag i min blogg.Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-38212792467354867502011-08-22T14:02:00.005+02:002011-08-22T14:30:36.811+02:00Fruktansvärda Chefer!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_mf52nja4aaFJta2N0kZoCfEadtvEMyD1Iyn6isb0fDDBY9rez_YMtBOXq1ZV-hnu8kHVzCObVLJReS6ULyTk0XPQ_egtaDGiiCnVoEy_qbSuPzX2iJcRSk69TRuaoEKTHOyb0onHueI/s1600/pa%25CC%258A+baren.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 686px; height: 457px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_mf52nja4aaFJta2N0kZoCfEadtvEMyD1Iyn6isb0fDDBY9rez_YMtBOXq1ZV-hnu8kHVzCObVLJReS6ULyTk0XPQ_egtaDGiiCnVoEy_qbSuPzX2iJcRSk69TRuaoEKTHOyb0onHueI/s1600/pa%25CC%258A+baren.jpg" alt="" border="0" /></a>Jag var nyligen och såg komedifilmen <span style="font-style: italic;">Horrible Bosses </span>på bio som är regisserad av Seth Gordon, som tex gjort den fantastiska dokumentärfilmen <span style="font-style: italic;">The King of Kong </span>från 2007. När jag gick in i biosalongen hade jag inga förväntningar mer än att jag sett ett 7.5 betyg på IMDB, så jag blev positivt överraskad då jag inte visste något om den.
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">Horrible Bosses </span>handlar om de tre vännerna Nick, Dale och Kurt som har gemensamt att de har outhärdliga chefer på ett eller annat sätt. Nick, som spelas av Jason Bateman(höger i bilden, som du känner igen om du sett den relativt okända men åh så bra tv-serien <span style="font-style: italic;">Arrested Development) </span>jobbar i typisk kontorsmiljö med en chef som tar för sig och jäklas med Nick när han får chansen. Han lurar honom tex att dricka alkohol tidigt på morgonen och tar en promotion själv som Nick helst ville få. Denna chefen spelas av ingen mindre än Kevin Spacey som har roller i filmer som <span style="font-style: italic;">The Usual Suspects</span> och <span style="font-style: italic;">L.A Confidential. </span>
<br />Dale(vänster, spelad av Charlie Day) är tandläkarassistent och har nyligen förlovat sig med sin flickvän. Hans chef, som spelas av Jennifer Aniston(som jag inte tror behöver någon presentation) är sjukt tänd på Dale och kommer med sexuella kommentarer och inviter hela tiden, vilket han tycker är mycket obehagligt. Hon hotar Dale med att säga till hans flickvän att han legat med henne om han inte ligger med henne! Huga!
<br />Kurt(Jason Sudeikis som tydligen är med i <span style="font-style: italic;">Saturday Night Live</span>) har till en början en fantastisk chef. En gammal man som han har en bra vänskaplig relation med. Dock har den gamla mannen en odräglig son(Colin Farrell). Kurts chef dör och Colin Farrell tar över. Helvetet bryter lös.
<br />
<br />De tre vännerna möts och kommer skämtsamt in på att de gärna skulle vilja se sina chefer döda.
<br />De kommer till slut på att de faktiskt ska ge det en chans och försöker ta sig in i de tre chefernas hus för att leta information. Dock skapas en del missförstånd mellan de olika cheferna så oanade händelser följer.
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">Horrible Bosses </span>är ingen klockren komedi. Dock så tycker jag att det är en lagom helhärlig rulle som man kan se med ett par vänner en lördagkväll med läsk och chips equipade. Den har ett härligt tempo och många vändningar som är väldigt underhållande. Karaktärerna och också väldigt roliga, speciellt Charlie Day som verkligen spelar över med sin falsettröst och galna upptåg(en av de bästa scenerna är när han råkar tömma ur en burk med kokain och får själv i sig en hel del). Även kul att se Jason Bateman i något annat än <span style="font-style: italic;">Arrested Development</span>. Han har visserligen även här en ganska lugn och intetsägande roll men han gör det på ett bra sätt om man säger så. Ett tips är även komedin <span style="font-style: italic;">Paul </span>där han även har en roll. Det är även kul att se Kevin Spacey som den galne chefen han är i filmen. Han spelar även över en del och har några riktigt sköna scener.
<br />Jag vill återigen säga att <span style="font-style: italic;">Horrible Bosses </span>inte är någon toppfilm, utan mer en härlig film du ser for the laughs. Det är helt klart en tät komedi, men den fallnar ibland på dåliga och fåniga scener. Det är absolut en film jag rekommenderar starkt, men den är bara godkänd ändå. Den är verkligen ett tips om du känner för en härlig och lättsmält skrattfest, så se den!
<br />Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-13340453686390931012011-08-22T13:57:00.015+02:002011-10-14T16:33:40.271+02:00Metaru Gia Soriddo!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://cache.geekreport.com/assets/files/2008/11/metal-gear-solid-4-ps3-wallpaper.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 650px; height: 366px;" src="http://cache.geekreport.com/assets/files/2008/11/metal-gear-solid-4-ps3-wallpaper.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-size:130%;"><span style="font-style: italic;">Jag</span></span><span style="font-size:130%;"><span style="font-style: italic;"> spelade och klarade äntligen den sista delen i Metal Gear Solid-serien nyligen, Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots</span>, <span style="font-style: italic;">så därför skriver jag här en liten krönika(eller vad man ska kalla det) om min relation till serien och även en liten recension av nämnda nyss avklarade spel...</span></span><br /><br />(Lyssna på denna under läsningen: <a href="http://www.youtube.com/watch?v=ECjDfQd8QVc">http://www.youtube.com/watch?v=ECjDfQd8QVc</a>)<br /><br />Tv-spelsserien Metal Gear Solid kom jag först i kontakt med hemma hos någon vän för en herrans massa år sedan, då jag såg på när han spelade originalet <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid </span>från 1998 till Playstation. Kompisen hade köpt det begagnat då han länge hade velat spela det. Jag tyckte att det verkade intressant och det gav mig någon speciell känsla helt klart. Det hade någon sorts stämning som jag tidigare inte hade stött på i ett tv-spel(jag spelade mest gulliga plattformsspel som <span style="font-style: italic;">Spyro the dragon</span>, <span style="font-style: italic;">Crash Bandicoot</span> och <span style="font-style: italic;">Croc</span> eller japanska rollspel som <span style="font-style: italic;">Final Fantasy</span> när jag var yngre).<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://giraffreman.files.wordpress.com/2011/06/metal_gear_solid_twin_snakes.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 284px; height: 400px;" src="http://giraffreman.files.wordpress.com/2011/06/metal_gear_solid_twin_snakes.jpg" alt="" border="0" /></a>Inte förrän 2004 eller 2005 kom jag i kontakt med Metal Gear Solid igen. Jag köpte <span style="font-style: italic;">Metal Gear </span><span style="font-style: italic;">Solid: The Twin Snakes </span>till Nintendos konsol Gamecube, en remake av originalspelet från 1998. Många anser att <span style="font-style: italic;">The Twin Snakes </span>är en dålig remake som fokuserar på helt fel saker från originalspelet, men det var mitt första riktiga möte med serien så för mig var det en hejdundrande spelupplevelse. Jag hade visserligen stött på spel med engagerande och välutvecklad handling tidigare, som i <span style="font-style: italic;">Final Fantasy VII </span>eller <span style="font-style: italic;">Final Fantasy IX, </span>men <span style="font-style: italic;">The Twin Sna</span><span style="font-style: italic;">kes </span>var verkligen en mindblower! Framför mig låg en avancerad och djupgående berättelse som tog upp teman som krig, kloning, döden, kärlek, existens och hjärntvättning på ett mycket moget sätt. Det var även det första spelet i min ägo med en högre åldersgräns än 11-12, så det var också en ny och spännande upplevelse med allt pangande och stora mängder blodutgjutelse. Det fanns många tillfällen då jag absolut inte ville att min mor skulle komma in i pojkrummet då jag spelade kan jag säga, som tex scenen när Ninja slaffsar sönder ett antal soldater otroligt brutalt och rött i en korridor. <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid </span>blandar även suspens(med smygandet) med action på ett mycket fint sätt, vilket är genomgående i hela serien.