onsdag 17 november 2010

Galen koalabjörn?

Vad kan det här vara då tänker väl du nu? Det tänkte jag med när jag hörde talas om filmen. Jag fick nys om filmen för några dagar sedan men jag minns verkligen inte vart. Jag vet dock att jag blev intresserad direkt och kollade upp filmen och fick tag på den kort därefter.
Men nu till saken. Vad är det här för en galen film? Jodu, det ska jag berätta!

"Executive Koala" är en japansk film från 2005 av en för mig okänd regissör kallad Minoru Kawasaki. Det är väldigt svårt att få grepp om den här filmen och sätta in den i en genre, men det är nån sorts blandning av komedi, drama och lite bitar skräck. Att kalla den för komedi är ändå ganska svårt då det är en ganska svår och skum form av komedi. För det första, huvudpersonen är en man i grå kostym och ett stort koalahuvud. Vad tänkte de där? Det har knappt någon funktion att Mr Tamura som han heter är just en koala. Det är heller ingen som egentligen ifrågasätter detta, förutom lite kort i en scen. Men nu till handlingen!
Filmen handlar om Mr Tamura, vår koalabjörn i kostym, som är högt uppsatt i ett grönsaksföretag. Det går bra för honom i affärer och hans medarbetare tycker att han är en skön kille. Det nämns tidigt att Tamuras fru försvann för 3 månader eller år(minns inte riktigt) på ett mystiskt och okänt vis, vilket är en viktig del i historien. Tamura har en ny flickvän som en morgon har hittats mördad och vår koala är huvudmisstänkt för detta dåd. Han söker psykisk vård och försöker få ett grepp kring sitt sörjande efter frun och det märks att han egentligen inte är en särskilt stabil person. Folk i hans omgivning börjar tycka illa om honom eftersom de tror att han är skyldig till mordet och han börjar drömma konstiga och hemska drömmar lite då och då. Filmens huvudsakliga premiss är alltså att Tamura kämpar mot sitt eget psyke och att han försöker lösa mysteriet med sin försvunna fru.
Filmen är som sagt både komisk och lite skrämmande. Dels komisk för att huvudpersonen är en koalabjörn och mycket för att framförallt han som spelar Tamura spelar över så otroligt mycket så att det blir en rolig effekt. Skräckinslagen är mest de drömscener som Tamura har där det spelas ryslig musik och han själv skildras mycket skrämmande med plastiga röda lysande ögon(även det komiskt) med yxa i hand. Filmen innehåller även en hel del häftiga fightscener som är riktigt over the top.


Jag gillade filmen riktigt mycket faktiskt. Den känns väldigt lågbudget och ganska snabbt producerad, men det funkar mycket fint i berättelsen och till konceptet och det är verkligen inget hinder. Humorn är subtil och lite svår att tycka om kanske men det är något unikt som kan vara kul att undersöka. Den har så många blandade inslag som tillsammans blir en riktigt skön film med plottwistar, fightscener i slowmotion, rena skräckscener och även en del feelgood-delar. Om du är sugen på att se en udda film som verkligen inte passar in på Hollywood-mallen, eller om du är intresserad av japansk populärkultur så tycker jag verkligen att du ska sätta tänderna i denna svårplacerade film. Om man ska vara lite kritisk så känns filmen lite för simpel ibland även fast den försöker vara komplex, men det är inget som stör mig. Man får se filmen för vad den är: En udda film från Japan, helt enkelt. Den är dock odiskuterbart den konstigaste filmen jag sett i år och kanske den konstigaste jag sett någonsin! Du har troligtvis aldrig sett något liknande tidigare!

Bilder tagna från
http://jadedviewer.com/uploaded_images/executive_koala_synapse-700825.jpg
http://sfist.com/attachments/sfist_rita/executive_koala_02.jpg

6 kommentarer:

Tess sa...

Haha den verkar skit cool ju. Vart fick du tag i filmen? =)

Kvalsternackan sa...

Har så att säga "köpt" den på internet ;)

Tess sa...

I see ;)

Martin sa...

Låter...intressant. Spännande att det står "The Minaru Kawasaki Collection" - man blir ju nyfiken på hans övriga produktion :)

Lars sa...

En liten anmärkning bara, Koala är ingen björn... :)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Koala

Kvalsternackan sa...

Haha! Det är ganska vanligt att säga koalabjörn ändå...men tack!