Det är dags att damma av den gamla bloggen och lista de bästa albumen under år 2013. Både 2011 och 2012 gjorde jag listor över de bästa albumen som släpptes respektive år. Precis som då är mitt musikintresse mycket stort och det går knappt en dag utan musik i mina lurar. Som tidigare är det ingen topplista med numrering, utan det är helt enkelt bara ett uppradande av de albumen som gjort störst intryck hos mig under åtet med en motivering varför. Under hela året har jag haft en anteckning på datorn där jag skrivit till de albumen jag lyssnat på som varit bra. Nu har jag sållat ut de absolut bästa, för att kunna tipsa er läsare. I år blir det kortare inlägg med fem album i varje istället för en vansinnigt lång "wall of text" som tidigare.
Här har ni del ett. Så läs, lyssna och njut. Skriv gärna egna listor också.
Förra årets lista finner du om du sätter muspekaren till höger om raden.
Bästa albumen 2012
Pascal Pinon - Twosomeness
Isländsk musik har länge varit ett stort intresse med Sigur Rós i spetsen. Även om jag inte förstår språket för det mesta så finns det något vackert med det. Pascal Pinon består av de två tvillingsystrarna Ásthildur och Jófríður Ákadóttir från Reykjavik. Tillsammans har de med sitt andra album
Twosomeness skapat otroligt mjuk och mysig musik som flera gånger påminner om Sigur Rós med sublima ljud och härliga musikslingor. Framförallt träffas jag av de ständigt närvarande två skilda stämmorna som de sjunger i vilket ger en trevlig harmoni i låtarna. Det går inte att undvika att nämna låten
Fernando där systrarna sjunger på svenska med en mysig isländsk brytning. Jag har ingen aning varför de skrivit en låt på svenska, men det är en fin detalj på en platta som du inte ska tveka att slå på om du är sugen på att ha något otroligt mysigt i bakgrunden när du pluggar eller sitter på tåget en trött morgon.
Bästa låt: Somewhere. Pascal Pinon – Somewhere
Spotifylänk: Pascal Pinon – Twosomeness
Sibille Attar - Sleepyhead
Förra året hade jag med Sibille Attars EP
Flower's Bed som innehåller flera av låtarna på fullängdsalbumet
Sleepyhead som släpptes tidigare i år. Skivan tillför så pass många bra nya låtar att den är värd att ta med. Precis som tidigare har hon en otroligt härlig och unik röst. Hennes härliga kvinnliga "indieröst" är verkligen en av de bättre jag hört under de senaste åren. Hon låter helt enkelt som en mysig person. Låten
Alcoholics är fortfarande en toppenlåt som handlar om att alla hennes vänner är alkoholister, inklusive henne själv. Singeln
Come Night är en riktigt härlig dänga med en refräng med "oohooohooo"-inslag som funkar utan problem. Har du fortfarande inte lyssnat på Sibille Attar tycker jag att det är dags att göra det. Hon är verkligen en svensk artist som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Hon är värd mer.
Bästa låt: Come Night. Sibille Attar – Come Night
Spotifylänk: Sibille Attar – Sleepyhead
Hästpojken - En magisk tanke
Det går att finna tydliga likheter mellan Göteborgsbandet Hästpojken och stadens mest kända artist Håkan Hellström. De båda sjunger på ett "ostämt" vis med halvsprucken röst samtidigt som de sjunger rader om olycklig kärlek i hamnstaden. Hästpojken kommer kanske aldrig komma upp i samma nivå i kändisskap och skicklighet som Hellström, men många gånger kan jag känna mer från deras låtar. Det är någonting med Martin Elissons uppgivenhet i rösten som gör att det låter som att han verkligen menar det han sjunger. Ingen har väl missat låtarna
Sommarvin eller
Samma Himlar under sommaren, men speciellt i den sistnämnda finns det en genuin känsla i texten och sången som Håkan visserligen också är duktig på, men det här är snäppet bättre nästan. Deras tredje platta
En Magisk Tanke har riktigt bra låtar rätt igenom och det känns som att de inte slängt in någon bara för att fylla den för sakens skull. Favoriten
Olskroken Stomp får mig att vilja slå ut med armarna och sjunga med i texten när jag promenerar på stan med lurarna i öronen. Lyckligt vis kan jag hejda mig, men det får illustrera hur mycket jag gillar det här albumet
Bästa låt: Olskroken Stomp - Hästpojken – Olskroken stomp
Spotifylänk: Hästpojken – En magisk tanke
Johnossi - Transitions
Medlemmarna John Engelbert och Oskar "Ossi" Bonde sa i en intervju med musiktidningen Sonic att de ville skaffa ett nytt sound med sin senaste skiva
Transitions. De ville lämna sin tid med låtar som
Man Must Dance, skaffa ett mörkare sound samt bryta av från konceptet att bara köra på gitarr och trummor för att satsa på ett fylligare ljud. Dock måste jag säga att det känns som nästa steg i det soundet som de utvecklade fram med det förra albumet,
Mavericks, vilket absolut inte är något dåligt.