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://images.wikia.com/metalgear/images/0/0a/Mgs2sol.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 299px; height: 423px;" src="http://images.wikia.com/metalgear/images/0/0a/Mgs2sol.jpg" alt="" border="0" /></a>Några år senare skaffade jag mig <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty</span> till Playstation 2. Kort sagt, ett av mina favoritspel. Det första spelet var självklart först och är en klassiker, men Sons of Liberty har en väldigt mycket mer intressant handling som jag verkligen fastnat för. I början av spelet är du Solid Snake som vanligt, men en händelse leder till att han tros vara död. Då får du istället ta rollen som Raiden, en ung soldat som enbart har sett strid i virtuella träningsrum.Som Raiden ska du infiltrera en oljerigg där Solid Snake sägs vara en terrorist och ha kidnappat den amerikanska presidenten. Detta tycker jag är en mycket bra strategi, att även om fansen älskar sin huvudkaraktär så byter de ut och prövar på en annan karaktär, som ger en helt annan berättelse och andra relationer. Raiden känns för mig mer som en karaktär man kan relatera till som ung man, då Snake är en äldre krigshjälte, en supermänniska helt enkelt. Raiden har relationsproblem med sitt flickvän och det är mycket känslor som flödar. Det är också en kul detalj att Konami avsiktligt visade i trailers att man faktiskt är Solid Snake i hela spelet, för att sedan lura spelarna och ge oss Raiden istället. <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid 2</span> är enligt mig ett av de bästa spel som finns, då handlingen är så komplex så att man knappt förstår allt den första gången. Det kan ju låta ganska jobbigt, men jag gillar när man handlingen i spel blir en utmaning i sig. Jag spelade spelet i samband med att det tredje spelet var på gång.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://dodgingbullets.blogg.se/images/2011/metal_gear_solid_3_ps2_sony-playstation-2-video-game-pal-uk_126566870.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 275px; height: 391px;" src="http://dodgingbullets.blogg.se/images/2011/metal_gear_solid_3_ps2_sony-playstation-2-video-game-pal-uk_126566870.jpg" alt="" border="0" /></a>Med <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid</span> <span style="font-style: italic;">3: Snake Eater</span>(som kom 2005 i Europa) gjorde de en liknande kampanj till att börja med som med <span style="font-style: italic;">Sons of Liberty</span>. När de första trailerna kom för <span style="font-style: italic;">Snake Eater</span> så trodde jag att huvudkaraktären var Solid Snake som gjorde ett uppdrag i djungeln. När det började komma trailers med undertext så började man förstå att nej, man är inte alls Solid Snake utan man är Big Boss, en karaktär som är en genomgående aspekt genom serien. Handlingen går ut på att Naked Snake(Big Boss) blir ivägskickad till Sovjet där han ska infiltrera en bas och stoppa den onde Volgin från att bygga en farlig stridsmaskin. Volgin är även allierad med din gamle mentor, The Boss och hennes enhet Cobra. Spelet utspelar sig dessutom under kalla kriget. <span style="font-style: italic;">Snake Eater </span>försöker även göra något nytt än de tidigare spelen då du dels måste äta och dels plåstra om dig själv under spelets gång. En väldigt minnesvärd scen(av många!) är när man klättrar upp för en väldigt lång stege i ett schakt så börjar man högre och högre höra låten "Snake Eater"( <a href="http://www.youtube.com/watch?v=9aHQnDTd1y4">http://www.youtube.com/watch?v=9aHQnDTd1y4</a> lyssna här! Troligtvis en vink till James Bond-filmerna) som är gjord till spelet utan någon musik utan man hör bara sången. Ett väldigt stämningsfullt tillfälle som kontrast mot ett i övrigt fartfyllt spel. Trean är på många sätt det bästa spelet i serien. Spelmässigt är det väldigt bra, då jag tycker att djungeln är mer intressant än bara stela korridorer som i de andra spelen. Dock tycker jag att läke- och ätsystemet kan bli riktigt jobbigt ibland, men det är absolut en intressant aspekt av spelet. Handlingen är intressant men det är lite som med Star Wars Episode 1-3, att de avmystifierar Big Boss precis som med Darth Vader. Big Boss var tidigare en skurk som man fått möta i de tidigaste spelen till konsolen MSX för att senare vara en sorts ikon för Solid-spelen. Fyran går också in en hel del på Big Boss, men där är det mer som en avslutande del för att knyta ihop alla säckar.<br /><br />Det har även kommit några spel till Playstation Portable(PSP) som <span style="font-style: italic;">Metal Gear Acid 1 </span>och <span style="font-style: italic;">2</span>, <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid: Portable Ops </span>och <span style="font-style: italic;">Peace Walker</span>(de två sistnämnda bygger vidare på berättelsen kring Big Boss). I år kommer även en HD-samling(en växande trend) med <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid 2</span>, <span style="font-style: italic;">Snake Eater </span>och <span style="font-style: italic;">Peace Walker </span>till Xbox 360 och Playstation 3. Även fast jag har både 2an och 3an så kommer jag köpa det ändå, bara för att jag diggar spelen så pass mycket och för att jag inte spelat <span style="font-style: italic;">Peace Walker </span>tidigare.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://images.wikia.com/metalgear/images/7/74/Cover_Jap_MGS4.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 330px; height: 380px;" src="http://images.wikia.com/metalgear/images/7/74/Cover_Jap_MGS4.jpg" alt="" border="0" /></a>Så nu till det ganska nyligen genomspelade <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots</span>. Jag har egentligen varit supertaggad på att spela spelet sen det var utannonserat, men då jag inte har haft en Playstation 3 förrän nyligen så har det inte varit aktuellt. Har i flera år hoppats på att spelet skulle släppas på Xbox 360, vilket troligtvis aldrig kommer bli en verklighet, så det fick till slut bli en PS3(av många andra anledningar också).<br />Nu när jag äntligen spelat det så kan jag bara påstå att många förväntningar är uppfyllda, medan andra inte är det. Handlings- och narrativmässigt så blev jag många gånger häpen av alla typiska vändningar och over the top-sekvenser. Som jag tidigare nämnde så lyckas de verkligen knyta ihop säcken på ett ypperligt vis och verkligen avsluta en lång berättelse på ett värdigt sätt. Känns inte som att en femte del är nödvändig längre, åtminstone inte som handlar om Solid Snake. Metal Gear-spelen är verkligen kända för att ha långa mellansekvenser, vilket många tycker är en dålig sak som inte alls utnyttjar spelmediets narrativa möjligheter. 4an bryter inte särskilt hårt mot trenden då det mesta berättas långt och överdrivet många gånger. Dock tycker jag att det är rättfärdigat med det då Hideo Kojima har en så pass intressant berättelse att berätta, så jag tycker nästan bara att mellansekvenserna är någon sorts belöning för det man har lyckats åstadkommit. I Metal Gear-serien så är halva grejen nästan att får reda på mer av handlingen och all mystik kring saker och ting. Dock gillade jag inte alla händelser i spelet och jag hade hoppats på lite andra saker än vad jag fick, vilket visserligen är bra då jag istället blev överraskad av händelser istället för att få det jag förväntade mig. Serien är också väldigt duktig på att använda sig av meta(som med Psycho Mantis läsande av ditt minneskort i det första spelet eller att en kod finns på baksidan av omslaget) vilket fyran också fortsätter med på fina sätt(dock inget jag avslöjar.