måndag 10 december 2012

Årets bästa album 2012

Musik är något av det viktigaste i mitt liv då en låt i bakgrunden kan skapa eller öka så mycket stämning och känslor. Det spelar ingen roll om det handlar om när jag sitter ensam framför datorn, tar en promenad eller sitter på bussen; det mesta blir helt enkelt mycket bättre av musik. 

Förra året skrev jag en lista med de bästa albumen just det året, med inspiration från Calle som skrev en sådan lista på sin blogg. Under det pågående året har jag antecknat varje bra album jag lyssnat på för att kunna göra en likadan lista för det här året. Listan är inte i någon nummerordning utan jag listar helt enkelt bara de album jag tycker har gett det starkaste intrycket, de härligaste och de som jag
helt enkelt lyssnat mest på med en motivering. Albumen behöver heller inte alls vara de bästa någonsin eller det bästa med artisten/bandet, men bara de har någon form av kvalitet som gör att det ändå blir en av de bästa plattorna för året. Listan är lång med mycket läsning, men se det som att du kanske kommer upptäcka fantastisk musik som du kanske inte hade hört annars. 

Har gjort en lista med alla album och även en med de bästa från varje på Spotify. Vid varje text länkar jag också respektive album och favoritlåten på Youtube. Välj själv hur du vill lyssna! 

Årets bästa album: Årets album 2012
Årets bästa blandband: Årets blandband 2012


Nu sätter vi igång!  

Zomboy - The Dead Symphonic EP    
Zomboy är en ganska ny dubstepartist(eller brostep om du vill vara sån) som slog igenom med sin Game Time EP förra året med sköna låtar som "Pirate Hooker" och "Organ Donor". Zomboy jämförs väldigt ofta med det stora kommersiella ansiktet för dubstepmusiken, Skrillex, men han har helt klart något väldigt eget i sin musik som jag inte riktigt finner någon annanstans i genren. Han skapar musik som får mig att epileptiskt flumma framför datorn eller får mig att låtsas att spisen är ett mixerbord medan jag lagar mat med låtarna i bakgrunden. Med den senaste plattan The Dead Symphonic överträffar han utan tvekan sitt debutalbum med ännu tyngre beats som får mitt hjärta att pumpa i takt med låtar som Vancouver Beatdown och Hoedown(som har en sampling från Angry Birds-temat!). Zombay är lätt en av mina favoriter bland dubstepmusiken och det känns som att han har mycket att komma med i framtiden. 

Bästa låt: Hoedown. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=wmrdmgaGyKQ

 The Killers - Battle Born
The Killers är ett av mina absoluta favoritband(även om sångaren Brandon Flowers är mormon) sen jag upptäckte dem med albumet Day & Age från 2008 med fantastiska låtar som "Losing Touch" och "Spaceman". Det albumet har hörts mången gång i mina hörlurar på bussen och på tåget men också en hel del hemma under åren. Dock är mitt absoluta favoritalbum med bandet det första, Hot Fuss. som mer eller mindre bara har klockrena låtar som aldrig blir gamla. När jag hörde att bandet hade ett album på gång som skulle släppas i år sköts förväntningarna upp flera mil högt. Kunde de kanske göra en ny Hot Fuss? Nu är fallet tyvärr så att Battle Born inte ens är en av deras bättre plattor, då den inte alls har särskilt många låtar som fastnat hos mig. Dock har den några låtar som är så pass bra att albumet får en plats på den här listan. Jag kan inte låta bli att ryckas med i den känslotunga texten och den episka refrängen i "The Way It Was" eller singeln "Runaways". Andra nämnvärda låtar är den starka balladen Here With Me eller den pampiga "Miss Atomic Bomb". Dock har plattan som sagt inte tillräckligt många bra låtar för att ses som ett av de absolut bästa albumen som släppts under året, men de som är bra är verkligen bra, så Battle Born förtjänar en plats. 

