söndag 19 december 2010

Anders tipsar om film!

Denna gång tänkte jag pröva något nytt, nämligen att tipsa kort om några filmer som jag nyligen sett istället för att skriva ett långt inlägg om en film(kommer självklart att återgå till det senare i bloggen). Vi börjar direkt då!

Willy Wonka and the Chocolate Factory

Årtal: 1971
Längd: 96 min
Regissör: Mel Stuart
Genre: Komedi, Fa
miljefilm, Musikal








Många har säkert sett Tim Burtons version av "Charlie and the Chocolate Factory" från 2005 baserad på barnboken med samma namn av Roald Dahl, men kan tänka mig att den här versionen från 1971 med Gene Wilder som Willy Wonka istället för Johnny Depp är lite mindre känd i dagens läge. Själv såg jag Tim Burtons film när den kom, och såg denna ganska nyligen och måste säga att jag gillar den här mer. Jag älskar Burtons filmer, men Chokladfabriken är inte en av de bättre han gjort.

För er som inte sett någon version av berättelsen, så handlar den om den unge fattiga pojken Charlie som bor tillsammans med sin mor och sina gamla och trötta mor och farföräldrar. I staden han bor finns Willy Wonkas världskända chokladfabrik där ingen någonsin varken kommit in eller för den delen ut. En dag utannonseras det att det finns fem guldbiljetter i hela världen, som ger dig chansen att få en guidad tur genom chokladfabriken av ingen mindre än Willy Wonka själv. Charlie önskar mest av allt i världen att få en biljett, vilken han till slut får och får därmed komma in i den mystiska fabriken. Väl där inne händer en massa konstiga och fantasiska saker!

Gene Wilder är fantastisk som Willy Wonka, med en underliggande charm och flummigt skådespel. Innan jag såg en här så tyckte jag att Johnny Depp var klockren som Willy Wonka, men jag tror att jag föredrar Wilder som är mycket mysigare och inte heller lika utflippad som Depp. Filmen i
sig har inte den mest djupa och komplexa handlingen som finns, men den här filmen gillar jag för att den är mysig och sådär fantasirik och häftig som vissa filmer kan vara. Den innehåller några helt galna scener, men det är en del av paketet som gör filmen bra.
Det är några musikikalssånger med i filmen, några som tyvärr känns lite överflödiga medan framförallt sången "Pure Imagination" som Gene Wilder sjunger är en bidragande mysfaktor. "Willy Wonka and the Chocolate Factory" är ett hett tips för dig som helt enkelt känner för en mysig och simpel film att bara koppla av till.

Mary and Max

Årtal: 2009
Längd: 80 min
Regissör: Adam Elliot
Genre: Drama, Komedi, Animerat



"Mary and Max" är en väldigt udda stop-motionanimerad långfilm från 2009. Jag älskar animerade filmer, framförallt när de är i Stop-Motion som "The Fantastic Mr Fox" eller "A Nightmare Before Christmas", och blev genast sugen när jag hörde talas om denna.

Filmen kretsar kring de två karaktärerna Mary and Max som har brevväxling i flera år. Mary är i början av filmen en mycket ung och naiv flicka från Australien, som inte har en särskilt bra familj och inte heller några vänner. Max är en överviktig och mentalt instabil New York-bo som nästan aldrig tar sig ut ur sin lägenhet och har ingen kontakt med några andra. Mary bestämmer sig för att skaffa en brevvän och tar en slumpad persons namn i telefonkatalogen och skickar sitt första brev. Hela filmen kretsar kring deras långvariga brevväxling. En skriver ett brev eller en läser ett brev. Låter ju kanske inte så intressant men det är själva breven som är en stor del av det intressanta i filmen. När de läser eller skriver ett brev så får man se korta bilder av innehållet i brevet framför sig, ibland persons tolkning av det som den läser.
"Mary and Max" är en mycket vacker film som griper tag i mig och berör. Den är oftast väldigt humoristisk samtidigt som den är oerhört tragisk och hemsk ibland, svart humor skulle man kunna kalla det. Visuellt sätt är den också fantastisk. Animeringarna flyter på som smör och designen är finurlig och trevlig. Det är snyggt att allt i Max New York är svartvitt medan Marys värld är färgglad och grann. Den här filmen är ett tips för alla som tycker om emotionella filmer och animering.

Det var allt för den här gången! Blev bara två filmer för detta inlägg, men kommer nog göra något mer ganska snart. Ge mig gärna tips på vad jag kan skriva i bloggen förutom om film!

lördag 11 december 2010

Alice

Vi har de flesta sett nån form av adaption av Alice i Underlandet av Lewis Caroll. Själv har jag tidigare sett Disneys tecknade, en brittisk tv-serie och Tim Burtons senaste från 2010. En version som jag inte tror många har sett är den tjeckiske stop-motionhjälten Jan Svankmajers "Alice" från 1988. Fick väldigt nyligen upp ögonen för denna auteur som gjort cirka 5-6 långfilmer med stop-motioninslag och en hel del kortfilmer. Om man vill se en kortfilm av Svankmajer så vill jag tipsa om Darkness/Light/Darkness från 1989 som kort sagt handlar om massa kroppsdelar som bygger ihop sig själva. Mycket snyggt gjort och en ganska tung stämning har du att vänta.


Se den här: http://www.youtube.com/watch?v=LuBwXfg3Mr4

"Alice" är Svankmajers första långfilm och är helt enkelt hans tolkning av den klassiska berättelsen av Lewis Caroll. Dock är det en ganska fri tolkning med nya inslag och ingredienser, vilket jag tycker är riktigt snyggt och inte heller dåligt gjort, eftersom Alice i Underlandet är en så konstig berättelse så går det nästan att tolka hur man vill.
Filmen inleds med att Alice sitter och kastar stenar i bäck tillsammans med sin mor. Nästa scen hoppar till Alice sovrum där hon sitter och kastar småstenar i en kaffekopp. Det är en väldigt snygg scen eftersom man i början inte förstår vad det är hon gör, då man bara hör massa konstiga ljud. En uppstoppad kanin sliter sig loss ur sin glasbur och klär på sig för att sedan springa iväg. Alice blir nyfiken och följer efter ner i en byrålåda(återkommande tema i filmen) och hamnar i Underlandet där det händer en massa konstigt.
Det som gör "Alice" så unik från andra adaptioner av berättelsen är just att den använder sig av stopmotion. Alla karaktärer i filmen förutom Alice själv är dockor som är animerade, och de är väldigt snyggt och originellt designade. Karaktärerna är också väldigt smart tolkade och ser intressanta ut. "The White Rabbit" är som sagt uppstoppad, vilket stärks ännu mer av att han har ett hål i magen där det rinner ur spån lite då och då. Eller vad sägs om små skelettvarelser som mest är slumpat ihopsatta med andra föremål? Jag låter er upptäcka resten av karaktärerna själva, då det är halva grejen med att se filmen.
Det jag gillade mest av filmen är hur den är berättad. Alla röster görs av Alice, som återberättar vad de säger. Varje gång nån annan har sagt något så klipps det till en bild av hennes mun som säger tex "sa hattmakaren ivrigt". Alice eller nån annan säger inte mycket alls egentligen så det är en riktigt tung känsla över filmen som man blir trollbunden av. Jag satt otroligt koncentrerad under hela filmen och ville inte att den skulle ta slut.
"Alice" kanske inte är en film för alla men det är helt klart nått att undersöka om man är intresserad av lite mer udda filmer eller du börjar bli mätt på Hollywood.