<br />Spelmässigt sätt är <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid 4 </span>många trappsteg över de tidigare spelen. Borta är de låsta kamerorna(som de visserligen tog bort i <span style="font-style: italic;">Snake Eater Subsistence)</span>, och välkommen axelvy. De flesta tredjepersonsspelen i våra dagar använder sig av denna axelvy när man skjuter och siktar vilket jag tycker är riktigt bra, så det är absolut inget dåligt att även Metal Gear följer med trenden. Det är otroligt smidigt att röra Snake och det är sällan som man sliter sitt hår på grund av kontrollen. Grafiken i spelet är kanske det snyggaste jag någonsin sett, då det är en vacker kombination av grafiskt imponerande och makalös Metal Gear-estetik. Karaktärernas ansikten är otroligt snyggt animerade. Tror inte jag sett snyggare(tycker att det är snyggare än <span style="font-style: italic;">L.A Noire´s </span>ansiktsanimationer, som var ett av spelets stora försäljningsargument).<br />Jag är verkligen nöjd med spelet och kommer förhoppningsvis spela om det många gånger dels för att det är ett så roligt spel och för att få ta del av handlingen igen. Fast om du är sugen på spelet men inte har spelat de tidigare spelen så avråder jag dig. <span style="font-style: italic;">Metal Gear Solid 4 </span>lever mer eller mindre på referenser till de tidigare spelen med hjälp av karaktärer, platser, händelser och annat så det finns en stor chans att du inte kommer hänga med i svängarna om du börjar med det fjärde spelet. Få hellre tag i det första spelet till Playstation(går att köpa på PSN för runt 90 kr) eller till Gamecube för att sedan ta dig igenom serien.<br /><br />Som slutord vill jag bara hylla Hideo Kojima och hans fantastiska spelserie Metal Gear som i många år har överträffat mina förväntningar av vad ett spel kan berätta. Visserligen förs handlingen framåt genom mellansekvenser istället för ingame som i tex <span style="font-style: italic;">Half Life 2</span> som många gånger hyllas som ett narrativt mästerverk, men jag tycker att greppet som Metal Gear har absolut fungerar i sin kontext. Metal Gear har alltid handlat om att ge en stor berättelse med många detaljer.<br /><br />Denna text är till er andra som också älskar Metal Gear, men även till de som är intresserade av spelen.Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-72953305531873101522011-08-15T14:23:00.003+02:002011-08-18T12:28:06.493+02:00Halo: ODST - Noirrymdaction
<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.pixelplayer.se/bilder/texter/nyhet_1658_1.jpeg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 658px; height: 370px;" src="http://www.pixelplayer.se/bilder/texter/nyhet_1658_1.jpeg" alt="" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Halo</span>-serien av Bungie har inte alla gånger varit min kopp te, men jag har helt klart spelat och uppskattat flera av spelen i serien genom åren. <span style="font-style: italic;">Halo: Combat Evolved</span>, First-Person-Shooter-spelet som till en början var ett release-spel till Microsofts Xbox-konsol kom även till PC och det spelade jag flitigt. Master Chiefs kamp mot de onda Covenant-utomjordingarna var kanske inte helt unik eller nyskapande, men det hade något speciellt som utmärkte sig från mängden av shooters.
<br />
<br />Efter <span style="font-style: italic;">Halo's </span>succé gjordes det såklart uppföljare. När Xbox 360 kom ut var det dags för den tredje delen, <span style="font-style: italic;">Halo 3</span>, som skulle avsluta serien. Spelets ledord var "Finish the Fight" och allt tydde på att det var slutet för <span style="font-style: italic;">Halo</span>-serien. Men som med allt som tjänar pengar är det lönt att göra mer av det goda. Bungie skrev på ett kontrakt på att göra 2 <span style="font-style: italic;">Halo</span>-spel till innan de skulle få hoppa av Microsoft och bli självständiga.
<br />
<br />Det första av dessa 2 spel är <span style="font-style: italic;">Halo 3: ODST</span>. <span style="font-style: italic;">Halo 3: ODST </span>känns som det mest förbisedda <span style="font-style: italic;">Halo</span>-spelet då det mest ses som en expansion till <span style="font-style: italic;">Halo 3. </span>Det har till och med <span style="font-style: italic;">Halo 3</span> i titeln för sjutton! <span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;">ODST </span></span>utspelar sig dock inte under kampanjen i det tredje spelet som man kan tro, utan under händelserna i det andra spelet, <span style="font-style: italic;">Halo 2</span>. I spelet följer du en grupp ODST(Orbital Drop Shock Troopers) som skyddar den afrikanska staden New Mombasa från ett Covenant-anfall som sker under <span style="font-style: italic;">Halo 2</span>. Du är alltså inte supersoldaten Master Chief som i de andra spelen utan mer vanliga soldater.
<br />
<br /><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.shockya.com/news/wp-content/uploads/halo-master-chief.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 430px; height: 300px;" src="http://www.shockya.com/news/wp-content/uploads/halo-master-chief.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Ingen skymt av denna rustningskille alltså..
<br />
<br /></span></div>När soldaterna släpps mot ytan så kraschlandar gruppen på olika platser av staden, och du får börja som "Rookie" som vaknar upp under natten efter fallet. Som "Rookie" går du runt i staden och försöker ta reda på vad som hänt med resten av gruppen. När du stöter på vissa föremål i staden(tex ett gevär eller en övervakningskamera) så hoppar spelet tillbaka några timmar i handlingen och du får följa de olika soldaterna i gruppen efter fallet. Detta tycker jag är ett mycket intressant berättargrepp som de gjort mycket bra då man precis som "Rookie" blir nyfiken på vad allt ska leda till. Detta grepp ger också möjlighet att hoppa mellan olika intressanta actionmoment på ett smidigt sätt utan transportsträckor(dock kan "Rookies" delar ibland kännas som ett jobbigt mellanrum mellan de mer intensiva scenerna med de andra soldaterna).
<br />
<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://soomuch.net/wp-content/uploads/2010/01/halo-3-odst-screenshot-big1.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 561px; height: 315px;" src="http://soomuch.net/wp-content/uploads/2010/01/halo-3-odst-screenshot-big1.jpg" alt="" border="0" /></a>
<br /><span style="font-style: italic;">Halo 3: ODST </span>lånar grafikmotorn helt från föregångaren(<span style="font-style: italic;">Halo 3</span>) men gör samtidigt något nytt och unikt. <span style="font-style: italic;">Halo 3: ODST </span>är ett mer mörkt och stämningsfullt spel under många bitar än de tidigare spelen. När man är "Rookie" är det som sagt natt, vilket ger en mycket tät stämning när du går runt i bland de mörka och förstörda gatorna och skjuter Covenanter till lugn och mysig musik. Flashback-scenerna är inte lika Noir-aktiga som nattscenerna men även de har ett annat fokus än de tidigare spelen. Man är som sagt inte supersoldaten Master Chief utan lite mer svaga och taktiska soldater. Till skillnad från de tidigare spelen så fungerar inte livsystemet så att man regenererar liv efter en stund utan <span style="font-style: italic;">ODST </span>kör med ett lite mer klassiskt system med health packs. Detta ger en helt annan dynamik i spelsättet. Du har även möjlighet att slå på någon sorts mörkersyn som även markerar tydligt vart fienderna är placerade.
<br />Musiken är också ganska annorlunda från de tidigare <span style="font-style: italic;">Halo</span>-spelen. Martin O'Donnells musik har alltid varit fantastisk i <span style="font-style: italic;">Halo</span>-serien med sina pampiga stråkar och körer, men i <span style="font-style: italic;">ODST </span>tenderar musiken att vara lite lugnare. När man går runt som "Rookie" i den mörka natten så är det ibland extremt lugna och ambienta låtar, som kontrast mot actionmomenten vilket ger ett litet annat resultat.
<br />
<br />Lyssna på ett exempel på detta:
<br /><a href="http://www.youtube.com/watch?v=Kw2sz-tqegU&feature=related">http://www.youtube.com/watch?v=Kw2sz-tqegU&feature=related</a>
<br /><a href="http://open.spotify.com/track/2QNDwI0m0MjimMQRMKskS3">Martin O'Donnell – Difference For Darkness</a> Spotify
<br />
<br />Den här musiken gav mig verkligen rysningar ibland och det är absolut den som höjer spelet väldigt mycket. Musiken bidrar otroligt mycket till helhetsbetyget.