Bästa låt: The Way it Was. Youtube:  http://www.youtube.com/watch?v=W8w-wlQsEJs

Kent - Jag är inte rädd för mörkret
Kent är utan tvekan det band jag lyssnat mest på under hela mitt 22 åriga liv, så det kan lätt sägas att det är mitt favoritband. Eskilstunagrabbarna har funnits där när man haft det svårt men också under glädjedagar. Det finns ingen annan låtskrivare som Joakim Berg i det här landet eller ens på den här planeten. Texterna kan många gånger vara svåra att förstå men det finns oftast något där som vem som helst kan relatera till, plus att de flera gånger är väldigt fulla med känslor i kombination med den härliga musiken. Jag upptäckte Kent en stund innan de släppte albumet Tillbaka till Samtiden som nog kan vara den skiva jag lyssnat på absolut mest bland all musik. Låtarna slog till rätt i hjärtat och hjärnan och jag återkommer till dem då och då. De två efterföljande albumen Röd och En Plats i Solen lyckades enligt mig inte riktigt komma upp i den nivå som Samtiden kom till. Kent är också ett sånt band som har väldigt mycket fantastiska verk i sin historia så det är alltid med skräckblandad förtjusning man slår på ett nytt album för första gången. Så när den första låten 999 släpptes var jag inte riktigt säker på vad jag skulle tycka. Det fanns något i låten som fascinerade mig och det kändes som att de kanske var på väg till den gamla stilen med mindre synthar och elektriska trummor, men den fastnade inte direkt. Efter många lyssningar fastnade den till slut. Dock blev det samma sak igen när hela albumet kom. Var skivan bra eller var den en flopp? Låtarna slog inte an direkt. Jag är inte rädd för mörkret har dock verkligen växt för varje gång jag slagit på albumet och många av låtarna fann jag inte på riktigt förrän jag såg dem live i somras på Peace & Love-festivalen i Borlänge, som utan tvekan är en av de mest magiska konserter jag varit på. Till slut har jag kommit fram till att albumet är fantastiskt. Det kanske inte är någon Tillbaka till Samtiden eller Hagnesta Hills, men den är verkligen fylld med fantastiska låtar. "Petroleum" är unik med sina Chtulhu-referenser, "Jag Ser Dig" berör varje gång med sina sublima referenser till den hemska händelsen i Utöya och "Färger På Natten" får igång mig varje gång. Kent levererar åter igen. 

Bästa låt: Jag Ser Dig. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=mnlGmsoOBn0

Den Svenska Björnstammen - Ett fel närmare rätt
Det lär inte finnas många som missat Den Svenska Björnstammens megahit "Vart jag mig i världen vänder" som spelades överallt ett tag. När den låten kom förstod jag verkligen inte vad det var som var så fantastiskt med låten och avfärdade bandet mer eller mindre som skit. Sen råkade det vara så att jag gick förbi en konsert med dem på Peace & Love-festivalen i somras och stannade kvar och tittade en stund. Det var något med de unga grabbarna som kändes genuint äkta. Deras scenframträdande kändes inte tillgjort utan det var en äkthet i det de gjorde. En blandning av seriositet och flum flög i luften och låtarna träffade mig. När jag kom hem efter festivalen var det bara att slå igång skivan, och den fastnade direkt. Grabbarna från konstkollektivet är verkligen grymma på texter och får en vardaglighet att låta djupare än vad den är och deras röster bidrar även till detta. Albumets inledningstitel "Ett fel närmare rätt" kan till en början låta som en tjatig och dryg låt men utvecklas till en fantastisk liten berättelse om livets motgångar. Den Svenska Björnstammen är så mycket mer än "Vart jag mig i världen vänder". 

Bästa låt: Ett fel närmare rätt. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=T23xAOa174k

Niki & The Dove
Det svenska bandet Niki & The Dove som består av de tre personerna  Malin, Gustaf  och Magnus släppte förra året en EP kallad The Drummer som hade några riktigt bra låtar på sig som jag lyssnat många gånger på innan fullängdsalbumet kom. Albumet Instinct innehåller dessa låtar, plus flera stycken nya som är minst lika bra. Deras mäktiga electropop med Malins känslofyllda röst skapar något som jag inte riktigt stött på tidigare. Texterna handlar om allt mellan övernaturligheter och naturfilosofi. Det är sällan texter som verkligen berör på insidan men naturtemat är intressant och originellt. Jag kan heller inte klaga på att jag såg dem live i somras på en liten scen vid en kulle under en vacker natt. Deras scennärvaro var enorm och ljusshowen som skapades med hjälp av ett gäng dansare skapade en otroligt mysig känsla. Låtar som "Mother Protect" och "DJ, Ease My Mind" slår an i mina electronerver samtidigt som jag blir fylld av härliga känslor om naturen och vill ta mig till en klubb och drömma mig bort.