Transitions är fyllt till bredden med mäktiga, glada och lugna låtar där både instrumenten och Johns röst skapar en trevlig blandning av känslor. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se Johnossi live i samband med det nya albumet, vilket jag sörjer otroligt mycket eftersom det verkligen känns som ett "Anthem"-album pressat med låtar som troligtvis fungerar alldeles perfekt på en scen. Många av låtarna får mig att vilja stå framför scenen och sjunga med, slå näven upp i luften i takt med de pampiga delarna och dansa riktigt rejält. Förhoppningsvis får jag göra det snart, men fram tills dess får jag pumpa igång albumet när jag vill höra något riktigt mastigt.
Bästa låt: Bull/Bear - Johnossi – Bull / Bear
Spotifylänk: Johnossi – Transitions
Frightened Rabbit - Pedestrian Verse
En av de absolut bästa spelningarna jag såg på Hultsfred (utanför Stockholm?!) i år var utan tvekan det lilla skotska bandet Frightened Rabbit som spelade första gången i Sverige vid det tillfället. Det märktes verkligen att bandet hade otroligt kul på scenen och det var något fint i att sångaren Scott Hutchison blev häpen att det faktiskt finns så mycket fans i Sverige så att de kan fylla ett tält. Jag har inte lyssnat på Frightened Rabbit innan det här albumet och har inte heller tagit mig tid att lyssna på något tidigare av dem, men
Pedestrian Verse är utan tvekan något av det bästa som släppts i år. Deras indierockiga folkmusik träffar verkligen rätt på de flesta låtarna, vilket jag upplever ännu mer efter att ha sett dem live där låtarna fick komma till sitt absoluta rätta. En intressant detalj är att bandet startade som ett soloprojekt av Scott, som skrev egna låtar och spelade dem på mindre spelningar, för att sedan bli ett fulländat band med hans bror och en till medlem. Är du mätt på de mer kommersiella Mumford & Sons behöver du inte längre leta efter en fix, du har det framför dig på skärmen.
Bästa låt: December Traditions -
Frightened Rabbit – December's Traditions
Spotifylänk: Frightened Rabbit – Pedestrian Verse
Med albumet Discovery som släpptes 2001 skapade Daft Punk sina robot-personas och ett makalöst album som håller sig oerhört bra även till idag. Det är ett album jag gärna slår igång när som helst utan att känna att jag skulle vara trött på den. Med Random Access Memories har de gjort det igen. Tillsammans med många andra pionjärer inom musik som gitarristen Nile Rodgers och kompositören Giorgio Moroder har de grävt bland decennier som 70- och 80-talet för att skapa den ultimata discoplattan. Jag kan tycka att det är lite synd att de har gått ifrån sin tidigare house-stil och att de samarbetat med andra och därmed förlorat lite av sin aura av musikgenier(en väldigt liten bit av den), men det hindrar mig inte från att lyssna på låtarna om och om igen sedan den släpptes i maj. Från Pharell Williams dansanta discodänga Lose yourself to dance, Julian Casablancas tragiska Instant Crush till den avslutande episka rymdresan Contact har de skapat ett album som kommer gå till musikhistorien. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om det här albumet, men det tar vi en annan gång. Robotarna levererar! 