<br />
<br />Jag har som sagt aldrig varit något hardcore <span style="font-style: italic;">Halo</span>-fan. Jag har bara klarat det första och det tredje spelet(I en genomspelning Co-op) tidigare och jag har heller inte spelat <span style="font-style: italic;">Halo Reach</span>. Jag kan verkligen förstå varför <span style="font-style: italic;">Halo </span>är så populärt och jag uppskattar som sagt spelen väldigt mycket. Efter att ha spelat <span style="font-style: italic;">ODST </span>så måste jag nog säga att jag tycker det är det bästa i serien. Som sagt så är spelet nog det mest förbisedda i serien, men jag tycker att det förtjänar mer beröm. Man skulle visserligen kunna säga att det bara är mer av <span style="font-style: italic;">Halo 3, </span>men jag tycker att stämningen och fokuset är så pass annorlunda så att det ska ses som en stand alone-del i serien. Jag tyckte att <span style="font-style: italic;">ODST </span>var en så pass bra helhetsupplevelse med varierande moment, fantastiskt stämningsfull musik och annorlunda berättelse så att jag faktiskt kan säga att det är det bästa i serien. Det är i vilket fall det som jag har haft mest kul med.
<br />
<br />Så är du inte ett fan av <span style="font-style: italic;">Halo </span>tidigare så tycker jag att du ska ge det en chans. <span style="font-style: italic;">Halo Combat Evolved </span> kan jag tycka är en aning föråldrat, men det kommer snart en HD-remake av spelet till Xbox 360. Annars tycker jag faktiskt att man kan börja med <span style="font-style: italic;">ODST</span>, eftersom det inte följer Master Chiefs resa, så du behöver inte ha lika mycket bakgrundsinformation för att förstå handlingen. Om du gillar <span style="font-style: italic;">Halo </span>och inte har spelat <span style="font-style: italic;">ODST</span> så tycker jag att du ska tänka om och leta upp det i en begagnathylla och sätta dig ner och ge det en rejäl chans.
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">Halo </span>utan Master Chief är också <span style="font-style: italic;">Halo. </span>
<br />
<br />
<br />
<br />Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-91176810970699209932011-07-21T18:05:00.004+02:002011-07-21T19:03:04.420+02:00The Amazing Spider-Man!<iframe src="http://www.youtube.com/embed/_XayxMPrUP4" allowfullscreen="" frameborder="0" height="349" width="560"></iframe><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://imstars.aufeminin.com/stars/fan/tobey-maguire/tobey-maguire-20080514-411164.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 400px;" src="http://imstars.aufeminin.com/stars/fan/tobey-maguire/tobey-maguire-20080514-411164.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br />Ärligt talat så har hyser jag någon sorts kärlek till de tre <span style="font-style: italic;">Spider-Man</span>-filmerna med Tobey Maguire, även om de är ganska fåniga från och till och att de kanske inte gör Spidde rättvisa alla gånger. De två första är enligt mig riktigt sköna filmer, även om de har sina brister. Framförallt gillar jag tvåan då vi får en lite mer intressant skurk, Dr Octopus, istället för en plastig och överspelande Willem Dafoe som Green Goblin. Även trean har sina sköna stunder tycker jag, men de skulle ha fokuserat mer på en skurk, eller gjort Venom till den slafsige och gigantiske hunken han ska vara, inte en vilsegången <span style="font-style: italic;">That´s 70s Show</span>-skådespelare som han är i filmen.<br /><br />Tobey Maguire brukar ofta vara anledningen till att folk tycker illa om filmerna, men jag tycker han fungerar som Peter Parker. Dock verkar Andrew Garfield(som du sett i <span style="font-style: italic;">The Social Network</span>) snäppet bättre, då han inte är den här fåniga tönten som i Sam Reimis trilogi utan mer en tragisk kille som råkar få superkrafter.<br /><br />Det har florerat rykten på internet i flera månader nu om en kommande Spidde-film, som ska starta om serien med Andrew Garfield i huvudrollen. Själv tycker jag att det är ett ganska smart val för Sam Reimis rullar började kännas lite tradiga nu, så jag tror inte de hade vunnit på att göra fler. Dock kan det kännas lite tidigt att göra en omstart, då den första kom 2002, 9 år sedan. Visserligen är 9 år ganska lång tid men jag tror att det hade känts mer fräscht om de kommit med en ny Spider Man film om ännu några år till.<br /><br />Så vad vet vi nu om den kommande filmen <span style="font-style: italic;">The Amazing Spider-Man</span>? Marc Webb står som regissör, som är skyldig till ha gjort en av de bästa filmerna de senaste åren, <span style="font-style: italic;">500 Days of Summer</span>, men i övrigt har han inte gjort så mycket tidigare. <span style="font-style: italic;">500 Days of Summer </span>är en mycket mysig men tragisk kärlekshistoria, så jag hoppas att kärleksbitarna blir lite i stil med det.<br />I rollistan har vi som sagt Andrew Garfield som Peter Parker aka Spider Man, vilket jag tror kan fungera. Som sagt, lite mer seriöst än den fåniga Tobey. Denna gång är det inte Mary Jane som får rollen som kärleksintresse, utan det är Gwen Stacy spelad av Emma Stone(<span style="font-style: italic;">Easy A</span>, <span style="font-style: italic;">Zombieland</span>) som Garfield får kyssa i den här rullen. Jag gillar Emma Stone i både <span style="font-style: italic;">Easy A </span>och <span style="font-style: italic;">Zombieland </span>så det kommer säkert fungera, och det är kul att de tar någon annan än Mary Jane för lite variation. En annan nämnvärd skådespelare är Martin Sheen som du sett i filmer som <span style="font-style: italic;">Apocalypse Now</span>, <span style="font-style: italic;">The Departed,</span> <span style="font-style: italic;">Spawn</span>(tyvärr) och även röst åt en karaktär i spelet <span style="font-style: italic;">Mass Effect 2</span>. Sheen spelar här Ben Parker, Peters farbror. I trailern så får vi inte veta om han dör som i den första Spider Man-filmen, så vem vet, han kanske är med under hela filmen?<br /><br />En av de största aspekterna till att Spider Man är en så intressant franchise är dess intressanta skurkar. De tre tidigare filmerna har betat av Green Goblin(måttligt bra), Dr Octopus(Alfred Molina gör det riktigt bra), Sandman och även Venom. Venom hade de som sagt kunnat göra mycket bättre, så det hoppas jag på att de försöker sig på i en framtida uppföljare.<br />På IMDB kan man läsa i rollistan att vi kommer få se Proto Goblin. Det är ingen karaktär som jag hört talas om tidigare men det är tydligen en testperson som Osborn prövar på innan han själv blir Green Goblin. Istället hoppas jag på att de gör en riktigt bra Lizard i den här filmen, som även kommer vara med i filmen. Har länge hoppats på att Lizard ska få vara med i en Spidde film, då jag gillat han ändå sen jag var ett litet barn som tittade på Spindelmannen på Tv4 med Niklas Wahlgren som Peter Parker. Curt Connors har haft en roll i de tidigare filmerna, men de utvecklade det aldrig längre. Curt Connors/Lizard spelas av Rhys Ifans som varit med i lite blandade filmer som <span style="font-style: italic;">Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1 </span>och <span style="font-style: italic;">Notting Hill</span>. Jag har ingen åsikt eller bild av honom så man får bara hoppas att han gör karaktären väl. När han väl är ödla så antar jag att han ändå kommer vara dataanimerad.