Bästa låt: DJ, Ease My Mind. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=VnexkG4RrtA

 Two Door Cinema Club - Beacon
Egentligen har jag lyssnat mycket mer på deras debutalbum Tourist History från 2010 i år, men årets album Beacon har också sin kvalitet. Two Door Cinemas indierock är verkligen fenomenal med fantastiskt gitarr- och synthspel på de flesta låtar tillsammans med texter som flyter fram på ett sånt där härligt vis. Låtarna på Beacon har absolut inte nått fram till mig lika bra som t.ex. "Come Back Home" eller "Something Good Can Work" från det föregående albumet, men den har helt klart många bra låtar.  Det är egentligen inte mer än mer av det goda, med låtar som Someday som får dig att smådansa och gå fortare när du promenerar med den i lurarna medan Sun får dig att sitta och digga med i en härlig takt. Har du inte hört Two Door Cinema Club tidigare måste jag dock rekommendera debutalbumet Tourist History framför denna, men Beacon har en given plats på listan i vilket fall som. 

Bästa låt: Sun. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=sKyK1Mme9Sc

Sigur Rós - Valtari
Sigur Rós är egentligen ett ganska svårlyssnat band. De ofta sju minuter långa låtarna kräver tålamod, är oftast inte särskilt händelserika många gånger och de sjunger på isländska. Men jag gillar det. Det finns något magiskt i deras musik, i de långdragna gitarrdelarna  och i de episka crescendon som de släpper loss då och då. Isländska är också ett väldigt vackert språk och Jonsis falsettröst gör det inte sämre precis. Sigur Rós är ett sånt där band där du inte sitter och lyssnar på enskilda låtar, utan du tar dig tid att lyssna igenom hela album för att få helhetsupplevelsen. Med detta sagt så finns det väldigt många bra album med dem, kanske till och med alla är riktigt bra när man ser dem som enskilda helhetsupplevelser. Så när det nya albumet Valtari skulle komma var förväntningarna väldigt höga, kanske högst på hela listan. Dessa förväntningar var kanske lite för höga, då slutresultatet absolut inte är en av de bättre plattorna med Sigur Rós. Det här albumet är det mest långsamma och minst händelserika av de som finns, men jag vet inte om jag egentligen tycker det är något dåligt. Den saknar riktiga hittar som "Hoppípolla" eller "Gobbledigook" men flera av låtarna på den nya är mycket vackra, framförallt favoriten "Varúð"(Varning) där Jonsi får sjunga ut på riktigt plus att det är en sån där låt som riktigt exploderar mot slutet. Valtari levde absolut inte upp till mina höga förväntningar, men det är en skiva jag kommer fortsätta lyssna på.

Bästa låt: Varúð. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=Gf1h2PMPCAo
Spotifylänk: Sigur Ros – Valtari

Hot Chip - In Our Heads
Hot Chip är inget jag lyssnat på innan det här albumet, men jag blir helt klart sugen på att lyssna på mer av dem efter att ha lyssnat på In Our Heads ett antal gånger. Hot Chip är någon form av electropop med mycket härliga synthslingor och allt möjligt annat trevligt som får det att rycka till i kroppen. Det som verkligen säljer den här plattan för mig är alla sköna melodier och beats som låtarna innehåller, då de står som ryggrad åt låtarna. Detta säger inte att något annat i låtarna behöver vara sämre för det. Sången är mycket trevlig och texterna är så där skapligt djupa men samtidigt lättsamma. Låtarna på skivan pendlar oxå mellan att vara väldigt glada och ganska tunga på sina ställen. Låten "How do you do?" är ett riktigt glädjepaket medan favoriten "These Chains" har riktigt känslosam text med en ganska melankolisk musik. Hot Chip är utan tvekan ett band jag ska kika närmare på och förhoppningsvis se live någon gång i framtiden.

