"
Cabaret" är en musikal från 1972, baserad på Broadwaymusikalen med samma namn. (Musikalsångerna som jag tipsar om här kan ses som spoilers, men de går enligt mig bra att se även om man inte sett filmen).
Filmen utspelar sig under 1931 i Tyskland, alltså när Nazismen började resa sig i landet. Den handlar om den amerikanska sångaren Sally Bowles, spelad av Liza Minelli(som du kanske sett i tv-serien "
Arrested Development" 2003-2006, eller ganska nyligen på youtube i det här
klippet) som sjunger på The Kit Kat Klub i Berlin. Hon är väldigt populär bland besökarna och ses som en öppet sexuell person, som legat runt med ganska många. Tidigt introduceras vi till vår andra huvudperson Brian Roberts(Michael York), en författare från England som åkt till Tyskland för att lära ut engelska. De båda lär känna varandra och blir till slut kära i varandra, och Brian får ta del av Sallys bohemiska liv.
Senare i filmen lär de känna den rike baronen Maximillian von Heune(som jag kanske inte behöver gå in på mer vart han kommer ifrån), som till en början skämmer ut Sally med materiella ting . Hon pratar även om honom med avgudande inställning, och Brian blir lätt svartsjuk. Det blir ett ganska spännande triangeldrama mellan de tre och man vet inte riktigt vart man har dem.
En sidohandling i filmen kretsar kring en vän till Brian, som är förälskad i en jude, vilket leder till problem.
Handlingen i sig var inte det som fick mig att tycka om filmen, då den är ganska simpel och intetsägande. Som sagt redan i början av texten, är "
Cabaret" en musikal, men inte i stil med tex "
Sweeney Todd: The Demon Barber from Fleet Street" eller "
The Rocky Horror Picture Show" där sångerna är med i berättandet och sjungs av karaktärerna onaturligt(vilket jag egentligen föredrar), utan alla sånger som är med i filmen är föreställningar på The Kit Kat Klub(förutom en sång som spelas på en uteservering) av tex Sally Bowles eller värden spelad av Joel Grey. Det som är intressant med detta är att sångerna hjälper till att berätta teman i berättelsen(alltså inte "
är med i berättandet").
En av de första låtarna heter "Maybe this time", sjungen av Liza Minelli, där hon sjunger att hon kanske den här gången(förhållandet med Brian) ska lyckas finna den riktiga kärleken. Den kan du se här:
"Maybe this time". Mina favoritsånger från filmen är dock de lite mer sublimt berättande sångerna sjungna av Joey Grey. En rolig sång heter "Two Ladies" och handlar om fördelarna(inte enligt mig!) med att ha två älskare, som kan kopplas till triangeldramat mellan Sally, Brian och Maximillian. Se den här: "
Two Ladies"(passa er för den höga volymen). Favoriten av Joey Greys charmige karaktär är sången "If you could see her" som du kan se
här och se för dig själv. Den är iallafall kopplad till förhållandet med juden.
Den sista sången jag tipsar om kan lätt ses utan att ha sett filmen, då den inte ens framförs på The Kit Kat Klub, utan på en uteservering i en tysk by. Kort sagt går scenen ut på att en ung nazist börjar sjunga sången "Tomorrow Belongs To Me", och resten av publiken börjar sjunga med. Otroligt mäktig scen.
SE DEN!Jag rekommenderar att ni ser på filmen om du gillar musikaler, kanske även bara för att se på musikalnumren som är så fantastiska. Det är hur sångerna är kopplade till handlingen som är det intressanta i att se filmen. Annars kan du bara kolla på de klipp jag länkat till och strunta i filmen.
bild tagen från
http://drinknectar.com/wp-content/uploads/2010/08/cabaret341.jpg
Senast jag gjorde något liknande på bloggen var tidigt i dess liv, då med ett Mad Max-Marathon. Blev sugen på att skriva om nån mer trilogi/serie och bad om tips på Facebook och ett förslag var just Pirates of the Carribean, vilket jag tyckte lät som ett intressant analysämne.