<br /><br />I trailern så får även Peter Parkers föräldrar lite utrymme, då man får se att de lämnar sonen hos Farbror Ben och Faster May för att de "måste göra något". Vore intressant om hans föräldrar hade nån viktig roll på något vis. I övrigt så gav inte den här första trailern mer än att man får se Andrew Garfield, Martin Sheen och Emma Stone i sina roller. Avslutningsvis får vi se en Point of View-sekvens där allas vår Spidde hoppar runt på hustak. Tycker att hans dräkt ser lite fånig ut av det man får se, men det kanske inte går att få hans dräkt att se häftig ut? Dock är det lite tråkigt att de verkar köra hela berättelsen från början. Känns som att publiken som kommer gå och se den här redan känner till hela bakgrundshistorien med hur han får superkrafter och hela köret, så det kanske hade varit kul om de mer hoppade in i historien, med kanske en kort resume av hur han blev Spindelmannen. Förhoppningsvis så är inte bakgrundshistorien precis så som vi förväntar oss.<br /><br />Jag som har gillat Spindelmannen sen barnsben hoppas på att de kan göra en RIKTIGT bra film denna gång. Förhoppningsvis ännu bättre än de andra filmerna med vår nätslingande vän. Trailern må vara ganska tråkig men de har inte visat mycket hittills, så jag hoppas på kommande trailers och till slut på releasen 2012.<br /><br />"<span style="font-style: italic;">With great powers comes great responsibilites</span>"<br /><br /><span style="font-size:78%;">bild tagen från http://imstars.aufeminin.com/stars/fan/tobey-maguire/tobey-maguire-20080514-411164.jpg</span>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-42832996022307678552011-07-20T16:33:00.009+02:002011-07-20T21:02:41.062+02:003 animeradeDe senaste veckorna så har jag lyckats se tre ganska nya animerade filmer som jag gärna rekommenderar. Dessa tre är <span style="font-style: italic;">Rio</span>, <span style="font-style: italic;">Rango</span> och <span style="font-style: italic;">Legend of the Guardians</span>. Animerade filmer är visserligen ofta riktade mot en barnpublik, men de kan absolut vara intressanta och underhållande att se även som vuxen.<br /><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;">Rio<br /></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.daemonsmovies.com/wp-content/uploads/2011/03/rio-movie-photo-03-550x328.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 442px; height: 263px;" src="http://www.daemonsmovies.com/wp-content/uploads/2011/03/rio-movie-photo-03-550x328.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><div style="text-align: left;"><br /><span style="font-style: italic;"><br /><br />Rio </span>är skapad av studion Blue Sky Studios som ligger bakom <span style="font-style: italic;">Ice Age</span>-trilogin och <span style="font-style: italic;">Robots</span>(2005) och kom ut iår, 2011. Filmen handlar om den domesticerade fågeln Blu(rasen Blå Macaw) som är bästa vän med den mänskliga kvinnan Linda. En dag kommer en ornitolog på besök till biblioteket som Linda äger och berättar för dem att Blu(spelad av Jesse Eisenberg, känd från <span style="font-style: italic;">Th</span><span style="font-style: italic;">e Social Network</span>) är den enda manliga blåa macaw-fågeln kvar, och ber om att få ta med honom till Rio de Janeiro där den enda kvinnliga fågeln finns. Till slut går Linda med på det, men följer med på resan. När de två fåglarna möts så kommer de inte riktigt överens, då Jewel(den kvinnliga fågeln, spelad av Anne Hathaway) är uppvuxen i naturen medan Blu har bott som ett sällskapsdjur hela sitt liv. De båda blir dock kidnappade av smugglare som tänker sälja de båda fåglarna, så de blir tvungna att samarbeta för att ta sig från fångenskapen och hitta tillbaka till Linda. På vägen möter de många intressanta karaktärer som hjälper dem. Resan blir dock svår eftersom Blu inte kan flyga.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Rio </span>är en ganska typisk modern animerad film, med en klichéfylld handling som du garanterat inte blir överraskad av i första taget. I <span style="font-style: italic;">Rio </span>är det mer det mysiga karaktärsgalleriet, stämningen och den färgglada och vackra visuella stilen som den har som gör filmen sevärd. De många olika karaktärerna de möter under filmens gång är alla mysiga och är ofta väldigt stereotypiska brasilianska. Skurken, en vit Macaw-fågel är också en härlig kille, som man absolut inte kan ta för något annat än just skurk. Filmen innehåller också några sång- och dansnummer för att bräcka på ännu mer med stereotyperna.<span style="font-style: italic;"> </span><br /><br /><span style="font-style: italic;">Rio </span>är en film som verkligen fick mig att le och få mysiga känslor i mig. Med sin mycket mysiga och vackra stil och gulliga handling så blir man lite kär, nästan lite fånigt. Även fast den är klichéartad i handlingen så lyckas den ändå intressera mig, den står på egna ben helt enkelt.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">4/5</span><br /><br /><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">Rango<br /></span></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.hollywoodreporter.com/sites/default/files/2011/03/rango-cactus-2011-a-l.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 549px; height: 310px;" src="http://www.hollywoodreporter.com/sites/default/files/2011/03/rango-cactus-2011-a-l.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="font-style: italic;">Rango </span>är också en film från 2011, dock gjord av Nickelodeon Movies. Det som gör <span style="font-style: italic;">Rango </span>extra intressant är att det är en western-komedi/parodi med en kameleont i huvudrollen(det har du nog aldrig sett tidigare!) som dessutom är spelad av Johnny Depp.<br /><span style="font-style: italic;">Rango </span>handlar om skådespelande kameleonten Rango som ramlar av flaket på en lastbil ute i öknen. På sin vandring genom öknen hittar han en klassisk westernstad som är bebodd av en blandning av olika djurraser. Staden lider av ett stort problem, vattenbrist. När Rango kommer in på den lokala saloonen så får skrattar alla besökande åt honom när han ber om ett glas vatten. För att passa in så använder sig han av skådespel och improvisation så att lokalbefolkningen tror att han är en känd sheriff som har gjort en hel del stordåd under sin karriär, så alla börjar se upp till honom.<br />Han blir sheriff i stan efter att ha träffat borgmästaren. En natt när några rånare försöker ta sig in i banken där det sista vattnet finns så råkar han ge dem tillstånd att ta sig in, då han inte riktigt förstår vad de vill, så nästa dag är vattentanken borta. Detta leder till att Rango tar med sig ett gäng ut i öknen för att återfinna vattentanken och även försöka finna anledningen till stadens vattenbrist.<br /><br />Det filmen <span style="font-style: italic;">Rango </span>lever på är westerngenrens klyschor, vilket den gör väldigt snyggt dessutom. Den har verkligen en typisk westernkänsla med settingen, karaktärerna och handlingen. En sak som gör filmen en aning unik i den animerade genren är att den är mycket mer grov och våldsam än en typisk modern "barnfilm". En karaktär har en pil genom ögat som sticker ut i bakhuvudet, flera karaktärer dör(och man får se ett par lik), alkoholkonsumtion och en del grovt språk(en karaktär säger nått i stil med "i will drag you down to HELL!" med ondskefull röst). Dessa detaljer gör den här filmen lite extra unik tycker jag, då den inte är så där gullegullig som tex Pixars filmer, utan den vågar faktiskt vara lite mer grov och "vuxnare". Filmen är också extremt fartfylld på sina ställen och har några riktigt maffiga scener. Även visuellt sätt så står den ut från mängden, med även här en lite mer "vuxen" och mörk stil med fantastiska skugg- och ljuseffekter. Handlingsmässigt kanske den inte är helt unik, men just själva grundkonceptet med western gör den lite mer unik än mängden. Även denna innehåller en hel del klyschor från den animerade genren.<br />I slutändan så är <span style="font-style: italic;">Rango </span>en mycket underhållande film av många anledningar, så den rekommenderar jag verkligen.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">4/5</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;"><span style="font-style: italic;">Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoole</span></span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://images.hitfix.com/photos/450905/Legend_Of_The_Guardians_roadshow_preview_article_story_main.