Bästa låt: These Chains. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=cpSdeKrbcqc

Markus Krunegård - Mänsklig Värme
Jag kan börja med att jag sett Krunegård live fem gånger. Flera av dessa gånger i år. Markus Krunegård är en av mina absoluta favoritartister med sina väldigt relaterbara och finkomponerade texter. Det är sån där musik som jag inte kan låta bli att sjunga med i, vare sig det är hemma eller på konsert. Markus debutalbum som soloartist, Markusevangeliet, är en modern klassiker medan de två andra albumen som kom samtidigt är riktigt bra, men inte på samma nivå som den första. Redan innan albumet kom hann han släppa de tre låtarna "Everybody Hurts", "Askan är den bästa jorden" och "Korallreven & Vintergatan" och jag han nästan lyssna sönder dem. Dessa tre låtar är allihopa riktigt bra, men det bästa med albumet är att det innehåller flera minst lika bra låtar som "Vår Sista Dans" eller "Minusgrader Rensar Luften". Låtarna är som vanligt väldigt instrumentalt tillfredsställande, men som sig bör så är det texterna som briljerar mest. Texterna liksom rullar fram på ett sätt som inte många andra svenska artister kan. Winnerbäck och Kent må ha bra textkunskaper men det är något oslagbart med Krunegård. Sen går det inte att glömma att det knappt finns något som slår att stå med flera hundra andra och sjunga med i refrängen på "Korallreven & Vintergatan": 

"Mänsklig värme snälla kom närmre. Mänsklig värme snälla kom närmre. Trettiosju grader celsius är allting som behövs".

Bästa låt: Korallreven & Vintergatan. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=TJwCbAiT5hw

Deadmau5 - >Album Title Goes Here<
Deadmau5 är en artist jag respekterar och tycker om väldigt mycket sen en tid tillbaka. Vad fan, jag har till och med byggt en egen hjälm vid ett tidigare tillfälle. Mycket av kärleken blossade fram efter att ha sett honom live för första gången på Peace & Love år 2011. Deadmau5 gör elektronisk musik som simmar mellan trance, techno, progressiv electro och house som många gånger är ganska händelselös. En låt kan vara sju minuter lång och upprepa sig om och om igen med några ändringar här och var eller en ny trumma eller melodi i bakgrunden, men inte mycket mer än det. Ändå tycker jag att det finns något väldigt kvalitativt i det. Det finns ett hantverk bakom. Många skulle nog påstå att hans musik är väldigt simpel och att låtarna troligtvis inte är särskilt svåra att göra själv, men mycket av dessa påståenden kommer bara från naivitet. Med det senaste albumet >Album title goes here< påvisar Joel Zimmerman återigen att han kan skapa fantastiska härliga låtar som passar i bakgrunden eller på dansgolvet. Flera av låtarna är visserligen spår som vi sett tidigare en längre tid som "Maths" eller "The Veldt", men de nya låtarna som plattan innehåller kompenserar för detta. Joel har t.ex. ännu en gång samarbetat med Wolfgang Gartner på låten "Channel 42"(precis som på "Animal Rights") vilket gett ett trevligt resultat medan hans egna låt "There Might Be Coffee" får igång mig varje gång med sin fantastiska melodi tillsammans med ett härligt beat. Det finns många elektroniska musiker i våra dagar, men det är inte många som kommer upp i Deadmau5 nivå.

Bästa låt: There Might Be Coffee. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=jwts1Bemb8M

Mumford & Sons - Babel
Mumford & Sons är ett folk-rockband som jag upptäckte ganska tidigt på året genom en vän. Jag blev självklart introducerad genom den fantastiska debutplattan Sigh No More som jag lyssnade oerhört mycket på de första månaderna kring upptäckten. Jag hann även att se dem live på Peace & Love(dock hade sångaren stukat ena handen), vilket var en upplevelse i sig. På ett sätt var det därmed perfekt att detta album, Babel, släpptes samma år som jag upptäckte dem. Babel når inte riktigt upp till samma nivå som Sigh No More på grund av att den enligt mig har ganska många tunna låtar, men de låtarna som är bra är minst lika bra som på den föregående. Mumford & Sons skriver låtar som rycker med mig fullständigt med den pampiga musiken och de klockrent finstämda texterna. Marcus Mumfords sång är mycket härligt även på denna skiva. Hans sångröst tas fram mest på den till en början ganska lugna låten "Holland Road". Mumford & Sons har en fin framtid framför sig.


 Alina Devecerski - Maraton
Det är nog inte många här i landet som inte hört hitsingeln "Flytta på dej", i alla fall om man varit på någon sorts festtillställning. Flickorna i lokalen tar i som hårdast och vissa killar hänger med, medan vissa mest svär och sliter sitt hår. Jag var mer eller mindre(kanske inte SÅ extremt..) en av de sistnämnda när låten började bli populär. I alla fall så tyckte jag illa om låten, men det var ändå något i den som fick mig att sjunga med i vilket fall. Mer och mer växte låten på mig och de nästkommande singlarna "Jag svär" och "Ikväll skiter jag i allt" påverkade mig likaså. Alinas texter har något som jag verkligen blir berörd av samtidigt som det finns något litet oseriöst och flummigt i dem. När väl albumet släpptes har jag inte kunnat sluta lyssna på den, speciellt inte på den starka låten "Vem tog dig hem" som jag känner igen mig i på ett personligt plan. Inte heller kan jag undgå att ryckas med i den arga refrängen i "Facka ur" eller den synthiga "Ärligt talat". Jag ser väldigt mycket fram emot Alinas framtida projekt och jag vill verkligen se henne live inom en snar framtid.

Bästa låt: Vem tog dig hem. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=UZYneP5ayU4

 Imagine Dragons - Night Visions
Imagine Dragons är ett relativt nystartat amerikanskt alternativt indierockband som i år släppte sitt debutalbum Night Visions. Du kan ha hört deras hit "Radioactive" antingen på radio eller i en trailer till spelet Assassins Creed III, en låt som absolut inte är den bästa med dem, vilket säger mycket om albumet. När albumet kommer till det tredje spåret "It's Time" blir skivan fenomenal de fantastiska låtarna bara stakar sig på varandra. "Demons" är en sån där låt som börjar lugnt och nedstämt för att sedan panga på med mäktiga trummusik i refrängen medan låten "Bleeding Out" gör något liknande fast med bakgrundskörer och pompa och ståt! Jag kan tycka att albumet är lite spretigt med ganska olika stilar på låtarna, men det är inget problem då det är så pass många låtar som levererar.

Bästa låt: Demons. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=NSoIWEGL1YM

Sibille Attar - Flower's Bed
 
Sibille Attar är en härlig svensk tjej som varit med i banden Speedmarket Avenue, The Tourettes och [Ingenting]. Hon flyttade till Stockholm som femtonåring och det märks att hon levt livet i musikens tecken. Sibille Attar upptäckte jag genom att jag läste en artikel och intervju i tidningen Filter, och blev direkt intresserad utan att varken ha hört talas om henne eller hennes musik. Debutalbumet The Flower's Bed är bara fyra spår långt, men det levererar verkligen. Inledningsspåret "Alcoholics" är den mest radiovänliga låten där hon sjunger att "All my friends are alcoholics, i am probably the same" medan de andra tre låtarna är lite mer melankoliska och fina. Det märks att det är ett nytt projekt då det känns väldigt experimentellt många gånger. Avslutningslåten "Trouble of the World" spelas med nått konstigt stränginstrument och Sibilles röst hörs sprakigt och lite i fjärran. En fin debut och jag hoppas på ett fullängdsalbum inom kort.

Bästa låt: The Day Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5sC6WuhHq7Q

Lillasyster -
 Jag kan inte låta bli att älska bandet Lillasyster och deras hårda och smutsiga låtar på svenska. Jag var aldrig något fan av Lok när de var aktuella men jag fastnade direkt för Lillasyster första gången jag hörde dem. Martin Westerstrands texter är ibland väldigt fina men kan snabbt växla över till oseriöst och nästan lite fånigt, men det är nog därför jag gillar dem. Jag är dessutom uppväxt med hårdrock(har gått ifrån det ganska mycket de senaste åren) så det är nog också något sådant bakomliggande. Det tredje albumet som helt enkelt heter 3 är inte alls lika bra som de två första men den har absolut sina fina punkter med första låten "Total panik" eller låten "Vad skulle mamma säga" som handlar om bandet själva och det märks att de inte tar sig själva eller sin musik på särskilt stort allvar. Sen finns det självklart sedvanliga låtar med titlar som "Dra åt helvete" och "Gött med stryk". En skiva jag slår på när jag känner för något hårdare.