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 313px; height: 217px;" src="http://images.hitfix.com/photos/450905/Legend_Of_The_Guardians_roadshow_preview_article_story_main.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="font-style: italic;"><br /><br />Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoole(</span>inte världens smidigaste titel precis) kändes på förhand inte som en bra film. Ugglor i hjälm, vilket var min bild av den, kändes inte alls som något jag skulle kunna gilla. Dock var inte filmen riktigt vad jag trodde.<br />Filmen handlar om ugglan Soren som lever ett fridfullt liv med sin familj i ett träd. Familjen består av hans föräldrar, en lillasyster och hans rivaliserande bror. Soren är som besatt av en legend om "the Guardians of Ga'hooles" kamp mot de onda så kallade "Pure Ones" som leddes av den än mer onde Metal Beak, medan hans bror bara tycker det är naivt att tro på en sån saga. En natt(ugglor är vakna på natten och sover på dagen) när de båda bröderna tränar flygning i trädet så ramlar de ner till stammen, där de vet att det är farligt. Dock blir de inte fångade av hoten från marken utan blir fångade av en hel trupp med ugglor som har massor med andra kidnappade med sig. De blir tagna till ett berg där de verkliga Pure Ones faktiskt har sitt tillhål, där de ska jobba som slavar. Soren får ett dåligt jobb, medan hans bror Kludd(haha) blir en soldat. Soren tar sig därifrån och får i uppdrag att finna The Guardians för att varna dem om Pure Ones onda planer.<br /><br />Det som gör <span style="font-style: italic;">The Legend of the Guardians </span>unik är bland annat för att den tar upp slaveri på ett mycket snyggt och moget sätt. Slaveriet som de får utså målas upp mycket hemskt, vissa ugglor blir även hjärntvättade så att de inte ska kunna säga emot utan bara arbeta. Även den här filmen har en lite mer unik handling än många andra klyschberättelser och försöker vara lite nån sorts klassisk fantasy. Alla pratar brittiska så som det ska vara i fantasy och alla namn på karaktärer, platser och allt hokus pokus känns väldigt fantasy, vilket jag tycker är roligt, att en animerad barnfilm prövar på något oprövat i genren. Dock känns den lite väl mäktig och pretentiös ibland, lite väl fantasy på sina ställen om jag säger så.<br />Visuellt sätt så kan det vara något av det snyggaste jag sett. Den är inte gullig som många andra filmer i genren utan har en mer realistisk stil. Det är även ingen mindre än Zack Znyder som regisserar denna ugglefilm(mannen bakom filmer som <span style="font-style: italic;">Watchmen, 300 </span>och nyligen <span style="font-style: italic;">Sucker Punch</span>), så förvänta er en hel del rafflande scener med välanvända slowmotion-effekter. Scenen som är på bilden är när de blir lärda att flyga skickligt när de kommit till Guardians by, vilket är en helt makalöst snygg scen med otroliga vatteneffekter och även fjädrarna på Soren ser nästintill fotorealistiska ut.<br />Även röstskådespeleriet måste nämnas, då det enligt mig var riktigt bra. I huvudrollen är det Jim Sturgess som får chans att vara uggla, som jag känner igen från The Beatles-musikalen <span style="font-style: italic;">Across the Universe</span>(som du borde kika på!) som gör en mycket trovärdig insats. Hugo Weaving har även två roller i filmen vilket han gör mycket bra. I övrigt är det inga skådespelare som jag känner igen men det är verkligen duktiga röstskådespelare de fått tag i.<br /><br /><span style="font-style: italic;">The Legend of the Guardians </span>är absolut en film jag rekommenderar, men den hade inte det där lilla extra för att imponera fullt på mig. Den har visserligen kanske de snyggaste effekterna jag sett i en animerad film och det är kul att det är ett seriöst försök till fantasy, men det var något som saknades som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men den har verkligen mycket att ge tycker jag, bara att jag inte personligen fastnade rejält för den.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">3.5/4</span> (eller 3 om du inte tycker att "komma"-betyg är rimligt).<br /></div>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-77651433060073008772011-06-21T21:18:00.003+02:002011-06-21T21:40:43.153+02:00Mustaschen!<iframe src="http://www.youtube.com/embed/bBeSi-ODfJk" allowfullscreen="" frameborder="0" height="390" width="640"></iframe><br /><br />En mycket fin låt om ansiktsbehåring, men det är inte det vi ska prata om idag(även om det hade varit mycket intressant!). Nej, idag handlar det om den franska filmen <span style="font-style: italic;">La Moustache</span> från 2005, regisserad av Emmanuel Carrère.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://siilentmiike.com/wp-content/uploads/2011/01/lamoustache1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://siilentmiike.com/wp-content/uploads/2011/01/lamoustache1.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">La Moustache</span> är en egentligen ganska simpel film, men det är nästan det enkla konceptet som gör att man blir fascinerad. Filmen handlar om paret Marc och Agnès Thiriez som till en början verkar ha ett mycket fint förhållande utan några problem. I filmens början så bestämmer sig Marc att raka av sig sin mustasch som han länge haft. Man kan ju inte som en vanlig icke-filmisk person tro att det skulle leda till några problem, men jodå, det gör det i <span style="font-style: italic;">La Moustache</span>! Det börjar med att Agnès inte reagerar det minsta på den försvunna mustaschen, även fast Marc påvisar det övertydligt. Det fortsätter med att hans vänner inte känner till någon mustasch och det hela blir krångligare och krångligare under filmens gång. Även deras förhållande blir värre och värre. Kan det vara mustaschens fel?<br /><br />Försöker hans nära och kära vara lustiga?<br />Bryr sig ingen i hans närhet?<br />Har han ens haft en mustasch tidigare?<br /><br />Som sagt så är det ett ganska simpelt koncept, som helt och hållet kretsar kring Marcs nyrakade mustasch och parets fallande förhållande. Konceptet är dock väldigt öppet för bra persondrama och det är hela tiden något mystiskt över hela situationen, och vi tittare är lika frågande som Marc. Filmskaparna har verkligen lyckats med just det, att få publiken att känna sig lika förvirrad och frågande som protagonisten. Det är även mycket bra skådespel, speciellt mellan paret då de övertygar mycket bra i deras känsloflödande scener. Det är heller aldrig fel med franska enligt mig, ett mycket fint språk absolut.<br />Filmen tappar tyvärr lite av sin glans under andra halvan av filmen, då det är ett ganska långt och upprepande parti, utan att avslöja för mycket. Men den första halvan är så pass stark så att det inte gör särskilt mycket att resten av filmen halkar av banan lite. Den fortsätter absolut att vara intressant och fascinerande hela vägen ut. Det är heller ingen speciellt svår film att ta till sig, utan jag tittade på den väldigt avslappnat och var insjunken i handlingen ändå. Så även "vanliga" filmtittare kan ta till sig filmen.<br /><br /><span style="font-style: italic;">La Moustache </span>är en film för dig som vill pröva på något lite annorlunda och exotiskt(FRANRIKE!). Det är inte film du slötittar, men inte heller en film som du behöver vara fullt skärpt för att kunna uppskatta.<br />Så ta på dig lösmustachen och lägg dig i soffan och titta på denna franska film!<br /><br />bild tagen från<br /><span style="font-size:78%;">http://siilentmiike.com/wp-content/uploads/2011/01/lamoustache1.jpg</span><br /><span style="font-style: italic;">Moustaches </span>är gjord av theweebl, ta en titt på hans andra filmer!Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-67850955863222888282011-06-17T18:52:00.003+02:002011-06-17T19:02:36.009+02:00MatnyttigtFör den här gången bjuder jag bara på en kortfilm av den tjeckiske filmskaparen Jan Svankmajer som mestadels gjort kortfilmer med många inslag av Stop-motion. Han har även gjort några långfilmer, däribland den fantastiska <span style="font-style: italic;">Alice</span> som jag skrivit om <a href="http://kvalsternackan.blogspot.com/2010/12/alice.html">tidigare i bloggen</a>, men även en annan riktigt bra som heter <span style="font-style: italic;">Lunacy</span>.<br />Jan Svankmajer använder sig som sagt ofta av stop-motion, för det mesta för att väcka liv i saker som inte bör leva. Bilden är också väldigt speciell, lite mulen och dyster. Många gånger så har hans kortfilmer och hans stopmotion-effekter ingen annan effekt än att bara vara en effekt, vilket man får acceptera och bara titta på de snygga filmerna. Det är i vilket fall ett mycket snyggt bildspråk.<br /><br />Filmen jag rekommenderar er kära bloggläsare att se är <span style="font-style: italic;">Food </span>från 1992. Detta är en mycket snygg helt stopmotionanimerad film med människor som går igenom de olika måltiderna under dagen, på ett mycket originellt och intressant sätt. Jag råder er iallafall att ge den en chans.<br /><br />Part 1 av <span style="font-style: italic;">Food</span><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/39j7bypVxL8" allowfullscreen="" frameborder="0" height="390" width="480"></iframe><br /><br />Part 2 av <span style="font-style: italic;">Food</span><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/KQSdZWgflAA" allowfullscreen="" frameborder="0" height="390" width="480"></iframe>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-17043040724746031422011-06-16T21:16:00.006+02:002011-07-15T17:33:21.569+02:00Heavenly Piercing Gurren Lagann!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-2108KEdQ-P4/TZ7Kolnmq7I/AAAAAAAABnY/x7p_40F96_M/s1600/Tengen+Toppa+Gurren+Lagann.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 576px; height: 432px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-2108KEdQ-P4/TZ7Kolnmq7I/AAAAAAAABnY/x7p_40F96_M/s1600/Tengen+Toppa+Gurren+Lagann.jpg" alt="" border="0" /></a>Tengen Toppa Gurren Lagann, som denna animeserie från år 2007 är kanske en av de mest omtyckta och hypade tecknade serierna från Japan de senaste åren och har blivit hyllad från höger och vänster. Själv hade jag inte på ett bra tag blivit exalterad av en anime(förutom kanske Hayao Miyazakis långfilmer) på många år, men ville ge denna omtyckta serie en värdig chans. Gurren Lagann är en mecha-anime(alltså det kretsar mycket kring stora humanoida robotar som slåss) och är endast 27 avsnitt lång, vilket jag tycker är mycket skönt. När en animeserie är många avsnitt så kan det bli väldigt utdraget och tjatigt, så när det är ganska få avsnitt så hinner den inte tjatas ut och den får berättas i lagom fart.<br /><br />(Här följer en beskrivning av mer eller mindre hela det första avsnittet för att kunna etablera vad serien handlar om, läs inte om du är otroligt spoilerrädd).<br /><br />Tengen Toppa Gurren Lagann handlar om den unge Simon(i mitten av bilden) och hans äldre kamrat Kamina(vänster), som bor i en underjordisk by. Byn har ingen kontakt med ytan och inte heller med någon annan by, utan de lever ett väldigt isolerat liv. Byn drabbas även ofta av jordbävningar, så byborna jobbar dagligen med att utöka byns omkrets för att det ska finnas någonstans att bo även om en plats är raserad. Simon är en mycket flitig arbetare och borrar mest hela dagarna för att utöka byn, medan Kamina är en riktig slacker, som dock har extremt självförtroende och verkar oerhört positiv hela tiden. Simon ser honom som en brodersgestalt och ser mycket upp till honom. Kaminas dröm är att ta sig till världen ovanför, eftersom hans fader tog sig upp till ytan när sonen bara var en liten pojke. Kamina låter Simon vara med i hans Gurren Brigade som är symboliskt för denna dröm. De både är väldigt intressanta karaktärer som utvecklas under seriens gång. Simon är den klassiske svage pojken med dåligt självförtroende som absolut inte tror att han kan klara av något, medan Kamina är överpositiv i alla lägen. Han är en otroligt skön "over the top"-karaktär som pratar melodramatiskt och med väl uppbyggda meningar.<br />En dag när Simon borrar i jorden så finner han en borrformad nyckel och ett metalliskt ansikte i berggrunden. I samma stund så faller en stor ondskefull robot(en så kallad Ganmen)ner genom taket och ner i staden. Även en ung attraktiv kvinna vid namn Yoko(med väldigt lite kläder och överdimensionerade former, till höger på bilden) kommer med från hålet och bekämpar roboten. Kamina och Simon upptäcker att man kan aktivera det metalliska ansiktet med nyckeln som de fann och börjar slåss mot hotet från ovan. Tillsammans lyckas de tre besegra fienden och tar sig till ytan.<br />Det är nu serien kommer igång och konceptet framläggs. På ytan kämpar de få människor som finns där dagligen mot så kallade Ganmen som styrs av djurmänniskor. Till en början är det okänt varför människorna inte tillåts leva på ytan, men det är inget jag går in på här. Kamina lyckas kapa en Ganmen som han kallar Gurren, som tillsammans med Simons Lagann(som roboten de hittar i början kallas) kan förenas och bli Gurren Lagann(roboten på bilden). Kamina och Simon bestämmer sig för att hjälpa invånarna på ytan för att återfå den från djurmännens grepp vilket utvecklas till en mycket episk saga under seriens gång.<br /><br />Tengen Toppa Gurren Lagann är faktiskt en av de bättre animeserier jag sett på flera år och kanske även en av de bästa jag nånsin sett. Serien blandar skön animehumor med over the top-action du aldrig sett tidigare. Robotstriderna är sinnesjukt mäktiga med konstanta vändningar och otroliga scener. All action kompenseras även med en mycket fin och originell berättelse om frihet, det rätta valet i livet och kärlek. Tidigt i serien så avlivar även serieskaparna en viktig karaktär, vilket jag tycker är mycket modigt och ger mer djup och dimensioner i berättelsen. Men största anledningen till att jag älskar den här serien är kombinationen av ett hav av bra karaktärer tillsammans med denna makalösa over the top-känsla som hela serien dryper av. Under seriens gång så överraskas man hela tiden av hur mäktigt och mer storskaligt det blir hela tiden.<br />Tengen Toppa Gurren Lagann rekommenderar jag till alla som tycker om anime, men framförallt till dig som vill ha en genomtänkt, tänkvärd, spännande och intensiv serie att titta på. Den har så mycket att ge, och handlingen utvecklas verkligen till något filosofiskt och otroligt tänkvärt. Bara för att den kretsar kring stora robotar som slåss, så betyder det inte att den inte kan ha en givande och flerdimensionerad berättelse. Den är även väldigt estetiskt tilltalande tycker jag med bra karaktärsdesign, häftiga mechas och mycket klara och färglada färger.<br /><br />Så ta dig i kragen och få tag i denna galna och sinnesjuka robotslagsmålsanime! Det är verkligen ett tips!Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-84996403984771732742011-06-10T11:32:00.008+02:002011-06-15T21:07:55.795+02:00Evangelion 1.0 You are (not) alone<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgve4nD9r7DaSnJMJ1lQT9Y5iKq8bbdcmHV9_8V5q_cJM1lQXH0krS5aioBkIoqcKvmBFeC6PSCBAHybmYybezUmwdrWuxVOwT_4dNCAryw4mI3-yWshqfbrnIjnvsJJXFYor4pSdXUNmI-/s1600/neon-genesis-evangelion-remastered-1-26-2-movies-4838c.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 424px; height: 317px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgve4nD9r7DaSnJMJ1lQT9Y5iKq8bbdcmHV9_8V5q_cJM1lQXH0krS5aioBkIoqcKvmBFeC6PSCBAHybmYybezUmwdrWuxVOwT_4dNCAryw4mI3-yWshqfbrnIjnvsJJXFYor4pSdXUNmI-/s320/neon-genesis-evangelion-remastered-1-26-2-movies-4838c.