Bästa låt: Vad skulle Mamma säga. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=3e5RxqFssaw
Spotifylänk: Lillasyster – 3

Of Monsters and Men - My Head Is An Animal 
Bandet Of Monsters and Men är precis som Sigur Rós från Island, men ungefär där slutar de att vara lika varandra. Bandet skapar musik som tar influenser från indierock och pop, men även en del folkmusik. De har även en manlig och en kvinnlig sångare som fungerar väldigt bra tillsammans. Det blir mycket fina kontraster på vissa låtar. Albumet My Head is an Animal är deras debutalbum som slagit stort över hela världen på kort tid, och jag förstår varför. Bandet gör slagkraftiga låtar med mysiga känslor och välstämd sång. Har du hört minst en låt med dem har du troligtvis hört "Little Talks" som spelats en hel del på radio de senaste månaderna. Gillar du den finns det ingen anledning att inte plocka fram det fulla albumet och lyssna igenom hela, då den är full med likvärdiga låtar(och ibland bättre) som passar till många tillfällen. Of Monsters and Men är verkligen ett sånt där band jag önskar till Peace & Love-festivalen i sommar, då det skulle ge mig en mycket stor anledning att dra dit.

Bästa låt: King And Lionheart. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5AiSrCPvpco

Savant - ISM
Savant är vad jag förstår svensk, och har gjort en hel del plattor tidigare där han kombinerar dubstep och electro med bitpop. För mig var han helt okänd tills jag såg albumet på Spotifys "What's New" då jag direkt blev intresserad av det färgglada och finurliga omslaget. När jag väl slog igång albumet började mitt elektroniska hjärta att pumpa och jag blev kär. Låtarna är verkligen ingen sån där rörig och galen dubstep utan det är mer en blandning av melodier och härligt tungt wob wob. När jag slår igång albumet framför datorn så börjar jag inte sällan att röra på mig konstigt och kan inte sluta förrän plattan är slut. Jag kan inte säga att det finns en dålig låt på albumet faktiskt, med låtar som "The Beat" och "Nightmare Adventures". Tveka inte att kika in Savant(som för övrigt är ett neuropsykiatrisk syndrom) om du gillar dubstep.

Bästa låt: The Beat. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=weRiAwPR5xQ
Spotifylänk: Savant – ISM

Funeral Suits - Lily of the Valley
Funeral Suits fann jag av en ren slump då jag satt en eftermiddag och klickade mig vidare på musikvideor på Youtube. Då var jag där, på musikvideon till "All Those Friendly People" och fastnade ganska fort för den till skillnad från mycket annan musik jag upptäckte under den sessionen. Funeral Suits är ett alternativt rockband från Irland som gör sin debut med plattan Lily Of  The Valley. Det som utmärker dem speciellt är de väldigt närvarande gitarriffen på låtarna som mer eller mindre är låtarnas ryggrad, sen skadar det inte en aning att sångaren är så pass bra på att sjunga och skapa texter. Det lilla man hör av irländskan är bara trevligt också. Men som sagt så är det de distinkta elgitarrerna som man minns mest av låtarna då de klämmer ut fantastiska melodier och riff som skapar trevlig indiemusik. Funeral Suits är utan tvekan listans mest okända album, så är du sugen på något lite annorlunda och kvalitativt ska du trycka dig vidare till Spotify.

Bästa låt: All Those Friendly People. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5j4l_NdkYMQ


Boss Fight - Caps On, Hats Off 
Vad mer kan man egentligen säga om Bossfight än att det är trevlig bitpop? Bossfight är tre svenska killar som tillsammans gör härligt blippande melodier med skönt dunk i, precis som all annan bitpop. De gör helt enkelt sån där musik som får dig att frenetiskt vifta på armarna i takt med blipbasen och får dig att vilt hoppa runt framför datorn. Har du något som helst intresse för tv-spel(speciellt då spel i 8- och 16-bitars grafik) så kommer du nog uppskatta musiken. Finns inget mer att säga.  