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5616522884597753650" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Neon Genesis Evangelion</span>(debut 1995) är en av mina absoluta favorit animes. Dess blandning av rå och tung mecha-action, psykologi och känslor funkar fantastiskt fint och stämningen är svår att slå. Evangelion började som en manga 1994, men gjordes för att väcka intresse till den kommande stora animen av företaget Gainax. Mangan och animen är olika varandra i storylinen och mangan har hållit på till än idag medan animen slutade på 26 avsnitt och en långfilm.<br />Neon Genesis Evangelion utspelar sig i framtida Japan. För många år sedan så kom en så kallad "Ängel" eller "Apostel" till Jorden och ödelade stora delar av världen. När serien börjar har några år gått och den unga pojken Shinji kommer till Tokyo-3 för att han är kallad av sin far, som är högt uppsatt i företaget Nerv som bygger stridstrobotar för att förhindra ännu en katastrof. Den fjärde ängeln anfaller staden när Shinji anländer, och blir påtvingad att styra Eva-01 då det påstås att han är den enda som kan manövrera den. Seriens premiss är alltså att Shinji kämpar mot änglarna i sin Eva Unit 01 tillsammans med andra "barn" som också är menade att styra robotarna. Serien fokuserar mest på Shinjis psyke, då han helst inte vill styra Eva men gör det bara för att han förväntas göra det. Nerv verkar även ha något lurt för sig under seriens gång och det är något större än människornas överlevnad som står på spel. Även frågan om robotarna verkligen är robotar tas upp.<br /><br /><div style="text-align: left;"><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjECi0ayKH97t-lAas_HNVPmVBFO_7kGZm0ps5-WcrQsKtU3ePFL1xKewliRIsziA6BwmcbUiOaEThWyWw1shZqqodzW-v0izZz9QbqZvFRSt2X0B6aBZoOLcuQyBA1-6V6FMvf8QxJCtji/s1600/EVA+Unit-01+prepares+to+fire+Pellet+Handgun.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 421px; height: 315px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjECi0ayKH97t-lAas_HNVPmVBFO_7kGZm0ps5-WcrQsKtU3ePFL1xKewliRIsziA6BwmcbUiOaEThWyWw1shZqqodzW-v0izZz9QbqZvFRSt2X0B6aBZoOLcuQyBA1-6V6FMvf8QxJCtji/s320/EVA+Unit-01+prepares+to+fire+Pellet+Handgun.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618524997042984530" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Eva unit 01</span><br /><br /><div style="text-align: left;">Det var länge planer på att göra en live action-film av Evangelion, men de planerna verkar ha skrotats. Så istället började de med projektet <span style="font-style: italic;">Rebuild of Evangelion </span>som är en remastering och nerklippt version av serien i fyra delar. Den första kallad <span style="font-style: italic;">Evangelion 1.0 You are (not) alone </span>släpptes 2007, men jag har inte sett den förrän nu(på Uppcon XI). Även del två har kommit ut, <span style="font-style: italic;">Evangelion 2.0 You can (not) advance</span>, som jag planerar att se inom en snar framtid.<br /></div></div></div><br />Efter att ha sett den första delen så måste jag dock säga att jag är en aning besviken. Originalet har som sagt en väldigt bra stämning, som är skapad med hjälp av den långsamma klippningen. I denna remastering så är stämningen som bortblåst....<br />Själva restaureringen av det visuella är makalöst snyggt med skarpare bild, klarare färger och några nya bilder. På den punkten kan jag förstå varför man ville göra <span style="font-style: italic;">Rebuild</span>, då serien har några år på nacken.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe98sMHECDM553uOLsdY6LCUN1-aRmdEHYjSe9MEpJ5bxmUeZSCY3erVmk6CfX0WtElKKGuzbULVw2RyZnI6GIxnoyMUf3fa_ZVXQsOYVZIslqWTiyKufGsLeZu_giP0CE8uEL7RLzFIqm/s1600/bscap0005jx1.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 474px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe98sMHECDM553uOLsdY6LCUN1-aRmdEHYjSe9MEpJ5bxmUeZSCY3erVmk6CfX0WtElKKGuzbULVw2RyZnI6GIxnoyMUf3fa_ZVXQsOYVZIslqWTiyKufGsLeZu_giP0CE8uEL7RLzFIqm/s320/bscap0005jx1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618520234120143874" border="0" /></a><br />Men klippningen är makalöst dålig. Serien är visserligen på 26 avsnitt så den får ta tid på sig att bygga upp stämning och berätta hur den vill, men jag kan tänka mig att det går att klippa ihop det till en film bättre. Allt går makalöst fort, man hinner inte få karaktärerna etablerade och berättelsen får absolut inte den respekt den bör få. Den berättas inte så som den borde berättas. Kan tänka mig att någon att man inte förstår särskilt mycket och att det kan verkar rörigt om man inte har sett serien tidigare och ser <span style="font-style: italic;">Rebuild </span>först. Robotstriderna är visserligen snyggt klippta och blir lite mer fartfyllda, men det är de handlingsdrivna scenerna emellan som tar skada.<br /><br />Som helhet var det ganska kul att få se <span style="font-style: italic;">Neon Genesis Evangelion </span>igen med snyggare bild på storskärm. <span style="font-style: italic;">Evangelion </span>är ändå den animeserien som jag anser vara en av de bästa(kanske den bästa), så därmed var det kul att se igen, men samtidigt var det jobbigt att se sin älskling bli förstörd. <span style="font-style: italic;">Evangelion 1.0 </span>är absolut värt att se på, dock om man är ett fan av serien och vill se det i ett annat format(även om formatet inte riktigt fungerar). Jag avråder att se den om man inte sett serien, utan rekommenderar hellre hela animeserien till dig, så får du ut något mycket mer.<br />Inom en snar framtid ska jag försöka se <span style="font-style: italic;">Evangelion 2.0 </span>och hoppas på att den är bättre än den första "episoden".<br /><br />Filmtips från en Cineast är tillbaka!!!Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2120496694185364699.post-6418292162402082232011-05-14T19:12:00.006+02:002011-05-14T19:40:25.137+02:00UppehållDet har varit ett ganska långt uppehåll på min blogg den senaste tiden, men frukta inte! Bloggen är inte död eller ens döende. De kommande 4-5 veckorna har jag nämligen b-uppsats att skriva, vilket är en stor del av vad som snurrar runt i mina tankar just nu.<br /><br />Min b-uppsats kommer handla om Genus i Hayao Miyazakis filmer(Spirited Away, Princess Mononoke osv). Jag har sett alla filmer han gjort under Studio Ghibli-tiden och jag tycker faktiskt inte illa om någon av dem. Något som gör hans filmer så speciella är de flerdimensionella karaktärerna han har i sina filmer. Han brukar lyckas att få nästan varenda biroll att bli intressant. Det är väldigt vanligt i forskning(ja man kan forska i film) att fokusera kring det kvinnliga genuset när man diskuterar hans filmer, då han ofta använder en ung flicka som huvudperson. Jag kommer delvis gå in på hur flickan/kvinnan gestaltas i hans filmer, men det som gör min uppsats lite mer originell är att jag kommer försöka fokusera lika mycket även på hur pojken/mannen skildras i hans filmer. Vad har den unge pojken för roll? Vad är det för några män som är med i hans filmer? Jag kommer även se på hur det skiljer sig mellan filmerna, då vissa inte riktigt följer samma standard. Ett exempel är Porco Rosso där huvudpersonen är en inte särskilt sympatisk manlig karaktär, till skillnad från de flesta där berättelsen kretsar kring en ung flicka. Så man kan säga att jag gör en genusinriktad karaktärsstudie av hans filmer.<br /><br />Så de kommande veckorna får vi se om jag får plats att skriva om nån film, då mina tankar som sagt mest kretsar kring b-uppsatsen! Jag tror dock att det här kommer bli några givande veckor som helt klart kan utveckla mitt skrivande.<br /><br /><span style="font-size:78%;">Och vad som hände med Pirates of the Carribean-maratonet, det vet jag inte själv. Lär inte få tid till det heller, då filmen har premiär nästa vecka. Men vem vet, kanske efter b-uppsatsperioden? Så kan jag skriva om alla fyra</span>Kvalsternackanhttp://www.blogger.com/profile/13710180932100537080noreply@blogger.com5