Bästa låt:  Be Gone Mr. Gawne. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=74S2RwVaynI

 Dada Life - The Rules of Dada
Dada Life gör enligt mig den bästa klubbmusik då deras låtar också minst lika bra passar där hemma. Det känns som att de verkligen försöker göra den absoluta klubbmusiken med tunga och melodier som är lätta att komma ihåg, och enligt mig lyckas de väldigt väl på den punkten. Det gör det inte mindre underhållande att de har någon försmak för bananer i sitt bildliga språk och att de har de så kallade "The Rules of Dada" som innehåller t.ex. regeln: "Never bring your brain to a rave" eller "Arriving beautiful - leaving ugly". Deras senaste album som heter just The Rules of Dada innehåller förvissa låtar som hörts förut som singlar under året("Kick out the epic motherfucker", "Feed the Dada", "Happy Violence" och "Rolling Stones T-shirt"), men det är inget problem när dessa är så pass bra låtar.  Varje gång jag hör en låt med dem hemma längtar jag tillbaka till dansgolvet för att pumpa omgiven av rök och människor. Jag längtar även tillbaka till konserten jag såg i somras som faktiskt många gånger slog de båda Skrillex-konserter jag sett på fingrarna. Dada Life är verkligen många gånger den ultimata housemusiken med sina simpla beats och tunga låtar. 

Bästa låt: So Young So High. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=fUyF6xfzHMA

Billy Talent - Dead Silence 
Billy Talent är  ett band som följt med mig sen tiden innan gymnasiet med sina härliga riff, sköna texter och tunga melodier. Speciellt deras andra album Billy Talent II har en speciell plats i mitt hjärta med låtar som "Devil in a Midnight Mass" eller "Fallen Leaves". Med det här albumet bryter de trenden med att kalla plattorna för deras nummer och har kallat detta för Dead Silence istället. Med det nya albumet kan du förvänta dig exakt detsamma soundet som de givit oss på de tre tidigare albumen, så det är absolut inget nytt med den, men varför ändra på ett vinnande koncept. Billy Talent fortsätter att leverera sköna riff med refränger i fokus med låtar som "Surprise Surprise" eller låten med det sköna namnet "Viking Death March" som mer får mig att tänka på ett norskt black metal-band än alternativ rock. Sen måste jag säga att albumet är enormt fint med de mörka färgerna och de gulliga hajarna. Albumomslag har egentligen ingenting med musiken att göra, men de kan bidra med känslor. Dead Silence är mer av det goda helt enkelt.

Bästa låt: Surprise Surprise. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=ZGbNq_flErA

Donkeyboy - Silver Moon
Det norska popbandet Donkeyboy slog igenom 2009 med sitt debutalbum Caught in the Life som spelats i mina hörlurar mången gånger under åren, så glad blev jag när de släppte det nya albumetSilver Moon i år.  Det som Donkeyboy återigen är kungar på är härliga elektroniska melodier med låtar som "City Boy" eller "Drive" som får mig att röra mig i datorstolen. Den trevliga sången som kommer från Cato Sundberg är också mycket speciell med en mjuk stämma tillsammans med en alltid närvarande pålagd basslinga. Donkeyboy gör musik som på få sekunder gör mig glad och kan ändra ett trist humör till det motsatta. De lyckas verkligen med det igen med albumet Silver Moon och många gånger ännu bättre än debutalbumet.

Bästa låt: Drive. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=tqzSbdwJkY8


Det var årets lista! Hoppas att ni som läst hittar något till ert tycke som ni inte hört tidigare även om listan är enormt lång. Blir bara glad om jag får mer folk att lyssna på det jag gillar! Nu ser jag fram emot det kommande året, 2013, då Johnossi, IAMX och många fler släpper nya album. Under 2013 hoppas jag också att jag kommer kunna se många av de band/artister som jag tipsat om här live, då livekonserter kan göra så mycket för ett album.

Vi ses nästa år! 

Inga kommentarer: